Tag Archives: fokusering

Enproduktsföretag? Stick och brinn!

Gästinlägg av Thomas Ahrens

Facit

Vem har inte hört talas om T-Forden eller Facit – enproduktsföretagen som blev omkörda för att de fastnade i en teknik som blev föråldrad?

Trots det slåss jag som Don Quijote (så känns det ibland) för att företag skall fokusera och produktifiera sitt erbjudande, så att de kan rulla ut det på många marknader. Men den traditionella skolan har ett annat mantra: Framtiden tillhör tjänsteföretagen och att fokusera innebär hög risk.

Så idealföretaget är alltså ett tjänsteföretag med allt vad det innebär av personberoende, svårigheter att mångfaldiga och internationalisera? Som dessutom skall syssla med så bred verksamhet att de inte är beroende av någon enskild målgrupp?

Visst finns det snabbväxande tjänsteföretag som fyller ett behov av flexibilitet på arbetsmarknaden, till exempel Student Consulting och Sylog. Men när kunderna har köpt tjänster i några år börjar de allt som oftast ställa krav, bl.a. på ökat fokus: Att en uthyrd ekonom verkligen har ekonomierfarenhet, och på effektivitet: Hellre en programvara för att bygga hemsidor än en konsult som tickar kronor per timme.

”Men bäste herr Ahrens, statistiken talar ju sitt tydliga språk: Tjänsteföretagen ökar”, hör jag från en myndig tjänsteman. Självklart är det så. Vi har haft en våg av storföretag som outsourcat olika funktioner sedan 90-talet. Så de 300 IT-specialisterna på ABB klassas om från tillverkande företag till tjänsteföretag. Den privata skolan eller kliniken tar över verksamhet från den offentliga sektorn. Trenden är uthållig men har en ändstation när det inte går att outsourca mer, och när balansen privat/offentlig verksamhet har uppnåtts. Ovanpå det hade vi i nästan 10 år en boomande telekom- och internetmarknad med nya spelregler. Och nya spelregler anammas först av tjänsteföretag, innan tjänsterna fått volym och lockat andra att produktifiera dem i programvaror eller fysiska produkter. En trend som vi nu ser i bl.a. snabbväxande QlikTech, Juristonline, KVD, TAT, Tobii och BTS.

Men visst finns det ett visst fog för tjänsteföretagsvurmen. Trenden bland de yngre att prioritera att vara ”sin egen” istället för ”löneslav” håller nog i sig. Men skapar den här trenden en globalt konkurrenskraftig verksamhet? När kineser och indier jobbar till en bråkdel av den svenska lönekostnaden kommer alltmer av de personalintensiva tjänsterna typ IT, distansservice, m.m. att flytta dit. Dessutom, när hemmamarknaden för deras produktföretag börjar mogna kommer de att överösa oss med sina produkter. Då är det väl ändå tur att jag kan tvätta din skjorta, och att du kan tvätta min.

Men fokus då, hur var det med det?

Ja, risken att fokusera på en produktteknik är stor. Men fokus på en särskiljande produktteknik eller teknikkompetens skall inte förväxlas med fokusering på en kundgrupps specifika behov med den för tillfället bästa tekniken. Ta Axis eller Google som exempel. Utifrån sina respektive kärnkompetenser har de skiftat teknik och slipat om sitt fokus för att dominera den valda nischen. För Axis är det idag digitala övervakningskameror.

Men om vi nu fokuserar, hur skall vi då skydda oss mot de asiatiska konkurrenternas låga kostnadsstruktur? Svaret varierar från bransch till bransch, men några strategier som fungerar redan nu är:

  1. Lägg produktionen där den är billigast, antingen själv eller via lokala partners.
  2. Automatisera produktionen. Räntan är inte lägre i Asien än här och maskinerna kostar i princip lika mycket för asiaterna som för oss.
  3. Bygg produktens så kallade produktblomma efter den produktifierade tjänsten, så att du kan ”äga” din kundgrupp.

“Äga din kundgrupp? Vilket århundrade kommer du ifrån, Ahrens?”

Fötterna i 1900-talet och huvudet i 2000-talet. I gott sällskap med bl.a. Apple, Google och Saltå Kvarn, alltså. Dessa tre företag ”äger” sina kunder, inte för att de har de tekniskt mest avancerade produkterna utan för att de adderar svårfångade och svårkopierade värden – som intuitiv image, känsla av kundnärhet, lyhördhet för kundens svordomar, finansieringshjälp, utbildningar eller utveckling av kundens konkurrensposition.

Och vägen dit är ofta densamma: Ställ dig närmare slutkunden och förstå hennes svordomar. Då kan du ligga steget före dina konkurrenter.

Så, käre enproduktsföretagare: Stick! Alltså fortsätt vara vass som i fokuserad. Och brinn! Alltså fortsätt vara passionerad för din produkt.

Och du som driver tjänsteföretag: Produktifiera hela eller delar av tjänsten så att du kan börja konkurrera internationellt. Och även om du väljer att enbart vara kvar i Sverige, inse att din tjänst högst sannolikt kan produktiferas av någon annan. Var alltså beredd på internationell konkurrens.

Jag vet att det är omodernt att tänka ”produkt”, men strunta i det. Det är trots allt oändligt mycket bättre att skapa en lönsam position för framtiden än att vara modern.

Thomas Ahrens är grundare av och VD för Ahrens Rapid Growth, samt initiativtagare till Tillväxtlistan – en lista över Sveriges uthålliga snabbväxare, som publicerats sedan 1993. Hans mångåriga forskning kring snabbväxande företag gör honom till en av Sveriges mest framstående och välrenommerade auktoriteter inom organisk tillväxt. Thomas har skrivit bl.a. Rebelledaren, Tidsmonopolet och Makten och närigheten, i evighet?.

_

Relaterat:

small twitter_logo Om du vill kan du utbyta tankar och idéer med Micco på Twitter

Vägen till positiva resultat

focus_wins

De flesta marknadsplaner innehåller en SWOT-analys; en kartläggning av företagets styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Syftet med analysen är att dels identifiera hur företaget skall göra lönsamma affärer den närmaste framtiden, dels förstå vilka inre och yttre faktorer som kan påverka lönsamheten på sikt.

Låt oss den här gången glömma det långsiktiga och mer spekulativa perspektivet, alltså hoten och möjligheterna. (Vill du inte det, läs det här.)

Vad är bäst för affärerna på kort sikt, att utveckla företagets styrkor eller att åtgärda svagheterna?

De flesta företagsledare håller nog med om att det är viktigt att bygga vidare på det som gör företaget starkt. Ytterst få tror jag anser att styrkorna kan ignoreras, och att allt arbete skall fokuseras på att fixa svagheterna.

Logiken är enkel. Det vi gör bra är uppenbarligen viktigt för kunderna. Det vi är sämre på verkar inte ha någon större betydelse (undantaget de företag vars svagheter bevisligen hotar deras existens.)

Problemet är dock att många försöker göra både och.

Även om taktiken att samtidigt försöka bli bättre på det man redan är bra på och försöka bli mindre dålig på det man inte är bra på kan tyckas vara förnuftig, är den i praktiken dömd att misslyckas.

De företag som fokuserar på ett specifikt område – en specifik kundnytta, idé, tanke, attityd – kommer nämligen nästan alltid att vinna över de företag som försöker göra många saker samtidigt.

Eller som marknadsföringstänkaren Seth Godin beskriver det i blogginlägget Competing with the singleminded:

When you have someone who is willing to accomplish A without worrying about B and C, they will almost always defeat you in accomplishing A. […] In the short run, the singleminded have a fantastic advantage. And sometimes, their singleminded focus on accomplishing just that one thing (whatever it is) pushes them through the Dip far ahead of you and then yes, they make a ton of money and you’ve lost forever.

Att fokus på styrkorna ger effekt stöds även av en studie gjord av American Evaluation Society år 2007. Den visar nämligen att företag som kontinuerligt förbättrar det de redan är bra på ökar sin prestation med i genomsnitt 68%, medan prestationen på företag som fokuserar på att åtgärda fel och brister minskar med hela 81%. (Notera att arten av ”prestation” varierar från företag till företag, beroende på vad respektive företag valt att mäta.)

Positivt fokus ger positiv energi. Och positiv energi leder till positiva resultat.

Strunta alltså dina svagheter. Glöm också dina mindre starka styrkor. Identifiera den för kunderna viktigaste, särskiljande faktorn som du kan bli riktigt, riktigt bra på. Och fokusera sedan maniskt på att göra den ännu bättre.

Då kommer du också att vinna.

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

Är du räv eller igelkott?

Favorit i Repris 8 | Ursprungligen publicerad den 10 juni 2009

focus

Räven behärskar många saker, men igelkotten behärskar en stor sak.

Det här citatet är hämtat från en vers av den grekiske poeten Archilochos, och är grundtesen i Isaiah Berlins essä “The Hedgehog and the Fox“. Berlin menar att alla människor är antingen Rävar eller Igelkottar. Jag menar att samma gäller alla företag (och varumärken).

Isaiah Berlins essä kan sammanfattas så här;

Räven är ett listigt djur som kan hitta på en myriad komplexa strategier för att jaga Igelkotten. Dag ut och dag in smyger den kring Igelkottens bo, i väntan på det perfekta anfallsögonblicket. Rävens attribut – snabbhet, smidighet, rörlighet och intelligens – gör den till den självklare vinnaren. Igelkotten, däremot, är en sjaskig liten varelse som ser ut som en genetisk cocktail. Den vaggar fram genom sitt enkla liv, oftast sökandes efter lunch eller pysslandes med sitt bo.

Räven väntar tyst bakom en sten nära Igelkottens morgonrunda. Igelkotten, djupt försjunken i sina egna tankar, anar inget och går rakt in i fällan. ”Ha! Nu har jag dig!” tänker Räven. Han hoppar fram och rusar mot Igelkotten med blixtens hastighet. Den lille Igelkotten, som nu känner faran, ser upp mot Räven och tänker: ”Jaha. Så var det dags igen. Lär han sig aldrig?”. Igelkotten kurar ihop sig till en perfekt liten boll och spänner ut sina vassa taggar åt alla håll. Räven, som bara är ett halvt kliv från Igelkotten, uppfattar i sista ögonblicket faran, och avbryter sitt anfall. Men redan under reträtten tillbaka till sin lya börjar Räven smida på en ny anfallsplan.

Och så här håller det på, dag ut och dag in. Slaget mellan Räven och Igelkotten upprepas om och om igen, och trots att Räven är det listigare djuret vinner Igelkotten varje gång.

Isaiah Berlin använde den här fabeln för att dela in människor i två gruppar: Rävar och Igelkottar.

Rävar strävar efter många mål samtidigt, och ser världen i all dess komplexitet. De är ”splittrade och utspridda och rör sig på många plan samtidigt”, enligt Isaiah Berlin, och de integrerar aldrig sitt tänkande till ett övergripande koncept – en förenande vision.

Igelkottar strävar istället efter att förenkla en komplex värld till en enda idé – en grundprincip eller ett koncept som förenar och vägleder allt. Det spelar ingen roll hur komplex världen är, Igelkottar reducerar alla utmaningar och problem till enkla – nästan alltför förenklade – idéer. Och allt som på något sätt inte går att relatera till Igelkottsidén saknar relevans.

Princetonprofessorn Marvin Bressler har exemplifierat Isaiah Berlins tes:

Vet du vad som skiljer de människor som har haft störst inverkan på mänsklighetens utveckling från alla andra som var precis lika smarta? De var Igelkottar. Freud och det omedvetna. Darwin och det naturliga urvalet. Marx och klasskampen. Einstein och relativiteten. De förenklade en komplex värld.

Och samtidens Rävar stod vid sidan om och konstaterade: “Bra idé, men du tog den för långt.”

Samma princip gäller alltså även företag och varumärken. Organisationer som innerligt och passionerat delar ett syfte, och som har en insikt i vad de kan bli bäst i världen på – och vad de inte kan bli bäst på – har också insett att de inte kan vara allt för alla. Dessa företag vet, kort sagt, vad deras fokus är – de har identifierat en Igelkottsidé.

Jim Collins, som bl.a. skrivit boken GOOD TO GREAT: Hur vanliga företag tar språnget till mästarklass, använder Isaiah Berlins tes som kärna i sina teorier kring varför vissa företag lyckas medan andra inte gör det. Baserat på mycket omfattande forskning konstaterar han bl.a. att i tider av snabba förändringar, är fokus på en tydlig igelkottsidé mer viktigt än någonsin:

In this era of dramatic change, we’re hit from all sides with lopsided perspectives that urge us to hold nothing sacred, to “re-engineer” and dynamite everything, to fight chaos with chaos, to battle a crazy world with total, unfettered craziness. Everybody knows that the transformations facing us — social, political, technological, economic — render obsolete the lessons of the past. Well, I submit that “everybody” is wrong. The real question is, what is the proper response to change? We certainly need new and improved business practices and organizational forms, but in a turbulent era like ours, attention to timeless fundamentals is even more important than it is in stable times.

Eller som positioneringens fader Al Ries uttryckt det:

In everything from campaigns for peanuts to campaigns for presidents, focus wins.

Avslutningsvis: Låt mig få klargöra att Igelkottar på intet sätt är dumma, om nu någon skulle tro det. Tvärt om. Igelkottar förstår att den viktigaste och djupaste insikten är enkelhet. Igelkottar ser vad som är viktigt, alltså det som faktiskt betyder något, och struntar i resten. Och det är alltså den insikten som gör Igelkottar till vinnare.

Vad är ditt företag, Räv eller Igelkott?

Låt inte sjukvården av företag gå före friskvården.

Gästinlägg av Thomas Ahrens

Att rädda företag som Saab m.fl. är hedervärt, om än inte alltid rätt medicin för att bygga Sveriges framtida industristruktur. Sverige måste satsa minst lika mycket på proaktiv företagsfriskvård som att medicinera svaga företag. Tusen företag som växer från tjugo till trettio anställda ger 10 000 nya jobb – och tusen företag som vill, vågar och kan växa vidare. Aptiten kommer när man växer.

De flesta föräldrar vet att om man ger barnen för mycket pengar utan motprestation så tappar de känslan för pengars värde och lär sig kanske aldrig att hantera sin ekonomi. Tänk om AB Sverige kunde få samma insikt på nationellt och regionalt plan? Tänk om man kunde satsa lika mycket pengar på friskvård av företag som på sjukvård, och inte kasta goda pengar efter dåliga? Pengar som räddar jobb, ja, men som också riskerar att bevara företag som inte har uthållig överlevnadskraft – och därmed på sikt är bortkastade.

Tänk om man kunde skapa ett verktyg för att bedöma vilka sjuka företag som i grunden är friska, men som drabbats av ett akut sjukdomstillstånd, och vilka företag som är sjuka av ålderströtthet och istället kan bli grogrund för nya företag?

En tänkvärd parallell: Alla veterinärer vet att sätta in kraftfulla åtgärder för att rädda ett sunt djur till att snabbt bli friskt. Men också att förkorta lidandet för djur som inte kan räddas till ett sunt liv. Maud Olofsson, med sin bakgrund i de värmländska skogarna, borde känna till det. Urban Bäckströms idéer om att säkra storföretagens lån, så att de inte dränerar den svenska marknaden på krediter, är en åtgärd i rätt riktning. Liksom regeringens beslut att satsa på Saminvest. De friska djuren måste ha mat, annars kan de inte växa, eller ens överleva. Det är överlevnadsterapi. Men vi borde ta friskvården till en högre nivå.

growth_
Under parollen “Äntligen lågkonjunktur” har vi på Ahrens Rapid Growth genomfört, och kommer att genomföra, ett antal seminarier runt om i Sverige under 2009. En provocerande paroll för många. Men andra delar vår idé och övertygelse om att när alla andra hukar sig så finns det plats för den som satsar.

Vi lever i en global värld. Det är nu man kan ta position och bygga vindkraftverk i snålblåsten när andra bygger vindskydd. Som Dell gjorde när företaget tredubblade sin marknadsföringsbudget under IT-krisen på 1990-talet.

Några ljusa fakta i det mediala mörkret:

  • 8% arbetslöshet är 92% arbetsfasthet. De flesta har fortfarande jobb, men de köper lite billigare, de handlar på blocket (som kraftigt ökat sin försäljning under 2008), de köper hamburgare istället för att gå på krogen (McDonald’s har haft försäljningsrekord 22 månader i rad).
  • I lågkonjunktur tenderar både familjer och företag att ”tröstäta”. Familjerna tröstäter godis och chips och de spelar. Spelbolagen går bra (Unibet har ökat över 60% på börsen i år). Företagen ”tröstäter” genom att hålla igång personalen genom utbildning, omorganisation, o.dyl.
  • Den svenska valutan har gjort svenska varor mellan 25 och 40 procent billigare ute i världen. Just nu är m.a.o. ett lysande tillfälle att göra inbrytningar i nya länder!
  • Oljepriset har gått ner från 140 till 40 dollar, vilket ritar om kartan för många investeringar – vinnarna och förlorarna från 2008 byter plats.
  • När de stora investeringarna fryser inne, vad händer då? Om man inte köper nya lastbilar, ja då får man väl serva den befintliga flottan. Om du måste ha ett nytt it-system, men SAP-projektet kostar för mycket, ja, då kanske det blir affär med ett mindre system istället.
  • När bankerna inte lånar ut längre finns en öppning för andra kreditgivare. Den som har pengar i kassan kan få den där drömkunden genom att erbjuda bättre kreditvillkor.
  • När alla drar ner på marknadsföringen syns de som vågar satsa bättre. På natten syns även en liten lampa. Nu är det dessutom billigare att annonsera, särskilt i teve.

Listan kan göras lång.

Efter att ha forskat kring fenomenet snabbväxande företag, och sedan levt med dem som konsult i över tjugo år, ser jag ett tydligt mönster: Snabbväxarna är fokuserade och uthålliga. De är som maskrosor som biter sig fast och växer i alla väder. De är vad vi kallar ”möjliglister” – de ser möjligheter i såväl med- som och motgång.

De flesta är internationella och ser till att växa i de länder som vid varje givet tillfälle har bäst tillväxtpotential. De tillämpar ”dynamisk effektivitet” – att lägga ut så mycket som möjligt på underleverantörer och därmed klara både upp- och nedgångar. De har örnkoll på likviditeten och tillämpar “IFK” (Intäkter Före Kostnader) – d.v.s. säkrar ett positivt kassaflöde för att minska beroendet av externa finansiärer.

Det mest intressanta med de snabbväxande företagen är att de är så lika. Det finns en relativt enkel grundstrategi och ett sätt att leda företag som är fjärran från managementkonsulternas sexfältsmatriser och avancerade organisationsscheman. De fokuserar, de söker enkla lösningar och de gör. En snabb analys, tillit till sin intuition och sedan agera och testa medan konkurrenterna sitter hemma och analyserar och tänker stora tankar.

Okay, men vad har nu detta med AB Sveriges friskvård att göra?

En hel del. Jag vill lyfta fram Sveriges snabbväxare som förebilder för att få andra att vilja och våga. (DI:s gasellista samt vår och Affärsvärldens tillväxtlista är två aktiviteter i den riktningen.) Dessutom vill jag att alla regioner startar utvecklingsprogram för vår största nationaltillgång: Alla de tusentals företag som kommit igång men inte vill, vågar eller kan passera den magiska 20-personersgränsen.

Dessa företag behöver förebilder, träning och coachning för att våga och kunna växa. Erfarenheterna från de program som genomförts visar att när de väl börjat växa så fortsätter de.

Starta eget är bra, men de flesta nystartade dör eller stannar på en nivå mellan en och tre anställda. Att hålla Saab under armarna är vällovligt, men tänk så många företag som uppstått i turbulensen efter Pharmacia i Uppsala eller varven i Göteborg. Det gör ont när knoppar brister. Men brister gör de, och växer gör de.

Gislaved har rest sig efter förlusten av den stora gummifabriken, det kan säkert Trollhättan också göra med lite sund friskvårdshjälp.

Så Maud, och ni andra: Starta ett nationellt och regionalt friskvårdsprogram! Det finns kunskaper och verktyg. Satsa på de företag som kan bli ett nytt H&M, Tetra Pak eller EF.

Utgångsläget kunde nämligen inte vara bättre:

  • Det finns en bred förståelse för att framtiden för Sverige är att bygga internationellt konkurrenskraftiga företag, något som f.ö. var vår paradgren under en stor del av 1900-talet.
  • Sverige ligger i framkant inom flera framtidsområden som telecom, offentlig effektiv förvaltning, IT, onlinespel, m.m. Och vi har ett kulturförsprång vad gäller att ta tillvara på människors kompetens och låta folk ta eget ansvar.
  • Vi har en outvecklad potential i alla kvinnor som inte kommer fram. Sverige har rasat till 24:e plats i världen vad gäller kvinnor i högsta ledningen i privatägda företag. På samma sätt har vi många drivna entreprenörer i invandrare som i många fall har stannat på nivån närbutiker och pizzerior.

Vad väntar vi på? Låt oss ta initiativ medan de flesta andra länder hukar!

Thomas Ahrens är grundare av och VD för Ahrens Rapid Growth, samt initiativtagare till Tillväxtlistan – en lista över Sveriges uthålliga snabbväxare, som publicerats sedan 1993. Hans mångåriga forskning kring snabbväxande företag gör honom till en av Sveriges mest framstående och välrenommerade auktoriteter inom organisk tillväxt. Thomas har skrivit bl.a. Rebelledaren, Tidsmonopolet och Makten och närigheten, i evighet?.

Din värsta fiende kan bli din bästa vän

I din strävan efter att uppnå en vision eller ett högt ställt mål kan en väl definierad fiende bli en ovärderlig bundsförvant.

Så är det för elitidrottare, för vilka fienden kan vara t.ex. en drömgräns eller ett svårslaget världsrekord. Inom politiken kan fienden vara en motkandidat, ideologi eller ett samhällsproblem, t.ex. arbetslöshet. Och i de flesta religioner finns Djävulen, Satan eller någon liknande personifiering av det rakt igenom onda.

Det ligger nämligen i människans natur att bli mer motiverad, mer fokuserad och mer engagerad av att tillsammans besegra det onda än att själv göra det goda. Det ger oss ett syfte, en mening, ett sammanhang.

friend_enemy_31Företag består av människor. Och det är människorna i företagen som till syvende og sidst skiljer de framgångsrika bolagen från de mindre framgångsrika. Därför kan en väl definierad fiende ha samma betydelse för företag som den har inom bl.a. idrott, politik och religion.

Inom företagandet kan fienderna delas in i två huvudkategorier: strategiska och taktiska. Exempel på strategiska fiender är t.ex. allmän okunnighet, mytbildning och konservatism. Taktiska fiender är främst andra företag, men kan också vara organisationer, myndigheter och privatpersoner.

Alla företag slåss i olika utsträckning mot strategiska och taktiska fiender samtidigt – vare sig de är definierade eller inte. De taktiska fienderna är vanligtvis enklare att besegra än de strategiska, men att besegra en strategisk fiende leder till ett större bestående värde.

De strategiska fienderna är nästan alltid ett potentiellt hot mot verksamhetens idé, och för att besegra dem behövs ibland ett samarbete med en eller flera taktiska fiender. IBM var t.ex. på 1980-talet Apples taktiska fiende, men båda hade den gemensamma strategiska fienden i att människor inte begrep nyttan med persondatorer. Ett annat och mer aktuellt exempel är film- och musikindustriernas gemensamma sak mot den strategiska fienden i olaglig fildelning. (Dock har de valt att också slåss mot verksamheter som The Pirate Bay, vilket kanske inte är så klokt eftersom The Pirate Bay är ett skolexempel på en dålig fiende – jag återommer till varför).

Om de strategiska fienderna är viktiga att slå för att överleva på sikt, kan en taktisk fiende vara en mer kortsiktig tillgång på minst fyra olika sätt:

  1. Det är svårt att känna sig som en vinnare om man inte har någon motståndare. Med en tydlig fiende vet alla vem de skall mäta sig med, vare sig det handlar om produktegenskaper, marknadsandelar, lönsamhet eller kundpreferens. Och när resultaten blir jämförbara blir också framstegen tydligare, vilket ytterligare höjer organisationens motivation och engagemang.
  2. Den taktiska fienden kan samla din personal och andra anhängare. Framför allt utmanarföretag kan ha stor nytta av en David-mot-Goliat-analogi, eftersom den sporrar och skapar en mycket tydlig målbild. Philip Morris fiende på 1950-talet var det då världsledande tobaksföretaget R.J. Reynolds. Philip Morris tydliga mål formulerades som ”[…] to Knock off RJR as the #1 tobacco company in the world”. Hondas motorcykeldivision definierade på 1970-talet en liknande målsättning, om än i något mer drastiska ordalag: ”Yamaha Wo tsubusu!”. Det betyder ungefär: Krossa, mosa, slakta Yamaha!
  3. Fienden kan ge dig ett ädelt syfte. Virgin, som verkar i ca 50 olika branscher, har som grundidé att i varje ny affärskategori agera Robin Hood, d.v.s. vara på allmänhetens sida. I varje bransch finns följaktligen en stor, ond fiende som förtrycker människorna. Den interna checklistan som används vid analys av nya affärsmöjligheter innehåller bl.a. frågorna: ”Är kunderna förvirrade eller illa behandlade?”, ”Kan vi addera värde?” och ”Finns det en uppenbar möjlighet att omstrukturera marknaden och ge oss en konkret konkurrensfördel?”.
  4. Den kan hjälpa dig att slå en strategisk fiende. Samarbetet inom Bluetooth SIG är ett sådant exempel. De fem grundarna, Ericsson, IBM, Intel, Toshiba och Nokia, gjorde gemensam sak i att få telekom- och datorindustrierna att enas om en global standard för trådlös radiokommunikation. Idag är Bluetooth en av världens mest utbredda teknologier och finns inbyggt i ca 3 miljarder produkter.

De taktiska fienderna kan delas in i bra och dåliga.

Bra fiender är ofta stora, rika och arroganta företag. Få människor förväntar sig att du skall våga ta dig an dem, än mindre besegra dem. Du har därför stor frihet att själv definiera vad som räknas som en seger. Dessa fiender har också mycket svårt att värja sig mot någon som säljer en dröm i form av en ny, stark idé. Deras moteld består nästan alltid av att pumpa in mer resurser och mer pengar. Men mer reklam, prissänkningar och andra incitament övertygar sällan de människor som vill dela din dröm, ditt syfte och dina värderingar. Dessutom blir effekten av de stora företagens insatser ofta den rakt motsatta: De ger dig legitimitet. Bra fiender kan alltså få människor att både uppmärksamma och gilla dig, av samma skäl som vi människor gillar underdogs i många andra sammanhang.

De bra fienderna ska du irritera, attackera och släpa ut på slagfältet så att de blir tvungna att erkänna dig. Och ju snarare de tar upp kampen, desto tidigare blir du David och de framstår som Goliat. Då ökar kännedomen om din existens liksom din trovärdighet, men också sympatin för dig och därmed kundernas preferens.

De dåliga fienderna är i mångt och mycket de bra fiendernas motsatser. De är små, hungriga och ivriga. Alla förväntar sig att du ska krossa dem, och därför kan du inte själv definiera vad som är en seger. Det gör nämligen antingen dina kunder eller den dåliga fienden. De dåliga fienderna drar m.a.o. in dig i ett krig som du inte kan vinna. Eller ännu värre, där kriget inte ens är värt att vinnas.

Dessa fiender ska du helt enkelt inte erkänna som fiender, utan avfärda med intetsägande beröm: Jo, det är väl ett bra företag. Låt dem inte stärka sin legitimitet och trovärdighet på din bekostnad. Tillåt dig alltså aldrig att bli Goliat i kundernas ögon och håll utkik efter små, taniga fåraherdar med släta stenar och slunga.

Men lyckas du definiera en bra fiende som alla i din organisation vill besegra, och som dessutom är värd att besegras, kommer du snart att upptäcka något paradoxalt:

Din värsta fiende kan vara din bästa vän.

(Inspiration till det här inlägget är hämtat från Guy Kawasakis bok Selling the Dream.)

Den bäst bevarade hemligheten inom företagandet

Den största myten i affärslivet är att de VD:ar som driver sina företag för att maximera aktieägarnas värde också tjänar ägarna väl.

Sanningen är nämligen den motsatta. Ledare som fokuserar på att driva aktiekursen uppåt, genom att på kvartalsbasis försöka blidka aktieanalytikernas och ägarnas förväntningar, i stället försätter bolagen på kurs mot säker nedgång, eller t.o.m. undergång.

Det hävdar Bill George, styrelseledamot i bl.a. ExxonMobil, Goldman Sachs och Novartis, samt författare till boken Authentic Leadership: Rediscovering the Secrets to Creating Lasting Value. Han säger också att:

Den bäst bevarade hemligheten inom företagandet är att verksamheter som drivs av en mission genererar betydligt högre aktieägarvärde än finansiellt styrda företag.

När en verksamhet börjar prioritera aktiekursen före kundernas behov och önskemål upphör också dess förmåga att skapa värde över tiden. Att tjäna pengar är nämligen ytterst sällan ett företags existensberättigande (läs Mats Lederhausens gästinlägg: Varför ditt syfte skall väga tyngre än din produkt). Dessutom, så snart en VD inte har några alternativt kvar för att på kort sikt öka aktieägarvärdet tvingas ledningen till omstruktureringar för att nå de finansiella målen. Det leder ofta till nedskärningar, konsolidering eller allt utom strategiska ackvisitioner som, när de väl är genomförda, i stället underminerar företagets förmåga att växa. Ändå pressas VD att fortsättningsvis komma med lysande kvartalsresultat, och när det inte sker kräver ägarna ett VD-byte eller att bolaget skall säljas.

Under de senaste månaderna har vi fått se ett stort antal exempel på den här utvecklingen. En handfull gamla, hederliga verksamheter har hamnat i allvarlig kris, trots att många av dessa företag har överlevt både första och andra världskriget samt upplevt börskrascher, oljekriser och internetbubblor.

Men den värsta konsekvensen av att införa en kultur fokuserad på finansiella resultat är att en sådan kultur inte på något sätt stimulerar människors motivation att prestera utöver det vanliga – undantaget några toppchefers möjlighet att kamma hem en handfull miljoner i extra bonus, så klart. Dessa ekonomiska incitament är mer eller mindre meningslösa för de allra flesta som utvecklar, tillverkar och säljer varor och tjänster. De kommer, kort sagt, inte att stimuleras till exceptionella prestationer bara för att cheferna blir några miljoner kronor rikare.

Jag är precis lika övertygad som bl.a. Mats Lederhausen och Bill George om att anställda inte drivs av aktievärdet utan av att få vara del i ett sammanhang som har ett tydligt och tilltalande syfte – ett syfte som är större och viktigare än produkterna företaget levererar. Människor får sin drivkraft, motivation och inspiration från att försöka uppnå något utöver det vanliga; att få arbeta på ett företag som inte enbart fokuserar på att tjäna pengar, utan som ärligt och uppriktigt strävar efter att uppfylla en dröm eller lösa ett problem.

Det är trots allt rätt så enkelt att kopiera en idé, en metod, en vara och en tjänst. Men att kopiera en hängiven och motiverad organisation – människor som ställer upp på sin fritid för att få färdigt en ny produkt på utlovad tid eller som tar hand om en missnöjd kund trots att det är söndag förmiddag – är mycket, mycket svårt.

Dessutom kommer företag med en motiverad och hängiven organisation som drivs av ett tydligt och tilltalande syfte också att belönas med en eftertraktad bieffekt: Ökat värde för aktieägarna.

_

Relaterat inlägg: Den viktigaste frågan för en marknadsförare