Retorikiska: Språket som övertygar (del 2)

I förra inlägget berättade jag varför jag anser att retorik borde vara ett obligatoriskt ämne i grundskolan. Jag berättade också varför det inte är det.

Jag berättade om Camilla Eriksson och hennes bok Retorikiska. Jag berättade varför jag anser att inte bara du utan alla som kan läsa borde läsa den. Och jag berättade att delar av den kan provläsas på en handfull svenska bloggar:

Här på The Brand-Man kunde du i förra inlägget läsa kapitlet Om att sticka ut och sticka till. Idag får du 9 handfasta tips på hur du blir en bättre presentatör. Och den 16 mars publicerar jag ett eget (och långt) inlägg om konsten att påverka och övertyga.

Mycket nytta och nöje.

_

_
Ur Camilla Erikssons bok
Retorikiska:

Presentationsteknik bortom det förväntade

Det finns massor av människor och företag som livnär sig på att berätta för dig hur du kan förbättra dina presentationer. Jag lämnar det grundläggande till dem. Egentligen vet du det mesta redan. Eller hur? Här kommer således andra råd att överväga när du ska presentera ditt budskap.

  1. Se till att kunna din presentation och ditt anförande så väl att du inte behöver studera din medhavda bärbara. Då kan du mata fram dina ppt:s med fjärrkontroll i precis rätt tid. Och får ett väldigt skönt flöde i framförandet. Visst förlåter vi som publik talare som tittar ned i sina anteckningar, men vi blir mycket starkare berörda av budskapet om framförandet flyter på.
  2. Strävansmålet som alla talare har är att trollbinda publiken. Här kan vi alla lära av den yrkesgrupp som gör detta som sitt enda uppdrag – skådespelarna. Spela ut. Tänk att du står på Dramatens scen och håller ditt föredrag inför en publik som förväntar sig ett skådespel. Och leverera. Kan man spela över? Knappast. Du står ju på en scen. Må vara att det inte är Dramaten, eller Lilla Klara, men ändock. Våga således inta din scen som den teaterapa du innerst inne är, så lovar jag dig att ditt framförande blir bättre.
  3. För att skapa intresse och engagemang för din sak är det bra att involvera publiken i aktiviteter. Ärligt talat, hur länge orkar du sitta och lyssna, hur bra föreläsaren än är? Precis. Låt oss i publiken knappt sätta oss innan det är dags att lyfta på rumpan och springa runt och hälsa på så många som möjligt på två minuter. Snacka om isbrytare. När vi sedan översköljs med korta uppgifter är vi inte längre främlingar för dem som sitter närmast och våra minidiskussioner flyter på bra. Det stavas mervärde.
  4. Ett annat sätt att skapa intresse och engagemang är att ställa frågor. Som du faktiskt vill ha svar på. Och när du får svaren, inled en mikrodialog på två-tre meningar med den som svarar där du knyter in deras svar i din respons (så att de som inte hörde svaret får det upprepat för sig) så bekräftar du den som ger av sina tankar på ett snyggt sätt. Dessutom öppnar du upp för att fler i publiken ska våga dela med sig av sina tankar.
  5. Många gånger säger vi det självklara. Istället för att själv klargöra för- och nackdelar – fråga publiken och få därigenom åter interaktion under din föreläsning. Detta ger även fler och andra svar än du själv hade kommit på. Om precis det du vill inte kommer fram, har du alltid möjligheten att lägga till det innan du går vidare, eller hur?
  6. Och när du ställer dina frågor, agera själv. ”Är det någon här som lider av prestationsångest ibland?” och räck upp din egen hand. Du ska se att många fler händer strax är i luften. För om föreläsaren också är en del av den mindre attraktiva känslan, kan även jag i publiken erkänna min svaghet.
  7. Alla ger vi exempel när vi håller anföranden. För att öka trovärdighetsgraden i dessa är det bra om du ger lite fler detaljer än vad som egentligen behövs. Vad menar jag? Jo, om du berättar om en man som satte sig ned för att utvärdera sin framtid och ställa upp mål för densamma, är det bra att kalla honom vid hans rätta namn. I detta fall Aron. Aron verkar som en synekdoke och ger ökad trovärdighet till historien.
  8. Exempel används oftast för att konkretisera. Om du vill försäkra dig om att publiken förstår ditt budskap kan du vara tydlig med att poängtera poängen. Annars är det bättre att stanna innan och låta mottagarna själva slutföra budskapet. Det blir då både starkare och lättare att komma ihåg. Principen att stanna innan ligger mycket nära Zeignarnikeffekten som är väl underbyggd inom kommunikationsvetenskaplig forskning. På retorikiska kallas stilfiguren för detractio.
  9. Kanske mest betydelsefullt av allt – var glad. Om du ler och strålar genom hela föreställningen kommer din entusiasm att smitta av sig på publiken. Även om du inte känner dig glad, peppa dig själv innan du går upp på scenen. Bara att dra på smilbanden skickar faktiskt signaler till hjärnan om att du är på gott humör.

Och du, du kan mer än du tror. Ta och bränn av din föreläsning. Det kommer att gå alldeles lysande.

Relaterat:

The Brand-Man på Facebook_____ Micco på Twitter_____ Micco på Google+

5 thoughts on “Retorikiska: Språket som övertygar (del 2)”

  1. Säger bara tack på alla de sätt ni bidrar.

    Genomförde ett seminarium i Ledarskap och sociala medier på IFL häromdagen. Tog upp exemplet på hur meningsfulla och positiva kunskaper delas effektivt genom de sociala medierna med just Camillas och Retorikiskas bloggstaffet. Det har ur ett marknadsförings och kommunikationsperspektiv enorm genomslagskraft.

    En fråga som dök upp var om bloggarna bara delar kunskap och nätverkar för att själva få högre status. Jag hade två svar:

    1) Självklart – det handlar i grunden om överlevnad, högre status leder till högre grad av möjlighet till överlevnad och reproduktion

    2) Utifrån behovsteori som tex Maslow så kommer vi alla människor om vi har möjlighet till en nivå där självförverkligande är viktigare än överlevnad – de mänskliga överlevnadsbehoven är omhändertagna och tryggade.

    Att tex som Micco och Camilla då skapa och blogga om vad som kan anses som viktiga frågor är en del av självförvekligandet. Att sprida dem effektivt för at få högre genomslagskraft är ännu effektivare. Kunskapen som delas är skulle jag dessutom vilja påstå dirket påverkar överlevnadsgraden positivt!

    Den högsta graden av självförvekligande att faktiskt bidra till andra. Ju mer du bidrar med desto starkare blir ditt nätverk runt om dig. Du växer och din status växer. Och det är positivt för alla. Överlevnadsförmågan ökar markant. Och vi får massor av positiva känslor.

    Vidare så reflekterade jag kring fågan om Miccos status och påpekade att Miccos status är så pass hög så han har allt att förlora på att dela, belysa eller tala positivt om direkt dåligt material. Då tappar han trovärdighet och status och nätverket skulle i sådant fall minska.

    Jag är glad och tacksam för att ni alla som engagerar er i bloggstafetten bidrar till människors växande. Och därmed allas vår möjlighet till växande och överlevnad.

    Själv så har båda mina läskunniga barn, 12 och 13 år fått boken Retorikiska i julklapp. Det ger dem en möjlighet att både förstå hur de påverkas och möjlighet att i större grad påverka andra. Ett viktigt ledarskapsverktyg som borde vara en självklarhet i skolan.

  2. @Mattias Seger
    Hej Mattias,

    Det var en bra fråga som du fick och ett klokt svar som du gav.

    Jag skriver under på att det i viss mån handlar om status – om vi med status menar att bli uppmärksammad och respekterad för något man kan, tycker eller tror. Jag skriver också under på att det inte är möjligheten till högre status som är drivkraften bakom delandet av kunskap utan snarare möjligheten “att ge tillbaka” – åtminstone är det så i mitt fall.

    Jag hävdar att “att ge” är det nya “att ta” och “att dela” är det nya “att ge”.

    För snart tre år sedan fick jag, indirekt, en liknande fråga. Då handlade det om varför jag (och många andra) valt att utan ersättning gästblogga på medietankesmedjan Mindpark, som ägs av Joakim Jardenberg. Mitt svar, som har många beröringspunkter med ditt inlägg, kan du läsa här.

    Avslutningsvis: Att dela kunskap anser jag är en skyldighet. Kunskap borde absolut inte vara något som människor, företag och organisationer håller för sig själva. De som gör det tror kanhända att kunskap fortfarande är makt och att kunskap ger dem en konkurrensfördel. Men i den värld som vi skapar just nu är det inte kunskapen i sig som är konkurrensmedlet utan förmågan att tillämpa den.

    Vid närmare eftertanke: Så har det kanske alltid varit?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>