Lycka till!

(Jag skulle bli glad om du mejlar mig uppsatsen när ni är klara med den. Klicka här för min mejladress.)

Nu är det så att vi har valt att skriva om neuromarketing i vår c-uppsats i marknadsföring, efter att bland annat ha sett ditt inlägg här på bloggen om ämnet. Vi vet att det är väldigt psykologiskt men vill avgränsa ifrån oss detta genom att skriva om det är etiskt korrekt eller inte. Vet du var man kan hitta mer information om detta? Vet du nån i Sverige som tittar på det här området?

Mvh
Per

Visst har jag generaliserat och förenklat, i vanlig ordning. Men mitt huvudsyfte var att förmedla (den påstådda självklarheten) att känslor i princip alltid är starkare än logik – en självklarhet som nog inte är så utbredd som vi kanske vill tro. Inte enligt min högst subjektiva erfarenhet, i alla fall.

Om jag har fattat det hela rätt har den gamla och “gällande” normen, propagerad av många inflytelserika ekonomer och sociologer, länge hävdat att val de facto huvudsakligen är en rationell mekanism. Jag tänker bl.a. på John von Neumann (1944), Kenneth J. Arrow (1951), Buchanan och Tullock (1962), samt James S. Coleman (1990).

Det är alltså den förlegade sanningen som måste ifrågasättas. Jag har i och för sig inte orkat plöja igenom hela verket, men så vitt jag kan bedöma har Richard J. Davidson, Klaus R. Sherer och H. Hill Goldsmith mycket framgångsrikt motbevisat den i boken Handbook of Affective Sciences. I den tar de f.ö. också upp frågor som “varför reagerar vi så olika på samma upplevelser?”, “hur påverkar våra känslor vår sociala interaktion?”, “kan känslor i sociala sammanhang påverka vår hälsa?” och “finns det känslor som är lika hos alla människor?”.

Jag är helt enig med er båda gällande vikten av att förstå individens roll i det sociala sammanhanget. Liksom vad gäller den smått svindlande komplexiteten i att försöka förstå och påverka människors emotionella urvalsprocess på ett sätt som i slutändan leder till en beteende- eller åsiktsändring.

Jag är dessutom, som ni säkert vet, en ivrig förespråkare av nytänkande och ifrågasättande. Jag har tidigare ifrågasatt “sanningar” inom marknadsföring (bl.a. här), varumärkesutveckling (bl.a. här), positionering – som jag f.ö. hävdar i mångt och mycket gäller än idag – (bl.a. här och här), och segmentering (bl.a. här).

Jag försöker verkligen börja med mig själv.

Därför är jag mycket tacksam för att ni båda hjälper mig, genom att dela med er av era insikter och åsikter.

Samtidigt fortsätter vi att använda samma verktyg och modeller som ledde fram till denna inställning och som frodades under industrialismen och modernismen. Ja, jag talar om verktyg som traditionell positionering och segmentering. Positionering handlar om individer och deras hjärnor. Den säger ingenting om hur människor skapar mening för att utveckla sin identitet och gemenskap.

Det tycks vara så att vi inte längre köper varor och tjänster för att fylla behov (och nå balans), utan är på en ständigt pågående resa efter att uppfinna oss själva. Då passar teorier om intention, handling och meningsskapande mycket bättre.

Psykologin har jättemycket att säga om individer, men desto mindre om människan som social och kulturell varelse. Till det krävs helt andra influenser (t ex sociologi och antropologi). Företag är dåligt rustade för vår tids förändringar och det är vi också. Den dominerande influensen från psykologi är en stor orsak att företag ser ut som de gör idag. Alltså inte psykologi i sig, utan den DOMINERANDE ställningen.

Vi vill att företag ska tänka nytt och ändra sig som ett svar på vår tids utmaningar. Det måste väl rimligen innebära att vi också göra det? Nya sätt att se på människan. Nya sätt att förstå gruppen. Nya sätt att definiera företaget och varumärket. Nya sätt att förstå HUR och VARFÖR människor använder varumärken i sin vardag.

En makeover helt enkelt.

Den börjar med oss själva.

Men:

Att känslor är starkare än logik vet vi redan. Därför tycker jag att Elias resonemang är viktigt. Vi kan inte kommunicera med en individ i ett isolerat sammanhang eftersom människor är sociala varelser. Därmed är det inte heller bombsäkert att se individer som enskilda beslutsenheter, oavsett om vi talar till höger eller vänster hjärnhalva (i sig en förenkling, för båda är sammankopplade; jfr gärna med strokedrabbade personer vars ena hjärnhalva har slutat fungera – de fungerar långt ifrån normalt). Att försöka förutsäga individer i sociala interaktioner blir en oerhört komplex övning. Lägg där till inlärningsaspekten – dvs tidsdimensionen, eftersom vi i detta forum pratar om varumärken och kommunikation och arbetar i en kontext där konsumenter snabbt lär sig hur varumärken “beter” sig, så blir emotion vs logik en otillräcklig strategi för effektivitet (i bemärkelsen att förändra beteende).

http://en.wikipedia.org/wiki/Maslow%27s_hierarchy_of_needs

Hans L Zetterberg (tidigare bl.a. professor på Columbia University, New York, forskningschef vid SIFO och chefredaktör för Svenska Dagbladet) har sammanfattat relationen mellan rationella och emotionella val så här:

The rules of emotive and rational choice can be summarized in a proposition with three parts: (a) In scanning a symbolic environment or part thereof man first reacts to the symbols, if any, that have emotive charges and then to the executive symbols, (b) In this reaction, negative emotive symbols have greater effect than positive emotive symbols, (c) Only if all symbols are equally executive, i.e. emotive meanings are spread evenly or are absent, man exercises rational choice. [...] The emotive choice is the default mechanism for mankind. However, when the language that presents the choice is stripped of emotive meanings, rational choice is the only alternative available.

Vi är, kort sagt, emotionella varelser som kan tänka. Inte tvärt om.

Men myten om människan som en rationell varelse får väl anses vara begravd vid det här laget.