Jag tror helhjärtat på att det hela har en enkel förklaring. I grund och botten har vi aldrig lämnat bytesekonomin, det är bara transaktionsmedlet som förändrats över århundradena. Ekonomi har nämligen alltid byggt på snåla resurser som kan beskrivas mycket enkelt:

Någon behöver något som någon annan kan erbjuda.

Sunt företagande måste alltså bygga på att möta ett behov. Det är när det behovet möts som pengar tjänas.

Vetenskapsjournalisten Tor Nørretranders ger oss en enkel biologisk förklaring i sin bok »Den generösa människan«: »Vi är generösa, vänliga, sociala, duktiga, kreativa, modiga, och skapande för att det är svårt att vara det – och därför gör det intryck på det motsatta könet. Omak ger maka.«

Forskning inom ämnet spelteori visar att »homo economicus«, den självcentrerade ekonomiska människan, är en myt. Hon existerar inte i verkligheten. Man talar hellre om »homo generosus«, den generösa människan, vars framgång och lycka står i direkt proportion till hur väl hon lyckas möta andra människors behov.

Där stannar många och tror att allt handlar om att vara generös. Fullt så enkelt är det inte. Skälet till att vi vill tillgodose andras behov och samarbeta långt utöver våra egoistiska gränser beror på att vi tjänar på det – ja, rent egoistiskt.

Det kan låta som en självmotsägelse, men är i själva verket en av naturens många dubbla strategier. Arthur Koestler talar om att allt levande som en »holon«. En holon har i likhet med den romerska guden Janus, två ansikten – eller ska vi säga, dubbla tendenser:

Det ena är att värna om det egna och försvara det som en oberoende helhet. Det andra är går ut på att öppna upp sig mot omvärlden och inordna sig som en integrerad del av en större helhet. Människan drivs med andra ord både av en strävan att växa som unik individ samtidigt som hon vill bli en del av en social grupp.

Denna dubbelhet kan vi skylla våra gener för. För hundra år sedan satte ärftlighetsforskaren Wilhelm Johannesen ord på konflikten: vi människor består av en fenotyp och en genotyp. En fenotyp (en holon som består av många mindre holoner, med andra ord en komplex organism som uppstått ur en växelverkan mellan arv, miljö, uppfostran osv). Och en genotyp är summan av alla våra arvsanlag. Genotypen har bara ett syfte och det är att överleva. Att föra sina anlag vidare.

Fenotypen är taktiken. Genotypen är strategin.

Vi människor är alltså vare sig egoistiska eller heltigenom altruistiska. Vi är både och. Vi underkastar oss ett livets lag som vi brukar benämna som »reciprok altruism«. På vanlig svenska betyder det ÖMSESIDIG NYTTA. Det betyder att vi gör saker som kompromisser mellan våra dubbla ambitioner. Vi vill överleva. Och vi vill göra resan så angenäm som möjligt.

Det är konsten med livet. Och naturligtvis gäller det även konsten att driva företag.

(Det här inlägget blev en aning babbligt. Ber att få återkomma till ämnet inom snar framtid.)

Nike har väl tyvärr som jag förstår det blivit ett företag där pengar till aktieägarna är viktigast. Barnarbete (från 14år) i indonesien till slavlöner, eftersom “amerikaner inte vill tillverka skor” enligt VDn.

(Notera också att Steve Jobs betonar att en av de viktigaste framgångsfaktorerna är att hitta och locka till sig de bästa talangerna; något jag resonerar kring bl.a. i inlägget Revolutionen börjar med språket.)

Hela intervjun går att se avsnitt för avsnitt på YouTube. Här är ett kort sammandrag:

Läste en gång en intervju med någon som skulle starta ett nytt företag – tror det var i Dagens Industri. På frågan ”Vad är affärsidén?” blev svaret ”Att tjäna pengar”. I samma ögonblick jag läste det, försvann allt mitt intresse för det företaget, och ersattes med en svag, ondsint förhoppning om att det skulle gå åt skogen.

Företagsgrundare som vill åstadkomma något – en förändring av något slag – är grunden för ett hälsosamt näringsliv.