The Brand-Man

Att driva sin sak utan hänsyn till rationella argument benämns fanatism. Och frågan är om inte strävan efter att kontrollera och begränsa internetanvändandet snart kan kan sorteras i den kategorin.

Idag skriver nämligen bl.a. SvD, DN och Aftonbladet att internetoperatören Ephone dömts att lämna ifrån sig uppgifter om vilken abonnent som misstänks ha spridit upphovsrättsskyddat material. Samtidigt kan vem som helst skicka något med vanlig post som strider mot en mängd olika lagar, utan att Posten för den skull är vare sig tvingad att dokumentera innehållet eller lagra informationen för eventuellt framtida åtal.

Jag ifrågasätter inte den juridiska prövningen i fallet. Däremot förstår jag inte inkonsekvensen i lagstiftningen.

Internet är trots allt inte längre en teknikföreteelse. Internet har blivit en naturlig del av vår kultur. Artister och skapare har aldrig förr, med så enkla medel, haft samma möjligheter att sprida sina verk så snabbt till så många. Ur ett konstnärligt perspektiv erbjuder alltså Internet i allmänhet, och fildelning i synnerhet, en nästintill gränslös kanal för såväl kända som okända att beröra människor över hela världen.

Att återförsäljarna av kulturen nu försöker stävja spridningen av densamma, kan alltså näppeligen motiveras med att de försöker skydda skapandets och kulturens intressen. Motiven liknar mer den giriges, d.v.s. att fokusera på att maximera den egna intjäningen.

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Kapitalism vs. Kreativism. I det belyste jag bl.a. den allt mer utbredda och nakna girigheten. Pengar verkar ha blivit måttet på allt. Men allt är inte pengar.

Jag citerade komikern Eddie Izzard:

Jag är ingen kapitalist, jag är kreativist. Jag vill tjäna pengar så att jag kan skapa saker. Men plötsligt har en massa människor dykt upp som vill skapa saker så att de kan tjäna pengar.

Ändå har kapitalismens idé egentligen aldrig varit att enbart fokusera på intjäning. Pengar är ett resultat av verksamheten, inte dess målsättning. Men tyvärr förväxlas allt oftare mål och medel.

På sikt är det ändå lönlöst att försöka försvara sina egenintressen genom att lagstadga och begränsa ett öppet Internet. Kraften och tankemödan borde istället fokuseras på att hitta nya affärsmodeller som gynnar alla. Det är, trots allt, inte myndigheterna, förlagen eller bolagen som äger rätten att bestämma hur och till vad Internet skall användas.

I en fri värld är det i slutändan alltid kunderna som bestämmer.

_

Bloggat: Kulturbloggen, Cornucopia, Jardenberg, Opassande, Svensson, Nikke Index, Daytrading.