iPad och superlativen

Jag har två funderingar om Apples iPad som gnagar i mitt huvud.

Den första har med filmen ovan att göra. Alltså se den. Filmen är en skickligt ihopklippt version av Steve Jobs presentation av iPad. (Tack Simon Sundén för tipset – följ Simon på Twitter genom att klicka här.)

Om iPad verkligen är så fantastisk, fenomenal, otrolig, magisk, enkel, fenomenal, förbluffande, häftig, otrolig, fenomenal, magisk, enkel, häftig, fenomenal och vacker – varför behöva säga det om och om och om igen? Eller är kanhända superlativen inte ämnade för att övertyga oss som ser demonstrationen, utan helt enkelt en omedveten konsekvens av Steve Jobs & Co’s spontana och ärliga upprymdhet över produkten? Och hur var det förresten med Steve Jobs och superlativen när iPhone lanserades? Jag minns faktiskt inte, gör du?

Vilket leder oss till den andra funderingen.

Var är revolutionen? Jag saknar “nu vänder vi upp-och-ner på det etablerade”. MacIntosh revolutionerade vårt sätt att använda en dator, iTunes vårt sätt att köpa musik, iPod hur vi bär med oss ljud, bilder och video, och iPhone revolutionerade i princip allt som har med en mobiltelefons utseende och användande att göra. Den wow-faktorn ser jag inte i iPad. Jag ser en förvuxen iPhone. Eller har jag missat något?

Vill jag ha en iPad? Absolut. Den är trots allt en Apple, och därmed en fantastisk användarupplevelse.
Kommer jag att köpa en? Högst tveksamt. Jag har inte fattat vad jag ska ha den till.
Blir iPad en succé? Jag har inte den blekaste aning. Men många verkar redan vara frälsta.

En sak råder det dock inga tvivel om: Apple har en sällsynt förmåga att skapa och underhålla ett ha-beroende av nya Appleprodukter, inte minst bland de trogna anhängarna (till vilka jag räknar mig själv sedan mitten av 1980-talet). Dessutom är Apple mästare på att skapa attraktiva produktkoncept, bl.a. genom att bredda användningsområdet jämfört med konkurrerande produkter inom kategorin, och har säkert ett par äss i ärmen också för iPad.

Men Apple har också ett antal misslyckanden bakom sig, bl.a. spelkonsolen Pippin, PDA:n Newton, den s.k. hockeypuck-musen och jubileumsdatorn TAM (mer om flopparna här).

Hur det blir med iPad får vi se, men det är ingen högoddsare att jag om halvår sitter med en iPad i knäet och undrar hur i hela fridens namn jag tänkte när jag skrev det här blogginlägget.

Men vill jag verkligen ha ytterligare en digital pryl att bära på, eller kommer iPad att ersätta någon annan?

Och i så fall, vilken?

_

_
Kommer du att köpa en iPad under året?

[poll id=”6″]

_

Relaterat:

small twitter_logo Om du vill kan du utbyta tankar och idéer med Micco på Twitter

16 thoughts on “iPad och superlativen”

  1. Superlativen tillhör den nordamerikanska kommunikationskulturen, så de får man bortse ifrån. Att vi inte förstår vad vi ska använda den till beror på att vi aldrig sett något liknande. En iPod var en moderna Walkman. En iPhone är 2000-talets mobiltelefon. Vi ser alla dess grundfunktion och sen bygger vi ut dem. Men iPad har vi aldrig fattat vad det är. En lattjolajban grej. Eller en pryl som visar att jag har det senaste?

    Nja. Denna morgon skulle den kunna ha ersatt min tidning. Jag tycker inte om att använda tangentbordet på min MacBook med marmeladkladdiga fingrar och iPhonens skärm är för liten. Hät tjänar iPaden en funktion. Och igår kväll kunde den ha ersatt min bok. Redan där en total revolution i min mediekonsumtion. Sen kan man lägga till enkel soffsurfning, kolla på bilder och annat…men det är mest på skoj.

    Apple tar inte fram en ny produkt som inte behövs. De är jag som inte insett vad den kan göra för mig.

  2. Det brukar alltid strös superlativ från Jobs. Kolla in denna kompilation på Youtube http://www.youtube.com/watch?v=Nx7v815bYUw

    Jag tror det ligger tydligt i deras taktik att säga det tillräckligt många ggr för att det tillslut ska fastna i huvudet. För om de med trovärdighet kan säga att den är underbar, fantastisk och awesome 15ggr utan att jag stör mig på det så kommer jag ju tro att produkten blir det nästa stora. Det betyder att alla andra som är något kommer ha en, då vill jag också.

    Men efter att ha sett klippet ovan kan jag inte sluta tänka på det varje gång Apple presenterar något. Jag tycker det är störigt.

  3. Som sagt, det är en kulturskillnad utan rätt eller fel, bara tycke och smak. Och som om man vänder på det får oss nordeuropéer att framstå som knastertorrt ttråkiga (jämför t ex med SAABs VD).
    Beror på vilket sida av myntet man väljer att se på. Vilken kultur som är mest säljande och framåtdrivande råder det dock ingen tvekan om.

  4. @Robert Dysell

    Nu får jag kommentera mig själv. Såg detta inlägg först på Facebook och då var inte ovanstående film med i inlägget. Nu har jag ju klistrat in en likadan länk. Lite overkill blir det ju :)

    Problemet blir ju att innan man sett denna kompilation kunde ana superlativ. Nu efter man sett den går det ju inte att tänka bort. Om det blir för känt kansek de får ändra taktik på sina presentationer.

    Men med största säkerhet har du rätt Marcus, såhär tänker man inte i USA. Och det finns en annan aspekt i det. Den som är säker på sin sak, stolt över sig själv och väljer sin egen riktning vinner. Den som är för snäll, velande och diskussionsbenägen gör det oftast inte. Demokratins svaga länk…

  5. Eftersom vi inte har sett något liknande så vet vi inte vad vi ska med den till. Många var skeptiska till mobiltelefoner också. i har bara glömt bort det.

    En sak till om kulturskillnader. Om man talar med många superlativ, eller vill tala så, tänker man också så. Och tar fram sådana produkter. Saker som förändrar. Att vara modest kan också begränsa tänkandet, idéerna. Med resultat därefter.

  6. Håller med er Micco och Robert (detta är också saxat från samma diskussion på FB). Är man intresserad av varumärken finns det knappast något bättre exempel än Apple, så professionellt har de min största respekt. Men samtidigt har jag ännu inte hittat någon produkt hos dem som jag verkligen vill ha – det finns nästan alltid småmissar i utförandet som stör mig. Och precis som Robert säger så blir det ibland lite för mycket hype, både från Apple och från deras fans, för att jag ska känna någon riktig entusiasm – vilket kanske också bidrar till att jag hänger upp mig på just de där småmissarna och väljer bort dem (apropå våra tidigare diskussioner om rationella och emotionella beslut).

  7. Jag kommer ihåg när iPod lanserades 2001. Reaktionerna då liknade väldigt mycket dagens reaktioner runt iPad.

    Vid den tidpunkten arbetade jag tillsammans med dryga tjugotalet… vad skall jag kalla dom? Hyperlojala Mac-freaks är nog bästa ordet. Hur som helst. Faktum är att ingen av oss var speciellt tagna av iPod. Självklart försökte vi hitta alla möjliga och omöjliga argument för att övertyga oss själva. Två av oss beställde i alla en iPod tämligen omgående. Övriga avvaktade. Vad media skrev om iPod skall vi inte prata om.

    Hur gick det sedan? Det vet ni redan.

    När iPod lanserades var det få som förstod vitsen med att digitalisera sin musik. (Kom ihåg att fildelning inte var var mans syssla på den tiden, och glöm inte heller att iTunes Music Store inte lanserades förrän något år senare.) För att dra full nytta av den första iPod:en behövde man faktiskt “rippa” sina CD-skivor.

    Det jag vill säga är att man kan dra väldigt många paralleller med iPad. iPad är något nytt och det är väldigt svårt att försöka tänka sig in i hur det kommer vara att använda den – och framförallt varför man skulle behöva använda den. Precis lika svårt som det var att tänka sig in i varför man skall digitalisera sin musik.

    Vänta bara lite. Det kommer snart att klarna. Ni måste bara försöka glömma allt ni vet om hur ni köper och läser böcker, spelar spel, delar minnen i form av bilder och video. Precis på samma sätt som ni idag har glömt hur det var att leta efter CD-skivan i skivsamlingen, mata in den i stereon och trycka på play. Eller var ni månne en av dom som hade en CD-växlare?

  8. Ja, nog skjuter de inte från höften. Tror inte heller man kan avgöra huruvida det blir en succé än. Det vet man aldrig med full övertygelse, men de kommer nog inte gå lottlösa på den. Personligen tror jag det blir en hit, men kanske till en nyare målgrupp än hittills.

    Däremot har jag ett annat resonemang om Apples användarvänlighet som jag undrar vad ni tänker. T ex är en stor kritik mot IPAD och IPHONE att man inte kan köra flera program samtidigt. Efter att en kompis med en hackad Iphone visat mig appen Pro Switcher (telefonen kanske inte måste vara hackad för den appen, jag vet inte?) insåg jag att det egentligen inte finns något hinder för dessa produkter att köra parallella program. Precis som på en dator. Då återstår frågan, varför får man inte det? Jag tror det är av användarskäl.

    1. Vi som användare öppnar gärna ett antal programfönster parallellt. Det gör oss stressade men vi kan inte motstå frestelsen att vara effektiva. Stressen förknippas på ett klassiskt behavioristiskt sätt till vår produktupplevelse. D v s Iphone = stress i sådant fall.

    2. Med flera program uppe samtidigt framtår inte Apples Iphone som snabbare än sina konkurrenter, för det är den egentligen inte hårdvarumässigt.

    Jag kanske är på hal is nu, kanske är detta fallet för alla mobiler. Jag vet inte. Men tycker det ligger något intressant i deras design som är att begränsa både gränssnitt och användarnas möjligheter på ett sätt som gör att de känner oss bättre än vi själva.

  9. Den kommer säkert ersätta mycket. Men främst kommer den inte ersätta någon digital pryl. Den kommer ersätta ditt pappersblock som du bär med dig i möten. Tror jag alla fall :)

  10. Tack alla för många mycket kloka och tänkvärda kommentarer.

    Ni har säkert helt rätt: iPad blir en succé. Om inte annat tyder min enkla enkät på att så blir fallet; att ca 40% kan tänka sig att köpa en iPad i år är en imponerande hög siffra. Inte minst mht att så få sett den i verkligheten, än mindre haft möjlighet att använda den.

    Dock tror jag att det kommer att dröja länge innan någonting kan ersätta papper och penna (och då menar jag inte materialen, utan sättet att använda handen–ögat–hjärnan).

    Däremot kan jag mycket väl tänka mig iPad som en sorts multifunktionell, bärbar, digital underhållnings- och mediekonsumtionspryl. Alltså något helt nytt, ungefär så som @Johan Gradvall beskriver det i sista stycket.

    Avsluningsvis några ord om kulturskillnaden mellan nordeuropéer och nordamerikaner: Jag kan principiellt hålla med @Marcus Hanser – det finns en kulturell skillnad som inte bör ringaktas. Dock föddes idén till det här inlägget efter ett samtal med en handfull nordamerikanska affärsbekanta, över några öl i en mycket trevlig bar strax norr om Philadelphia. De hade nämligen alla reagerat över graden av superlativ i Steve Jobs presentation, och tyckte att det efter ett tag blev nästan lite komiskt.

    Som ett ödets nyck fick jag samma natt Simon Sundéns tweet… Och här är vi.

    Än en gång: Stort tack för engagemanget och kommentarerna!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>