All posts by Micco

Några rader om Brand Personality

Att definiera ett varumärkes personlighet eller karaktär upplevs ofta som reklammakar-hokus-pokus. En av orsakerna är naturligtvis att vi som arbetar med varumärkesutveckling inte lyckats förmedla vitsen med en väl definierad varumärkespersonlighet. En annan att resultatet ofta känns flummigt och svårt att tillämpa i praktiken. Men faktum är att en stark varumärkespersonlighet många gånger kan vara den avgörande, särskiljande faktorn för att skapa preferens för ditt varumärke samt långsiktiga och lönsamma kundrelationer.

Vad och varför
Brand Personality, eller varumärkespersonlighet/-karaktär, syftar på de karaktärsdrag som målgruppen förknippar med ditt varumärke. Det handlar alltså om att förmedla emotionella associationer, inte rationella. Hela vitsen med Brand Personality är m.a.o. att addera en (särskiljande) dimension till ett varumärke som produkten allena inte kan förmedla. Tanken bakom är att just den dimensionen ska bidra till att stärka kundernas emotionella relation till varumärket, vilket i sin tur stärker preferensen och lojaliteten.

För att identifiera och formulera ett företags (eller en produkts) Brand Personality används ofta associationslekar och ordvalsövningar. Resultatet brukar bli ett antal adjektiv — helst tre om konsulten får bestämma — som förväntas sammanfatta och beskriva de mycket komplexa förhållanden som utgör ett företags eller en produkts personlighetsdrag. Men vad betyder det egentligen för säljaren i Portugal att ditt företag är en delfin? Eller att det förknippas med BMW snarare än med Skoda, samt att varumärket ska uppfattas som ”Kunnigt, Flexibelt och Dedikerat”? Och förmedlar verkligen dessa associationer och adjektiv samma personlighetsdrag för anställda och kunder i Helsingfors, New York och Beijing?

Nyttan
Begreppet Brand Personality myntades ursprungligen av reklambyrån Young & Rubicam (och är i princip samma sak som ”Brand Character”, som är ett registrerat varumärke ägt av Grey Advertising). Om de också är skyldiga till associationslekarna och ordknåpandet har jag ingen aning om. Men jag anser bestämt att företeelserna, med mycket få undantag, är slöseri med både tid och pengar. Kanhända betyder adjektiven och associationerna något mycket bestämt och precist för den byrå och marknadschef som gjort jobbet, men för resten av organisationen har de, baserat på min erfarenhet, mer karaktär av Corporate Bull-Shit. Och byts byrå eller marknadschef ut, brukar också definitionen av företagets Brand Personality vara en av de första varumärkesparametrarna som kommer upp på ”det-måste-vi-ta-tag-i”-listan.

Men missförstå mig inte: Brand Personality är viktigt. Mycket viktigt. En stark varumärkespersonlighet kan många gånger vara den avgörande, särskiljande faktorn för att skapa preferens för ditt varumärke samt långsiktiga och lojala kundrelationer. Orsaken är logisk: Emotionella relationer är starkare än rationella, eftersom emotionella relationer kan skapa lojalitet bortom rationella argument. Det innebär bl.a. att konkurrerande företags rationella argument blir mindre betydelsefulla, att dina kunder har större överseende med eventuella misstag och bristfällig produktprestanda samt att du rekommenderas mer entusiastiskt och i större utsträckning.

Ett bättre sätt
Som tur är finns det ett mer effektivt sätt att identifiera och definiera ett varumärkes personlighet (som dessutom är betydligt bättre vetenskapligt underbyggt). Låt oss kalla det ”Brand Archetyping”, eftersom det baseras på den schweiziske psykologen och mystikern Carl Jungs arketypteorier från första delen av 1900-talet.

En arketyp är en s.k. urtyp, ett nedärvt sätt att tänka och känna. Arketyper kan alltså beskrivas som karaktärer som alla människor, oavsett härkomst och kultur, har samma associationer till. Alla sagor, myter och legender – från alla tider och världsdelar – innehåller samma arketyper. Arketyperna är därmed en genväg till vårt associationsmönster. Filmindustrin använder arketyperna med framgång, eftersom tydliga arketyper förenklar historieberättandet. Varje arketyp kommer paketerad och klar med både karaktärsdrag och bakgrundshistoria, som betyder samma sak för människor i Los Angeles och i Ängelholm.

Detta spontana och omedvetna associationsmönster kan med fördel användas för att förmedla ett varumärkes personlighet. Den historia varje arketyp representerar, t.ex. ”hjältens”, ”rebellens”, ”magikerns” eller ”härskarens”, kan alltså lånas för att utgöra grunden för den personlighet och den historia du vill koppla till ditt varumärke. Lyckas du, har du skapat något mäktigt – något som tar ditt varumärke långt bortom tre generiska adjektiv. Eller som Scott Bedbury, tidigare marknadschef på bl.a. Nike och Starbucks, har sagt:

A brand is a metaphorical story that … connects with something very deep – a fundamental human appreciation of mythology … Companies that manifest this sensibility … invoke something very powerful

Felet med bra reklam

Ett av de vanligaste misstagen många reklammakare begår är att de fokuserar allt för mycket på att kommunicera och allt för lite på att positionera. Resultatet blir måhända underhållande eller intressant, men i många fall bidrar kommunikationen inte till att särskilja varumärket från alla andra inom samma produktkategori.

Om syftet med reklamen endast är att aktivera människor, t.ex. att snarast få dem att köpa en viss produkt, kan positionering i vissa fall ges underordnad betydelse. Men om huvudsyftet är att skapa varumärkespreferens är positionering den i särklass viktigaste kommunikationsuppgiften.

Positionering handlar, enkelt uttryckt, om att i huvudet på köparna särskilja ett varumärke från alla andra inom samma produktkategori. Det är en strategi som syftar till att skapa en tydlig bild av:

  1. Inom vilken produktkategori varumärket agerar (eller vill agera), och
  2. Vad som skiljer varumärket från alla andra inom den kategorin.

Det är dessa positioner som köparna använder, medvetet och omedvetet, när de gör sina val; Vilken sorts produkt behöver jag? Vilken egenskap/nytta vill jag att den produkten ska ha? Vilket varumärke förknippar jag med just den egenskapen/nyttan?

En vanlig missuppfattning är att en stark position kan skapas genom att varumärket uppfattas som ”bättre”. Men ”bättre” fungerar sällan i längden. Det som fungerar är att vara ”annorlunda”. Det är nämligen endast då som erbjudandet kan ”blockeras” gentemot konkurrenterna – i huvudet på köparna. Helst på ett sätt som tilltalar tillräckligt många, och som är trovärdigt och hållbart under lång tid framöver.

All reklam innehåller element av positionering, oavsett om det sker medvetet eller inte. Det innebär att en finurlig och humoristisk reklamfilm, utan tydligt positioneringsbudskap, i bästa fall positionerar varumärket som just finurligt och humoristiskt. Men om varumärket inte vill uppfattas som ”det finurliga och humoristiska alternativet”, eller om de flesta andra inom samma kategori också försöker vara finurliga och humoristiska, tillför kommunikationen inget för att särskilja varumärket. Oavsett hur många reklampriser filmen än belönas med.

Visst händer det att bra reklam också är bra positionering. Men tyvärr allt för sällan. En av orsakerna är säkert att positionering är svårt. Mycket svårt. Framgångsrik positionering sker inte över en fikapaus, inte ens på ett år. Det är en lång process som kräver dels målmedvetenhet och uthållighet, dels skickliga marknadsförare och reklammakare.

Så nästa gång du ser ”bra reklam”, t.ex. Audis lanseringsfilm för nya Q5, fundera över i vilken utsträckning reklamen de facto särskiljer varumärket från konkurrenterna.

(Audis hittills rätt så framgångsrika positionering är förresten ”Advanced technologies”.)

Den största dagen i marknadsföringens historia.

I en krönika i branschtidningen Advertising Age, presenterade positioneringsgurun Al Ries nyligen huvudskälet till varför Barack Obama vann det amerikanska presidentvalet. I sin underrubrik skrev han att ”den 4 november 2008 kommer att gå till historien som den största dagen någonsin i marknadsföringens historia”.

Här följer en något förkortad och tämligen fri översättning.

Ta en relativt okänd man. Yngre än alla hans motståndare. Svart. Och med ett mycket illa klingande namn.

Betänk att hans första motståndare var den mest kända kvinnan i USA, med mycket nära förbindelse till en av de mest framgångsrika levande politikerna. Betänk därefter att hans andra motståndare var en välkänd och hyllad krigshjälte, med lång och enastående karriär som senator.

Inget av det spelade någon roll. Barack Hussein Obama hade nämligen en bättre marknadsföringsstrategi: ”Change”.

Propagandanazisten Joseph Goebbels var en mästare på ”den stora lögnen”. Enligt Goebbels gällde regeln: ”Om du berättar en tillräckligt stor lögn tillräckligt ofta, kommer folk till slut att tro på den”.

Motsatsstrategin är ”den stora sanningen”. Om du upprepar sanningen tillräckligt ofta blir den större och större, och får till slut en aura av legitimitet och autenticitet.

Äg rätt ord
Vilket ord ägde Hillary Clinton? Först försökte hon ta ägarskap för ordet ”Experience”. Men när hon bevittnade Obamas framgångar bytte hon snabbt till ”Countdown to Change”. När kritikerna påpekade hennes me-too-grepp, bytte hon till ”Solutions for America.”

Vilket ord förknippas Hillary Clinton med idag? Jag har ingen aning. Har du?

Och sen har vi John McCain. En artikel i New York Times den 26 oktober hade rubriken ”The Making (and Remaking and Remaking) of the Candidate.” I den listades en del av de etiketter McCain associerades med: ”Conservative”. ”Maverick” (politisk vilde). ”Hero”. ”Straight talker”. ”Commander”. ”Bipartisan conciliator” (tvåpartimedlare). ”Experienced leader”. ”Patriot”.

Underrubriken löd ungefär som följer: ”Om en kampanj inte kan enas kring en central beskrivning, drabbas inte då dess huvudperson?”

Det McCain till slut valde var ”Country first”. Men dels kom fokusering på tok för sent, dels var det en slogan som medelväljaren hade svårt att förstå innebörden av.

På ett taktiskt plan försökte dessutom både Ms. Clinton och Mr. McCain förmedla ett budskap som mer eller mindre handlade om att ”jag kan genomföra förändringar bättre än min motståndare”.
Problemet är att ”Bättre” aldrig fungerar inom marknadsföring. Det som fungerar är ”Annorlunda”. För det är först när du är annorlunda som kan du spärra ditt koncept i människors medvetande, så att konkurrenterna aldrig kan ta det ifrån dig.

Se bara vad ”Driving” har gjort för BMW. Finns det bilar som är roligare att köra än en BMW? Förmodligen. Men det spelar ingen roll, eftersom BMW äger positionen ”driving” i människors medvetande. Det sorgliga är att det endast finns ett fåtal varumärken som äger ord eller fraser i människors medvetande, men att de flesta av dem inte använder dem som sin slogan.  Mercedes-Benz äger ”Prestige”, men använder det inte som slogan. Toyota äger ”Reliability”, men använder det inte som slogan. Coca-Cola äger ”The real thing”, men använder det inte som slogan. Pepsi-Cola äger ”Pepsi generation”, men använder det inte som slogan.

Faktum är, att de flesta varumärken följer Pepsis mönster. Varje gång en ny marknadsdirektör anställs, eller varje gång Pepsi väljer en ny reklambyrå, lanseras också en ny slogan. Sedan 1975 har BMW använt 1 slogan: ”The ultimate driving machine”. Sedan 1975 har Pepsi-Cola haft 14 olika slogans.

Enkelt, konsekvent, relevant
Obama-kampanjen har alltså en hel del att lära ut.

1. Enkelhet. Omkring 70% av USA:s befolkning anser att landet är på väg i fel riktning. Därav Obamas fokus på ”Change”. Varför tänkte inte begåvade politiker som Hillary Clinton och John McCain på det konceptet?

Baserat på min erfarenhet av styrelserummen i USA är ”Förändring” en alltför enkel idé för att kunna säljas in. Företagsledningar söker efter kommunikationskoncept som är fyndiga. Alla pengar som företagsledningen spenderar, borde resultera i något som de själva inte hade kunnat komma på. Förhoppningsvis något särdeles fyndigt. Tyvärr kommer dessa fyndiga fraser ytterst sällan att bidra till att utveckla företagets affärer på samma sätt som ”Change” bidrog till framgången för Obamas kampanj. De är helt enkelt inte tillräckligt enkla.

2. Konsekvens. Vad är felet med 90% av all reklam? Jo, företag som försöker ”kommunicera” istället för att ”positionera”.

Obamas mål var inte att kommunicera det faktum att han var en företrädare för förändring. Så som världen ser ut idag, betraktar alla politiker som kandiderar för de högsta ämbeten sig själva som företrädare för förändring. Det Obama i stället gjorde, var att upprepa ”Change”-budskapet om och om igen, vilket resulterade i att de potentiella väljarna till slut förknippade honom med just det konceptet. Med andra ord: Han äger ”Change”-idén i väljarnas medvetande.

I dagens över-kommunicerade samhälle krävs ändlös repetition för att uppnå den här effekten. För ett typiskt konsumentvarumärke, innebär det år av kommunikation och hundratals miljoner dollar. Men de flesta företag har varken pengarna, tålamodet eller visionen för att uppnå det Obama lyckades med. De hoppar från ett budskap till ett annat i hopp om att snubbla över den magiska formeln som sätter fart på varumärket. Det fungerar inte idag. Och det är särdeles ineffektivt för en politiker, eftersom det skapar en aura av vacklande och obeslutsamhet — katastrofala kvalitéer för den som vill kliva uppåt på den politiska stegen.

Det enda som fungerar idag är BMW:s approach. Konsekvens, konsekvens, konsekvens — över årtionden, om inte ännu längre. Men det får inte vara med en tråkig slogan. Hitachi har använt ”Inspiring the next” som slogan så länge jag kan minnas, men utan framgång. Effektiva slogans måste vara enkla och förankrade i verkligheten. Vad ”nästa” har Hitachi någonsin ”inspirerat”? Rött bläck, möjligtvis.

3. Relevans. ”Om du håller på att förlora slaget, flytta slagfältet” är ett gammalt militärt axiom som i lika hög grad gäller marknadsföring. Genom sin obevekliga fokus på förändring flyttade Barack Obama det politiska slagfältet. Han tvingade sina motståndare att ägna en stor del av sina kampanjer till att diskutera vilka förändringar de föreslog för nationen. Och hur dessa förändringar skilde sig från de han själv föreslog. Allt tal om ”förändring” avledde både Clinton och McCain från deras egna styrkor: deras track record, erfarenhet och relationer med politiska ledare världen över.

Vad hände med Change
Barack Obama blev (ironiskt nog?) vald till Advertising Age:s Årets Marknadsförare, av marknadsförarna som närvarade på Association of National Advertisers årliga konferens i Orlando i oktober. Men man undrar om dessa CMO:s har fattat budskapet.

Eller, som en marknadsdirektör sa: ”Jag betraktar det som något vi alla kan dra lärdom av som marknadsförare. Att se vad han gjort: lyckats skapa ett socialt nätverk och göra det på ett sätt som gjorde det lätt för människor att engagera sig. Det var mycket enkelt för människor att delta.”

Och vad hände med ”Change”?

Konsten att göra ett ointressant erbjudande intressant

Det här är ett lysande exempel på att en riktigt bra idé kan förvandla ett erbjudande som målgruppen inte är intresserat av till något de känner att de måste uppleva.

Uppdragsgivaren är Tate Modern, byrån heter Fallon och finns i London.

Hur betraktas varumärket Sverige utomlands?

Nyligen höll jag två varumärkesföreläsningar för Rymdbolaget (Swedish Space Corporation, SSC) i Solna. I samband med dem fick jag frågan vilken bild varumärket Sverige har utomlands. ”Det är väl övervägande positivt” tänkte jag spontant, men konstaterade snabbt att min slutsats endast baserades på vad mina utländska affärskontakter tycker.

I ett par dagar ströletade jag efter mer objektiva fakta, men utan större framgång. Då plingade Olle Wästbergs nyhetsbrev i min inbox. (Wästberg är f.d. generalkonsul i New York och numera generaldirektör för Svenska Institutet.) I det skriver han att Sverige har ett gott rykte i bl.a. Europa och Nordamerika, men är mer eller mindre okänt i de snabbväxande marknaderna Indien och Kina.

Olle Wästberg baserar sitt uttalande på en rapport från Regeringens Globaliseringsråd, där han är ledamot, i vilken det bl.a. konstateras följande:

Dels är de omedelbara associationerna ofta snäva och förlegade. Bilder av Sverige som Abba, Björn Borg och den blonda svenska flickan skulle behöva förnyas och utvecklas. Dels är många av våra stora exportföretag inte alltid kopplade till varumärket Sverige i omvärldens ögon.

Rapporten sammanfattar ett antal globala opinionsstudier som visar att varumärket Sverige är något vi kan vara stolta över. Det är inte alls är så ”lagom” som kanske många svenskar tror. Sverige uppfattas faktiskt i mycket hög grad som ett nytänkande, öppet och utvecklingsinriktat land, med många värderingar som bryter traditionella mönster. Sverige ligger t.ex. i toppen på rankinglistor som bedömer forskning, utveckling, kreativitet, livskvalitet och jämställdhet. Detta, menar Globaliseringsrådet, kan vara ett av skälen till varför många utländska företag väljer att använda Sverige som testmarknad vid lansering av såväl nya tekniska idéer och produkter som nya artister och klädkollektioner (bl.a. Levi’s och Diesel).

Svenska Institutet (SI) har sedan 2005 mätt omvärldens syn på Sverige genom Anholts Nation Brands Index (NBI). Indexet, som utvecklats av den brittiske omvärldsstrategen Simon Anholt, baseras på en världsomfattande studie som mäter styrkan och attraktionskraften hos ett lands varumärkesprofil. Förra året undersökte SI Sverigebilden i 12 städer: Berlin, Moskva, Mumbai, London, Los Angeles, Paris, Peking, Shanghai, São Paulo, Tokyo, New York och Washington DC. Runt 12 500 personer, drygt 1 000 i varje stad, deltog i en webbenkät där de fick ge sin syn på Sverige jämfört med 11 andra länder.

Undersökningen visar att Sverige uppfattas positivt när det gäller ”mjuka” värden. Svenskarna upplevs t.ex. som progressiva, förnyande och nyfikna på nytt. Samhället anses vara präglat av en sorts anständighet som gör att människor i andra länder ser Sverige som ett mycket attraktivt land att tillbringa en längre tid i. I Tokyo uppger nästan hälften av de tillfrågade att de gärna skulle studera och/eller arbeta i Sverige. Däremot uppfattas inte Sverige som kulturellt lockande. Men så har vi heller inget Louvren, ingen Peterskyrka, inget MoMA och inget Eremitage. Våra kulturella ikoner, som Ingmar Bergman, är historia.

Alla städer sammanvägt, är de 10 mest karakteristiska påståendena om Sverige:

  1. Hög livskvalitet
  2. Jämlikhet mellan könen
  3. Högt utvecklad välfärd
  4. Präglat av omtanke och hänsyn
  5. Bra möjligheter till friluftsliv
  6. Jämlikhet mellan människor med olika sexuell läggning
  7. Vidsynta, toleranta invånare
  8. Vidsträckt, orörd natur
  9. Varm, vänlig atmosfär
  10. Fokus på barnens behov

Undersökningen visar också att det är just dessa faktorer som människor värdesätter, och som gör att de känner intresse för att etablera relationer med landet.

Globaliseringsrådet sammanfattar studiens resultat med att Sverige, som varumärke, faktisk har stor potential att bli en vinnare i konkurrensen om näringslivsetableringar, innovationer och talanger. Samtidigt, menar Globaliseringsrådet, är det viktigt att komma ihåg att de flesta av dessa studier genomförs i de delar av världen som idag förfogar över merparten av världens köpkraft. Kunskapen om Sverige utanför västvärlden är ofta oroande låg. Till exempel har människor i framtidens stora ekonomier, Indien och Kina, knappt hört talas om Sverige. Och låg kännedom innebär ett lågt förtroende.

För människor som bor långt bort från Sverige är det kanske som Olle Wästberg skriver:

Sverige är inte en fysisk plats. Det är mer en sinnesstämning – personifierad av de svenskar de känner till, eller som de träffat personligen.

Tillägg: Läs Olle Wästbergs gästinlägg här på The Brand-Man: Varumärket Sverige som konkurrensmedel samt Skandinavien är ett känt och starkt varumärke – i Skandinavien.
_
(Not. Enligt Simon Anholt var Sveriges varumärkesvärde 464 miljarder dollar år 2007, vilket placerade Sverige på åttonde plats av totalt 40 länder. Högst på listan låg USA, värderat till 19 735 miljarder dollar.)

Obama, do you believe in Santa Claus?

Jultomtens varumärke är värt mer än Jesus dito. Det läste jag i Helsingborgs Dagblad och påståendet görs av Anna Klingspor, varumärkesexpert på kommunikationsbyrån Differ i Stockholm. Utan närmare eftertanke kan det kanske vara lätt att hålla med. I dagens samhälle är möjligen associationerna kopplade till Jultomten både starkare och mer positiva än till Jesus. Men vilket samhälle tänker vi på? Vårt relativt ateistiska svenska?

I artikeln förklarar Anna Klingspor hur hon tänker:

Tomten har en oerhört stor dragningskraft över hela världen. Han delar ut fler presenter än Jesus och läser färre bibelcitat.

Vi talar alltså om Världen…

Menar Anna på fullt allvar att Tomten betyder mer än Jesus för t.ex. en italienare, spanjor, portugis, polack, ryss, amerikan och argentinare?

Jag menar att det här är ett lika olyckligt som tydligt exempel på okunskap om hur världen utanför Sverige faktiskt fungerar. Företeelsen Jultomten är långt ifrån lika utbredd i Asien, Sydamerika och Sydeuropa som den är i Norden och Nordeuropa. Inte ens i USA kommer Tomten i närheten av Jesus betydelse (trots att det är den amerikanska Jultomten, troligen skapad av Clement Clarke Moore i dikten “A Visit From St. Nicholas”, numera mer känd som “The Night Before Christmas”, som vi här hemma associerar till). Tänk bara på hur frågan om tron på Gud och Jesus används i det amerikanska presidentvalet. Kan du t.ex. föreställa dig att en presidentkandidat på fullt allvar får frågan: “Do you believe in Santa Claus?”

I de flesta kristna länder är Jesus närvarande i människors liv minst en dag i veckan. Tomten kommer, i bästa fall, en gång per år. Och i många länder är han inte ens en tomte. I det avlägsna landet Tyskland förekommer en tradition där det i stället är ett Jesusbarn (!) som delar ut presenterna. Barnet, som kallas das Christkind, smälte f.ö. i Sverige samman med lussebruden och är idag Lucia med tända ljus i håret (vilket symboliserar Jesus gloria).

Sist men inte minst: Att över huvud taget diskutera varumärkesvärde i samband med Jultomten och Jesus är högst olyckligt, eftersom det förlöjligar begreppet. Kulturella och religiösa företeelser kan inte ägas, och kan därmed per definition heller inte anses ha ett direkt mätbart varumärkesvärde.

Vad sa du att du ville sälja?

Den här annonsen (“The Man in the Chair”, McGraw-Hill ) är från 1958. Idag, 50 år senare, är den fortfarande precis lika träffsäker som påminnelse om reklamens roll inom b2b.

The Man in the Chair

Den har blivit utsedd till den bästa b2b-annonsen någonsin (Business Marketing, september 1999) och vald till den annons som ”jag helst önskat att jag själv gjort” (Magazine News, 2002).

En bra byrå behöver ingen webbsajt

Eller..?

Det intrycket får i alla fall jag när jag läser Magnus Helanders artikel på Resumé.se. Där konstaterar han att en av Sveriges bästa och mest välkända byråer, Forsman & Bodenfors i Göteborg, meddelat att “Vi bygger en ny hemsida” i över ett år. Förseningen kommenteras insiktsfullt av byråns VD Erik Sollenberg: “Arbetet har hållit på länge”.

O, fan…

Ett kul sammanträffande är att jag (på Pyramids B2B blogg) några veckor tidigare skrev om hur usla reklambyråer generellt är på att positionera sig själva. Jag nämnde Forsman & Bodenfors webbsajt som ett av en handfull dåliga exempel – positionering saknas helt, men du kan få se heltäckningsmattan på deras nya kontor. (Läs inlägget här.)

Ska man dra slutsatsen att inredningsdesign är viktigare för F&B än positionering? (Nej, jag tror inte det själv – men tanken är en smula underhållande.)

Vad betyder “marknadsföring”?

Visste du att vi i Sverige saknar en enhetlig definition av ordet “marknadsföring”? Det, menar jag, har bl.a. fått konsekvenser för hur svenska företag organiseras och för den roll svenska marknadschefer har i sina bolag.

Vi använder ordet ”marknadsföring” både gärna och ofta. Men vad menar vi när vi säger det?

I reklambranschens tidning Resumé kan vi läsa att ”Nelly.com letade efter en byrå som kunde ge lite mer kontinuitet åt företagets marknadsföring”. Underförstått: Reklambyrån får ansvaret för marknadsföringen. Men kan det ansvaret verkligen läggas ut på en extern konsult? Svaret på frågan beror naturligtvis på vad som menas med ”marknadsföring”.

Många använder ordet ”marknadsföring” som synonym till reklam. I marknadsföringslagen står det att ”Marknadsföring och reklam är det fråga om, när ett budskap har ett kommersiellt syfte och ett kommersiellt innehåll”. Den definitionen jämställer alltså marknadsföring med reklam och utesluter dessutom allt som inte är kommersiella budskap. Det innebär att bl.a. sponsring, en hel del PR, bloggar och annan kunskaps- och/eller åsiktskommunikation anses vara något annat. Frågan är vad?

Gör du en sökning i Nationalencyklopedin får du följande svar (kortversionen): ”marknadsföring, åtgärder som vidtas för att skapa efterfrågan på varor eller tjänster, t.ex. reklam”. Det låter mer vettigt, och här antyds att reklam endast är en komponent i marknadsföring. Men läser du sedan den långa artikeln får du lära dig bl.a. följande: ”…marknadsföring (eng. marketing) är dels en funktion i företag, dels en deldisciplin inom ämnet företagsekonomi”. Håller du med?

Sveriges Marknadsförbund har inget definitionsförslag alls. Och lägg märke till att förbundet inte heter Marknadsföringsförbund. Det bidrar ytterligare till förvirringen, eftersom jag anser att namnet “marknadsförbund” antyder att de företräder Sverige som marknad, inte svenska marknadsförare.

I USA betraktas marknadsföring som något betydligt mer centralt och viktigt inom företagandet än i Sverige. American Marketing Association’s (märk väl: inte Market Association) har en formell definition av ordet “marketing” (fritt översatt):

Marknadsföring är alla de aktiviteter som vidtas och processer som genomförs i syfte att skapa, kommunicera, leverera och utbyta erbjudanden som har ett värde för kunder, partners och samhället i stort.

Marknadsföring ses alltså inte som en funktion eller en enskild aktivitet eller disciplin. Marknadsföring ses som en process som omfattar hela företaget (möjligtvis administration och produktion undantaget), och som pågår varje dag, året om.

Skulle vi välja att adoptera den amerikanska definitionen, är marknadsföring m.a.o. att likställa med en filosofi. Den sätter köparen — kunden — och hennes behov och önskemål i centrum för alla affärsaktiviteter. Och den ska därmed ägas, utvecklas och förvaltas passionerat av organisationens ledning i syfte att behaga organisationens kunder. Eller, som Peter F. Drucker (”The Grandfather of Management and Marketing”), så träffsäkert uttryckte det (fritt översatt):

Marknadsföring är inte bara så mycket mer än försäljning — det är över huvud taget inte en särskild aktivitet.
Marknadsföring omfattar hela affären. Marknadsföring är affären sedd ur slutresultatets synvinkel — alltså med kundens ögon.
Marknadsföring måste därför vara en angelägenhet och ett ansvar som genomsyrar alla delar av verksamheten.

Skillnaden mellan vårt svenska synsätt på ordets betydelse och hur marknadsföring betraktas i USA blir tydlig om du jämför den roll och det ansvar en CMO (Chief Marketing Officer) har i ett amerikanskt bolag med den roll de flesta svenska marknadschefer har (märk väl: inte marknadsföringschefer). Hur ofta tror du t.ex. att en CMO rapporterar till en försäljningschef och inte till VD? Tror du att en CMO enbart arbetar med kommunikations- och reklamrelaterade frågor? Tror du att dessa amerikanska företag betraktar marknadsstrategin som en del av försäljningsstrategin, eller tvärt om? Och tror du att CMO:s budget ses som “reklamkostnader” eller “brand equity investments”?

En enhetlig svensk definition av ordet marknadsföring skulle självklart inte per automatik förändra vår syn på marknadsföringens roll (än mindre det sätt på vilket vi organiserar företag). Men kanske skulle ett mer amerikanskt synsätt leda till att marknadsföring ges högre prioritet av fler personer i ledningen? Och kanske skulle marknadsföring t.o.m. ses som en strategiskt självklar investering — även (eller kanske framför allt) vid lågkonjunktur?

Trots allt är ju marknadsföring, så som det definieras av American Marketing Association, inte något du kan välja bort. Så tillvida du inte vill välja bort alla de aktiviteter och processer som har ett värde för dina kunder.