”Lås in varenda en för all framtid!”

Den lagliga försäljningen av musik ökar för varje år. Men de som konsumerar mest av den legala varan, är också de som är de flitigaste piraterna.

Att det är så tror jag huvudsakligen beror på att fildelarna redan från början är mer intresserade av musik än de som inte fildelar. Jag är alltså inte helt säker på att illegal fildelning i sig stimulerar till ökad legal konsumtion. Men om det är så eller inte saknar faktiskt betydelse. Det som däremot betyder något – eller, rättare sagt, borde betyda något – är att musikindustrins legala storkunder är de som sysslar med illegal fildelning. Och vice versa.

Genom att förklara krig mot de som möjliggör fildelning, har industrierna också förklarat krig mot de som fildelar. Alltså deras egna storkunder.

Så istället för att angripa förhållandet mellan illegal fildelning och legal konsumtion som en möjlighet, har musik- och filmindustrierna angripit det som ett problem. De har identifierat verksamheter som The Pirate Bay som strategiska fiender, alltså fiender som måste besegras för att säkra industriernas överlevnad, istället för att utnyttja dem affärsmässigt till sin fördel.

”Häng piraterna högt! Lås in varenda en för all framtid!”

Men hur tror de att musik- och filmkonsumenterna skall reagera? Vad tror de konsekvensen blir när en hel bransch kommer på kollisionskurs med sina storkunder?

Ett svar har vi redan fått: Piratpartiet är på väg mot EU-mandat (tajmingen kunde knappast ha varit bättre). Men sen då?

Det förtroendekapital musik- och filmindustrierna har kvar borde rimligtvis vara i farozonen. Och när säljaren förlorat kundernas förtroende, är också kunderna allt som oftast förlorade.

Och sen?

_

Relaterade inlägg: Missnöjda kunder kan inte lagstiftas bort | Pirater sökte demokrati | Är ett öppet Internet ett hot mot marknadsekonomin?

13 reaktioner på ””Lås in varenda en för all framtid!””

  1. Hej Micco, Ett klockrent inlägg måste jag säga, håller helt med dig. Hela den här IPRED skandalen har gjort att jag helt tappat respekten för film och musikindustrin.

    Istället för att satsa så mycket tid och pengar för att lobba lagar mot de som fildelar borde de som du säger utnyttja möjligheterna. Apple släppte iTunes och två svenskar startade Spotify men vart är musik och Filmindustrins satsning?

    Det är svårt att hitta en lösning på ett problem om allt man gör är att klaga på att problemet är där till att börja med

  2. Bara att hålla med.

    Skivindustrin måste fått total härdsmälta. Ett varumärke tar lång tid att bygga upp men går snabbt att rasera. Sällan har väl några varumärken totalkvaddats på så kort tid som skivbolagens…

  3. Jag finner det otroligt märkligt att musik och filmbranschen framställs som de genuint onda medan de som faktiskt bryter mot de licenser de förvärvat är genuint goda och oskyldiga. Även om man kan tycka att de ockrar vid en försäljning av musik och film så är det enda medlet att få de globala mediebolagen att ge med sig att agera precis som vi gör i alla andra fall – rösta med fötterna och sluta köp deras musik eller filmer. Dock är det nog så att ”generation gratis” fått för sig att musik och film är kultur som skall komma alla tillgodo. Det är dock knappast deras sak att avgöra utan artisterna som genom sina agenter och distributionskanaler valt att inte ge ut sina alster gratis. Om man är så fantastiskt beroende av musik och film har man ett problem som inte pirate bay kan lösa utan torde kräva psykolog. Jag efterlyser en gnutta nyans i debatten och att kräva gratis musik till alla är lika befängt som att be ICA ta bort kassorna. Det framförs argument för att musik inte går att köpa på ett enkelt sätt till rimliga priser och där vill jag hävda att det är en vanföreställning. Jag har köpt på iTunes, CDON, Ginza etc etc och det funkar aldeles utmärkt och utbudet tilltalar säker den stora mängden kunder. Det är dags att sluta ta skit från de radikala anarkister som driver denna piratdebatt och slå ett slag för hedelighet och konsumentmakt. Sluta köp om det inte passar!

  4. @Micke

    Anledningen till att musik och filmbranschen framställs som de genuint onda är för att de genom de lagar de lobbat igenom har positionerat sig som pengar och maktgalna företag som inte bryr sig om sina kunder. De hade kunnat sköta saken så oerhört mycket snyggare och då det fortfarande var nytt borde de gett sig in i den nätbaserade försäljningen. Med tillräckligt effektiv marknadsföring hade de nog lyckats dra ner på antalet fildelare och med det ökat sin försäljning. Jag anser att de bara har sig själva att skylla, om man är trogen ett företag då kan man tänka sig att betala det lilla extra eller som Micco så snyggt uttryckte det ”Vi köper inte det säljaren säljer. Vi köper säljaren” – http://micco.se/2009/05/koparens-paradox/

  5. Re: Micke

    Information vill vara fri och bör få chansen att komma alla till godo. Liknelsen med Ica (?!) är inte alltför genomtänkt med tanke på att maten försvinner då den tas från butiken och/eller äts upp, till skillnad från den digitala kulturen som går att kopiera i all oändlighet utan att göra det. Att ta betalt för en produkt som inte kostar något, varken tid eller pengar, att framställa utan snarast tvärtom framställs av den som införskaffar den (genom kopiering), är inte rimligt.

    Om mat kunde tas från Ica, d.v.s. kopieras från Ica och ändå finnas kvar där för alla andra att konsumera i all oändlighet vore synnerligen praktiskt. Skulle du sätta dig emot även detta? Visst måste maten framställas, odlas en gång för att kunna finnas på Ica, men jag tror att många med nöje skulle hjälpa till med denna produktion för att komma mänskligheten till gagn.

  6. Det är helt moraliskt förkastligt att köpa film och musik nu för tiden. Det är att betala en maffiaorganisation så den effektivare kan utpressa ens grannar, vänner och familj.

    Vem skulle göra det frivilligt??

    Micke: Det handlar om att det ekonomiska monopol som upphovsrätten innebär inte längre behövs i samhället. Distribution och mångfaldigande av information är nu för tiden i princip gratis. Dags att hitta andra saker att tjäna pengar på än att tillverka och skeppa värdelösa plastbitar som bara tar plats i bokhyllorna. Så länge skaparna har rätt att hävda den ideella upphovsrätten så kommer alla som tar del av deras verk antingen

    1. Tycka det är bra och bli intresserad av att ta del av mer.
    2. Tycka det är dåligt och inte vara intresserad av att betala för det alls.

    I fallet 1 är det mycket möjligt att man vill stödja upphovsrättsinnehavaren så att denne ekonomiskt kan fortsätta skapa verk.

  7. Kopiering av mat på ICA kanske ligger lite väl långt fram i tiden men däremot inte kopiering av ickeorganiska föremål. 3D skrivare har kommit oerhört långt och det kommer inte att dröja allt för länge innan den fungerande skiftnyckel man nu kan ”skriva ut” i plast faktiskt är i krom-molybden-vanadium. Det upphovsrättsliga ståhej vi ser nu är en mild bris i jämförelse med den orkan vi kommer att drabbas av när det kapitalistiska samhället utmanas i sina grundvalar. Oj oj oj oj, det blir inte vackert…

    Här är några länkar:

    3D printer http://www.idg.se/2.1085/1.230329/skriv-ut-i-3d

    Printcrime (scrolla ner lite) http://craphound.com/?p=573

  8. Oj, den skrivaren är intressant. Jag ser fram emot den dag då kopieringssamhället en gång för alla har slagit ner dessa utsugare som vill ha pengar för nåt de inte själva tillverkat.

    Tänk om jag skulle ta betalt av alla som såg mitt ansikte på stan, med påståendet att de ”kopierat” in det i sin hjärna, lagrat det där i form av ett minne! Vad absurt det vore. Lika absurt som att ta betalt för en digital kopia av en bild föreställande mitt ansikte, eller för en text som beskriver det. Inget original (inte något alls, faktiskt) går förlorat i något av fallen; det ligger i kopieringens ontologi.

    Idén om att ta betalt av dem som ser en på stan läste jag för några månader sen i en blogg någonstans. Idén blev då kopierad in i min hjärna. Jag kunde inte ens göra något åt det.

  9. Det stora problemet, vilket inte diskuteras över huvud taget är storbolagens ställning. Jag tror, av erfarenhet, att pirater köper mer musik än andra. Men de köper säkerligen ”fel” musik – alltså i högre andel musik från små artister och små bolag. Storbolagen, inte bara när det gäller musik, utan även film, böcker och så vidare är naturligtvis rädda för att förlora den ställning de har, där de inte bara kan diktera för skaparna vad de skall göra för att matcha den rådande trenden utan också vad konsumenterna ska köpa genom monopol på marknadsföring.

    Konstnärer har inget att förlora på fildelning. Tvärt om. Fildelning är gratis marknadsföring och är ett steg i kulturens demokratisering. Men de alltför mäktiga mellanhänderna är naturligtvis rädda – var ska de ta vägen när konstnärerna förstår att de inte behöver ge 90% av intäkterna till dem utan istället bara se till att deras skapelse delas och diskuteras över nätet.

  10. @Arvid
    Jag har försökt att diskutera precis det, bl.a. i inläggen ”Missnöjda kunder kan inte lagstftas bort”, ”Pirater sökte demokrati” och delvis även i ”Är ett öppet Internet ett hot mot marknadsekonomin?”.

    @Micke
    Jag har inte någonstans framställt vare sig musik- eller filmindustrin som genuint ond. Det jag ifrågasätter är deras taktik och det jag funderar över är effekten av densamma. Läs t.ex. inlägget ”Fildelning räddar Hollywood”.

  11. Piratpartiet….vad är dom för några egentligen?
    Det enda man vet att de har att komma med är att alla ska få kopiera o att det ska vara fri invandring…
    Men utöver det…vad har dom att komma med????

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.