The Brand-Man

Att driva sin sak utan hänsyn till rationella argument benämns fanatism. Och frågan är om inte strävan efter att kontrollera och begränsa internetanvändandet snart kan kan sorteras i den kategorin....

Att driva sin sak utan hänsyn till rationella argument benämns fanatism. Och frågan är om inte strävan efter att kontrollera och begränsa internetanvändandet snart kan kan sorteras i den kategorin.

Idag skriver nämligen bl.a. SvD, DN och Aftonbladet att internetoperatören Ephone dömts att lämna ifrån sig uppgifter om vilken abonnent som misstänks ha spridit upphovsrättsskyddat material. Samtidigt kan vem som helst skicka något med vanlig post som strider mot en mängd olika lagar, utan att Posten för den skull är vare sig tvingad att dokumentera innehållet eller lagra informationen för eventuellt framtida åtal.

Jag ifrågasätter inte den juridiska prövningen i fallet. Däremot förstår jag inte inkonsekvensen i lagstiftningen.

Internet är trots allt inte längre en teknikföreteelse. Internet har blivit en naturlig del av vår kultur. Artister och skapare har aldrig förr, med så enkla medel, haft samma möjligheter att sprida sina verk så snabbt till så många. Ur ett konstnärligt perspektiv erbjuder alltså Internet i allmänhet, och fildelning i synnerhet, en nästintill gränslös kanal för såväl kända som okända att beröra människor över hela världen.

Att återförsäljarna av kulturen nu försöker stävja spridningen av densamma, kan alltså näppeligen motiveras med att de försöker skydda skapandets och kulturens intressen. Motiven liknar mer den giriges, d.v.s. att fokusera på att maximera den egna intjäningen.

För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg med rubriken Kapitalism vs. Kreativism. I det belyste jag bl.a. den allt mer utbredda och nakna girigheten. Pengar verkar ha blivit måttet på allt. Men allt är inte pengar.

Jag citerade komikern Eddie Izzard:

Jag är ingen kapitalist, jag är kreativist. Jag vill tjäna pengar så att jag kan skapa saker. Men plötsligt har en massa människor dykt upp som vill skapa saker så att de kan tjäna pengar.

Ändå har kapitalismens idé egentligen aldrig varit att enbart fokusera på intjäning. Pengar är ett resultat av verksamheten, inte dess målsättning. Men tyvärr förväxlas allt oftare mål och medel.

På sikt är det ändå lönlöst att försöka försvara sina egenintressen genom att lagstadga och begränsa ett öppet Internet. Kraften och tankemödan borde istället fokuseras på att hitta nya affärsmodeller som gynnar alla. Det är, trots allt, inte myndigheterna, förlagen eller bolagen som äger rätten att bestämma hur och till vad Internet skall användas.

I en fri värld är det i slutändan alltid kunderna som bestämmer.

_

Bloggat: Kulturbloggen, Cornucopia, Jardenberg, Opassande, Svensson, Nikke Index, Daytrading.

I en fri marknadsekonomi baseras den klassiska affärsmodellen på fyra frågeställningar: Varför skulle någon vilja ge dig pengar? Hur köper du billigare än det kostar dig att sälja? Vad kan...

I en fri marknadsekonomi baseras den klassiska affärsmodellen på fyra frågeställningar:

1. Varför skulle någon vilja ge dig pengar?
2. Hur köper du billigare än det kostar dig att sälja?
3. Vad kan du göra för att undvika kommodifiering och ett ändlöst priskrig?
4. Hur får du vilt främmande människor att känna till din affär och bli kunder?

Internet gjorde det möjligt att genomföra mer eller mindre kostnadsfria transaktioner, och plötsligt blev det billigt att göra saker i stor skala. Det underlättade nr 2, vilket sänkte kraven på argument för nr 1.

Vissa företag gick t.o.m. så långt att de bestämde sig för att intäkterna var betydelselösa, eftersom kostnaderna var så låga. Det finns ett antal sådana företag kvar – företag som kan sägas verka utan den traditionella affärsmodellen.

Idag erbjuder Internet en aldrig förr skådad möjlighet att koppla samman människor och skapa stammar av likasinnade. Dessa gemenskaper upplevs som oumbärliga vänskaper, och enligt Nielsen Online är de sociala nätverken numera t.o.m. mer populära än privat e-post. Och har vi väl bidragit till att skapa ett nätverk av likasinnade, är det mycket svårt för någon annan att locka bort oss. Ett minst sagt bra svar på fråga nr 3.

Internet har spridit sig till alla delar av vår kultur. Därmed påverkar Internet också affärsmodellerna och den fria marknadsekonomin. Oavsett om det handlar om att sälja konsulttjänster, rymdteknologi eller en politisk åsikt ser affärsmodellen något annorlunda ut idag än den gjorde för bara tio år sedan. Mycket tack vare att de mer eller mindre kostnadsfria marknadsföringskanalerna gör det möjligt för vem som helst att sprida en idé längre och snabbare än någonsin tidigare – nr 4.

Etablerade aktörer måste agera starkare vad gäller nr 3, eftersom det är så enkelt för nya aktörer att etablera sig snabbt och i stor skala. Och fråga nr 1 och 2 blir allt oftare allt mindre väsentliga, eftersom allt mer kretsar kring just fråga nr 3.

Det är alltså inte säkert att den klassiska affärsmodellen kommer att överleva ett öppet och fritt Internet. Och kanske är det här skon klämmer för de som bl.a. genom telekompaketet vill begränsa och reglera internetanvändandet? De tror kanske att ett öppet Internet är ett hot mot den fria marknadsekonomin?

Men kanske är det i stället dags att uppfinna en ny affärsmodell?

Något som däremot är tämligen säker är att det i det långa loppet är lönlöst att försöka försvara den klassiska affärsmodellen genom att lagstadga om ett begränsat, övervakat och reglerat Internet. Det är, trots allt, inte myndigheterna som äger rätten att bestämma hur och till vad Internet skall användas.

I en fri marknadsekonomi är det i slutändan alltid kunderna som bestämmer.

_

Relaterade inlägg: Delning blir en mångmiljardindustri | Gratis är självklart och lönsamt
Inlägget är baserat på Seth Godin’s blogginlägg “Thinking about business models“.

Micco om marknadsföring och varumärken

Medianåldern i världen är 28,4 år. Hälften av jordens befolkning är m.a.o. födda på 1980-talet eller senare. En enorm generation för vilka PC:s, mobiltelefoner och Internet är något självklart, och som vuxit upp med föreställningen att det mesta på Internet är gratis. Musik är gratis. Film är gratis. Programvara är gratis. Uppslagsverk är gratis. Nyheter är gratis. Ja, du förstår poängen.

I takt med att den här generationen blir allt mer inflytelserik kommer också kraven på värde att öka. Om något inte är gratis – varför?

Alltså måste allt fler företag hitta sätt att spela ut sitt ”gratis-kort”.

När Barack Obama svor presidenteden bjöd Krispy Kreme på gratis kaffe. Diesel bjöd på gratisdush, handduk, schampo och rena underkläder på den holländska musikfestivalen Pinkpop. Och The Guardian har öppnat upp sitt arkiv så att alla kan komma åt tidningens över en miljon artiklar – gratis.

Sharing is caring, heter det på engelska. Den som delar med sig bryr sig om. Den som bryr sig om blir mer omtyckt. Och den som blir omtyckt säljer mer.

Svårare än så är det inte. Arbeta med gratis, inte mot gratis.

Något f.ö. jag själv, genom att gratis dela med mig av mina åsikter och insikter i den här bloggen, också tillämpar.

_

Relaterade inlägg: Delning blir en mångmiljardindustri | Missnöjda kunder kan inte lagstiftas bort
Tips på saker som är gratis finns bl.a. på: alltgratis.com, gratissaker.nu och gratiskungen.se.

Att dela varor, tjänster, idéer och alster kommer att bli en gigantisk industri. Det hävdrar

Att dela varor, tjänster, idéer och alster kommer att bli en gigantisk industri. Det hävdrar Kevin Roberts, koncernchef på en av världens största reklambyråkedjor Saatchi & Saatchi. I ett blogginlägg förklarar han varför delning i alla dess former är en tilltalande idé, inte bara ur ett konsumentperspektiv utan också som affärsmodell (fritt översatt):

Alla i vår kreativa värld känner förmodligen någon form av sympati för musik- och filmindustrins kamp mot piratkopiering och fildelning. Begäret efter GRATIS på Internet är en enorm utmaning för alla som producerar digital underhållning.

Dessa torrents – med filmer, tv-program, musik och programvara som skickas från dator till dator – kan sammanfattas med ett ord som kommer att få en fantastisk inverkan på vår framtid: Dela.

I en värld där vår miljö är hotad och där kapital är svårare att hitta än en VD på lunchrast, är möjligheten att dela – och att skapa produkter som uppmuntrar till det – en ny domän för innovatörer. Det finns redan några lyckade exempel, Zipcar i USA är ett av dem. Zipcars idé – ”Car Sharing, an alternative to car rental and car ownership” – är nämligen att förse människor utan bil med en bil under en begränsad tidsperiod. Men deras syfte är större än så: Att bidra till ett enklare och mer ansvarsfullt storstadsliv. Behöver du hämta mamma på flygplatsen? Zipcar erbjuder dig en fantastisk möjlighet att kunna göra det du behöver göra.

Internet är en virtuell dela-med-sig-maskin. På YouTube kan du dela med dig av din kreativitet. På Facebook delar du med dig av ditt liv. På Second Life delar du med dig av dina drömmar. På Wikipedia av dina kunskaper. Och på eBay av dina ägodelar.

Det handlar om att dela mig sig och få något av värde tillbaka. Och det betyder inte att nöja sig med mindre, utan att få något som är bättre. En effektiv gräsklippare för alla på gatan. En komplett uppsättning kvalitativa verktyg för alla i hyreshuset. Om möjligheten är tillräckligt intressant, kommer människor också att anpassa sig.

För det krävs nämligen en viss portion anpassning. Alla som har försökt lära små barn att dela, och dela med sig, vet att det inte är något som vi människor gör naturligt. Det är en förmåga som föds ur empati. Vi lär oss den förmågan i takt med att vi lär oss att leka och arbeta tillsammans, och att göra kompromisser som gynnar alla. Att dela skapar en känsla av gemenskap och tillhörighet. Vem vill stå utanför?

Jag tror att skapandet av sådant som kan delas kommer att bli en mångmiljardindustri, samtidigt som vi försöker skapa en bättre värld att leva i.

Så varför inte börja med att dela den här tanken med en vän?

(Och apropå att dela: IKEA Frankrike har lanserat en bilpool. Idén är att kunderna skall dela bil mellan varuhusen och hemmen. Syftet, enligt den franska webbsajten, är att bidra till minskad klimatpåverkan. Läs om den uppmärksammade lanseringen här.)

_

Relaterat inlägg: Missnöjda kunder kan inte lagstiftas bort