@Mats
Den arga gubben i stolen hittar du under länken “Vad sa du att du ville sälja?”, längst ner i inlägget.

Två kommentarer till sifforna:
1) Det är en analys, inte en formel för en bra annons. Som Micco påpekar, detta är mekaniken, men kreativiteten är fortfarande den viktigaste påverkansfaktorn i hur väl en annons fungerar (det finns många bra analyser av vinnarna i IPAs “Advertising Works” tävlingar som visar vad som kännetecknar riktigt bra kampanjer).

2) Från min tid i tidningsvärlden vet jag att för magasin/tidskrifter har många annonser högre läsvärde/intresse än t o m det redaktionella. Men inte säker på att motsvarande analys skulle ge samma resultat på det redaktionella.

Sist men inte minst, reklam och PR har lite av samma relation som avtalsbreven hade i religionen förr i världen: “The more you pay, the less you have to pray”

Jag brukar använda mig av den där gamla kunskapen som guidance när jag jobbar, och har av den anledningen ibland blivit sedd på som en kvarleva från dinosauriernas tid. Trots min unga ålder, alltså.

För drygt ett år sedan gjorde vi en annons med anledning av att Fjällrävens ryggsäck Kånken firade 30 år. Den annonsen var nära nog ett mönsterexempel enligt de ovanstående 15 punkterna. Check, check, check… Och jo, vi fick kämpa en del för att få igenom den långa copyn, även om uppdragsgivaren gillade tanken på att göra plats för ryggsäckens story.

Trots att annonsens stilideal var hämtad från 60-talet, och att världen har förändrats monumentalt i fråga om mediekonsumtion, så fick den framgångar hos både reklamfolk och lekmän. Annonsen nominerades i Guldägget. Det skrevs om den på redaktionell plats i SvD. Men ännu mer intressant var att mätningar bland läsare visade på särskilt höga värden för “nyskapande”.

Kanske för att reklam i gammelmedier under lång tid varit ganska innehållslös med bild och en logotyp i ena hörnet. Kanske för att människor bär på en längtan efter djup och mening, och då blir glada över att någon har något att berätta. Glada åt tilltaget även om de inte läser varje rad.

Nu jobbar jag med retailkommunikation. En av de saker som tydligt märks inom retailvärlden är att den polariseras åt två håll — mot compressive design och donative design. Enkelt uttryckt handlar det ena om att spendera mindre tid med konsumenter och det andra om att spendera mer tid. Punkterna ovan går förstås inte att använda sig av, men jag tror benhårt på att det finns utrymme för att berätta bra historier även i butiker, barer och restauranger. Vore roligt att prova punkt 9. Kanske upplevs det som nyskapande.