Bra sum-up och högst relevant idag, vi ser att tex 3-4% av alla nya företag som startas idag är av 65 år + , de är knappast personer som vill bygga koncerner men vill ha göra med det som de har passion för och är bra på och ändå ha tid till annat. Jag är delägare i ett företag som heter http://www.Midzone.se , vi är ett affärsnätverk med daglig fysisk mötesplats där folk som driver verksamhet träffas och träffar kunder. De vill inte ha kontor eller kontorshotell men väl en plats mitt i stan som ger möjlighet till kreativa möten och bra teknik. Som Facebook fast IRL. Gemensamt för dessa 20-åringar och 60+ är att de vill inte äga utan endast ha tillgång till resurser för sina affärer när de behöver det. Samma trender börja gälla tex bilar, ägande av bil är som att äga kort på kollektivtrafik, bil blir mer ett intresse för de som vill äga en bil alt man måste ha det av praktiska skäl.

Samma trender känns igen inom head hunting och rekrytering, jag driver ett annat företag som heter http://www.greensearch.se och är det mycket tydlig fördelning mellan Baby Boomers, X och Y.
Många företag måste fundera på sin employer branding de närmaste åren.. Generation Y är inte så lätt flörtad av starka varumärken som X.. De söker mer än äkthet… dvs Image och det man säger och faktiskt gör måste hänga ihop. De själva måste känna att de utgör en del i kontexten.
Gemensamt för BabyBoomers X och Y är att man ifrågasätter mer och mer än alla tidigare generationer och vill ha äkta svar… Köper inte bara en image.
Trenden är tydlig… Regimer blir ifrågasatta, ideologier spricker… fasader rasar.. tex Kungahuset där det blir uppnebartv att Image, handling och det man säger hänger inte ihop och plötsligt känns det inte lika äkta.. Ikea som har kommit upp på agendan.. Image, handling och det säger hänger inte ihop.. Det äkta börjar bli ifrågasatt.. Jag läger ingen värdering bara konstaterar.

Tittar man tillbaka så började det lite med “äkta” tv .. Robinson, big brother mm riktiga människor.. sa man..
Nu har vi Idol, lets dance.. och detta går genom allt idag.. När-producerat blir här-producerat.
Företagen kan inte gömma sig bakom CSR policy utan måste visa att de gör som de säger..

Jag tror att om 10 år kommer babyboomers vara mycket lika generation Y och Z fast med pengar och erfarenhet

Mvh Johannes

Klart att vi måste vara beredda att tänka om. Däri har du en klockren poäng, Leo. Inspiration kan vi dock hämta från många håll, t.o.m. gamla (och mindre gamla) lärdomar. Det är ju, trots allt, vad vi sedan gör med lärdomarna som räknas.

Tack för dina kloka synpunkter. De uppskattas verkligen!

Jag förstår ditt resonemang även om jag fortfarande tror att man ska använda andra injektioner för att skapa samtal. Jag tror inte på argument som hänvisar till det rationella i ekonomin att det faktum att vi fortfarande har kunder innebär att vi gör rätt. Det tycker jag bland annat belyses av ditt inlägg om att du inte ska förutse framtiden baserat på nuet. (http://micco.se/2009/09/forutse-inte-framtiden-baserat-pa-vad-du-vet-om-nuet/) Även om det funkar att arbeta som vi gör idag, och har gjort historiskt, betyder det inte att det funkar imorgon.

Rolig kommentar från Leon Nordin, jag frågade vår copy om den (som vi brukar marknadsföra som Sveriges äldsta, nej erfarna mena jag, copywriter). Men han minns den inte heller ordagrant.

Jag följer din blogg med fortsatt spänning.

Leo

Du har helt rätt: Indelningen i generationer är delvis godtycklig, och det är nog inte så klokt att segmentera en marknad enbart på basis av generationer.

Idealet vore så klart att kunna ha en unik och individuell dialog med alla. Men vad betyder “alla”? Alla i hela världen, alla i Sverige, alla som är intresserade av bergsbestigning, alla som det senaste året köpt en villa, alla som har EuroBonus guldstatus?

Redan när du definierar en “målgrupp”, har du ju i praktiken börjat förenkla och generalisera. Segmentering är trots allt, per defintion, förenkling och generalisering.

Nu är det ju inte så att målet med segmenteringen är att skapa grupperingar som inte finns (geo-, demo- och/eller psykografiska), utan precis tvärt om. Vi försöker hitta de för oss, vid varje givet tillfälle, viktigaste gemensamma nämnarna hos en viss grupp människor (alltså de i vår målgrupp) – helt enkelt för att ha någon form av hanterbar massa att referera till, adressera och konversera med.

Generationsindelningen är ett försök att beskriva förenklade och generaliserade samband mellan demografi (ålder/kön) och psykografi (kunskap/attityd/beteende).

Och som sådan tror jag faktiskt att generationsindelningen i många fall kan användas som t.ex. ett diskussionsunderlag; hur många är de, vilka medier använder de, vilka sociala och kulturella skeenden har varit viktiga för dem – och hur har dessa präglat deras referensramar, etc.?

Därefter krävs naturligtvis mer precisa instrument för en mer precis segmentering av marknaden. För visst är det precis så som du beskriver: En 45 årig kvinna från Säffle kan i attityd och beteende mycket väl vara mer “Generation Y” än en 20 årig kille från Sundbyberg.

Trots allt: Den bästa segmenteringen har uppnåtts när köparna är så lika som möjligt inom varje segment, och så olika som möjligt mellan de olika segmenten.

F.ö. håller jag inte med Raul Galli, även om jag älskar sådana uttalanden. Hade han haft rätt, hade vi inte funnits som yrkesgrupp. Bästa beviset för att vi kan det vi gör, är att det vi gör fungerar. Och bästa beviset på att det vi gör fungerar, är att våra kunder ger oss fortsatt förtroende att förvalta deras pengar. Och skälet till att vi får det förtroendet är att vi de facto hjälper kunderna att bygga varumärken, inte varamärken.

Vilket får mig att tänka på en episod med reklamlegenden Leon Nordin (om jag minns rätt), som vid en paneldiskussion fick en publikkommentar i stil med: “Men du är väl ändå inte representativ för konsumenterna?” Varpå han svarade något i stil med: “Är inte jag? Jag är väl i allra högsta grad representativ. Jag konsumerar ju flera gånger mer än en genomsnittssvensk.”

(Om du som läser den här bloggen minns den exakta dialogen, var snäll och tipsa mig.)

Att arbeta utifrån ett perspektiv där vi utgår från en (faktiskt) ganska godtycklig indelning i generationer är farligt.

Jag frågar mig själv, kan jag med gott samvete hjälpa en kund och säga: ’Din målgrupp är mellan 25 och 44 därför ska du kommunicera på det här ’generation X’ sättet.’ Nej det fungerar inte. För ditt budskap kommer aldrig gå till Generation X som sen svarar dig gemensamt. Generation X kan vara en 25 årig kille från Bergsjön och en 44 årig hemmafru på Lidingö och en präst i Vatikanstaten. Generation X kan vara din man/fru, kompis och dina syskon på samma gång. Kan du kommunicera med dem på samma sätt? Eller är det fler faktorer som avgör? T.ex. levnadsvanor, social bakgrund, utbildning, klass kön? Det är väl till och med fler faktorer som avgör än de demografiska?

Med risk för att generalisera och därmed gå i min egen fälla:

Många i vår bransch kommer från en likartad social bakgrund och därför får vi för oss att just födelseår skulle avgöra. Det här har Raoul Galli, socialantropolog, tangerat: Han menar att kommunikations- och reklammakare ofta skapar utifrån oss själva istället för målgruppen. Vi skapar ett varamärke i stället för ett varumärken.

Att kommunicera är inte lätt, men ju mer vi förenklar desto mindre genuin blir den kommunikation vi gör. Det är inte generation X som tar emot ditt budskap utan det är individer. Ett problem uppstår då när vi lägger en hel målgrupp i samma korg. Därför gör en generationsfokus att varumärket sin edge. Det borde vara extra tydligt i en tid där det blir alltmer viktigt att konversera med människor istället att kommunicera med grupper.

Men vad ska man då göra? Ja man får inse att det inte finns några lätta recept när du ska kommunicera med olika målgrupper. Men jag tror verkligen du måste hitta en målgrupp som är mer väldefinierad än generation. Rigorös analys är tidskrävande men kan hjälpa.

Förövrigt tycker jag din blogg är lysande.

Hälsningar

Leo Heijbel
Paff Performance
Född i gränslandet mellan mellan x och y