Till pessimisterna, cynikerna och belackarna: Varför får Koenigsegg inte lyckas?

Pressen dömer, nästan undantagslöst, ut Saab-Koenigseggaffären.

SvD Näringslivs krönikör Jonas Fröberg konstaterar att Saab idag är närmare en nedläggning än för en vecka sedan, och kallar hela affären för ”…en av de mest förslagna pr-kupperna genom tiderna”.

Dagens Industri verkar vara inne på ungefär samma linje. På framsidan kan vi nämligen läsa rubriken ”Ärligt talat vad är det som händer?”. Och Håkan Mattson konstaterar i sin analys att ”…det som verkligen hotar affären är att ägarna aldrig varit beredda att satsa det kapital som krävs”.

Och Pontus Schultz, chefredaktör för VA.se, tar steget fullt ut och kräver att Saab skall låtas gå i konkurs, med motiveringen att ”…bolag som inte klarar sig skall gå under”.

Huruvida hela affären är en PR-kupp eller inte, och vilka som i så fall är inblandade i konspirationen, har jag inte den blekaste aning om. Men skulle det visa sig att det är så, vilket f.ö. bloggaren Cornucopia hävdat ett antal gånger sedan affären blev offentlig, kan man fråga sig vilket värde kuppen i så fall genererar. Åtminstone jag har svårt att se de positiva varumärkeseffekterna av lurendrejeri av något slag, allra minst om ett antal tusen arbetstillfällen står på spel.

Så låt oss anta att affären inte är en av de mest förslagna pr-kupperna genom tiderna. Anta att budet är seriöst och att det finns en genomarbetad affärsplan med målet att göra Saab lönsamt inom en hyfsat snar framtid. Och anta att Koenigsegg får fram de sista miljarderna för att slutföra affären (vilket jag f.ö. i likhet med statsminister Fredrik Reinfeldt vill att de skall hitta på annat håll än hos staten). Vad kan då ett litet lyxbilsföretag göra för att vända förlust till vinst?

Exakt den frågan fick jag av Sydsvenskan, som hittills haft en något mer balanserad hållning till Saab-Koenigseggaffären, och mitt svar finns att läsa i dagens papperstidning:

Sydsvenskan_090819

Jag varken kan eller vill göra en bedömning av de finansiella aspekterna av affären. Jag försöker hålla mig till varumärkesfrågan. Men jag kan konstatera att ledningen för Saab och GM verkar vara med på tåget, liksom Deutsche Banks rådgivare och Saabs rekonstruktör Guy Lofalk. Och de, om några, borde ha bra insyn i affärens detaljer.

Däremot skulle jag önska att belackarna och cynikerna för ett ögonblick slutade att enbart fokusera på hindren, och istället försökte se möjligheterna. Handen på hjärtat, hade det inte varit fantastiskt kul, och en smula galet, om en liten svensk entreprenör skulle lyckas där en gigantisk amerikansk koncern gått bet?

Jag är fullt medveten om att insatserna är höga, mycket höga. Men vad kostar alternativet, alltså Pontus Schultz förslag? Varför inte ge galenpannorna en chans att visa vad de går för?

Det finns en framtid för varumärket Saab. Men då måste Saab börja bygga bilar med tydlig särprägel och stark attraktionskraft. Och för att lyckas med det, tror att det krävs en bra portion galenskap kombinerat med en innerlig passion för ett större syfte.

Eller som Steve Jobs har sagt (fritt översatt):

Om du jämför de som lyckats bli riktigt framgångsrika med de som misslyckats, märker du att de framgångsrika älskade det de höll på med, och därför kunde hålla ut i riktigt tuffa tider, medan de som inte älskade det de gjorde gav upp, eftersom de är förnuftiga, eller hur?

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

4 reaktioner på ”Till pessimisterna, cynikerna och belackarna: Varför får Koenigsegg inte lyckas?”

  1. Klockrent, precis samma som jag sagt själv. Jag tror mer på entusiaster än ekonomer. Kunskap i att driva stor bilfabrik och sköta stora personalstyrkor finns nog redan bland Saabs anställda.

    Om pengar i stora företag: Jag såg en intervju med Ingvar Kamprad för några år sedan. Han jämförde aktiebolag med stiftelser (minns inte ordagrant). I ett aktiebolag måste man gå med vinst vid varje månads- och årsbokslut. Det tvingar dem till småsatsningar och dumsnåla beslut. I en stiftelse är det ingen utomstående som bryr sig, man kan investera långsiktigt i något som man vet kommer gå back i tio år, sedan kommer ta tio år till att tjäna in förlusten, fem år att tjäna in uppbyggnaden och sedan gå med vinst. Det fungerar inte i ett aktiebolag. (Sedan tror jag att det finns andra nackdelar med stiftelser, men det gick han givetvis inte in på)

    Jag har själv sett det hos alla arbetsgivare jag haft genom åren. Innan månadsskiftena kommer order från inköp om att inte leverera in den och den och den ordern före månadsskiftet. Eftersom de vill hålla nera lagervärdet över månadsbokslutet. Att kunderna får vänta några dagar extra på sina produkter verkar inte vara lika viktigt. Vid utbyggnader och inköp av nya maskiner tittar de på olika alternativ, men skär ner och köper det som är billigast i inköp utan att tänka på driftkostnader, servicekostnader, effektivitet och lifslängd. Serviceavtal kostar pengar, men vad kostar det inte att de slits ut i förtid? Eller driftstopp på grund av utebliven service?

    Därför anser jag att företag främst ska drivas av personer som brinner för produkten/tjänsten, intresserar sig för vad kunden vill ha och ser till att erbuda det. Är lyhörd för synpunkter från kunderna och anpassar sig. Samt givetvis bryr sig om den egna personalen; att den är motiverad, trivs och är lojal, och att ledningen är lyhörd för idér nerifrån golvet och belönar bra förslag. Trivs inte den egna personalen är det svårt att få företaget lönsamt.

    Ekonomerna kan sitta i bakgrunden och dra i handbromsen om det går allt för mycket åt fel håll, men de ska inte sitta i majoritet i ledningen.

  2. @Johan
    Håller helt med dig. Ekonomer har fått alltför stor makt de senaste åren. Det är oftast de som blir chefer eller hamnar i styrelserna och de vet knappt vad företaget sysslar med.

  3. Koenigsegg får lyckas bäst de vill. Att behöva skattepengar för att ”lyckas” inom business betyder att man var värdelös till att börja med. Vad alla bailout-stollar misslyckas med att förstå är att det faktiskt finns en anledning till att ingen vill investera i SAAB, och stödja Koenigsegg – skiten är ungefär lika hållbar som varvsindustring på 70-talet….

  4. @Hans
    Men kom ihåg att det handlar om statliga *lån*, inte bidrag, och de behövs eftersom den traditionella finansmarknaden är så trasig. Tyska staten, amerikanska staten, franska staten m.fl. har tvingats inse detta.

    Det har ju med all (o)önskvärd tydlighet visats att de gigantiska bilföretagen inte är någon vidare bra idé, och i det läget så finns det en del som talar för att ett småskaligare Saab skulle kunna fungera bra. Det är ett starkt varumärke som sålt en hel del (inte jättemycket), inte tack vare bilarna, utan snarare trots dem. GM har låtit Saabs modelutbud damma igen totalt. Nu finns flera nya modeller på gång, varav 2 (9-5 och 9-4x) är produktionsklara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.