Tag Archives: möjligheter

Post-social marknadsföring?

Gästinlägg av Alf Rehn

Scenen är en reklamkonferens, i permanent hippa Barcelona. Mera bestämt The Cool Shit! Session (japp, exakt som det är skrivet, konferensens officiella avdelning för “cool shit”). Här presenteras bl.a. The Coca-Cola Happiness Machine For Couples, och vi ser beundrande på en video av en cola-maskin som på Alla Hjärtans Dag delar ut gratis dricka till par som inför maskinen “bevisar” att de är just ett par, och alla applåderar hänfört. Videon är rolig, human, söt. Jo, och så social, förstås. Eftersom alla i rummet har en iPad (förstås), så börjar de också omedelbart dela med sig av videon. “Look at this cool shit I found, ain’t it great?” Det sociala är kul! JÄTTEKUL!

Jo just det. Kanske till och med för kul. Det sociala har blivit vår nya drog, the new normal, den universellt accepterade softa saken. Reklamare svär i dess namn, och VD:n harklar sig lite förskräckt och upprepar så den nya tidens mantra. Alla är på Facebook (vissa har till och med tagit sig för att kalla den “Feijan”, vilket ju är sött och så, men samtidigt ett tecken på att apokalypsen är i antågande), alla vet att man ska vara på Twitter, och alla konstaterar i mun på varandra att Pinterest nog ändå är bra coolt. Socialt? Förstås. Inget kan väl vara mera socialt än flockbeteende?

Okay, det där var kanske lite elakt. Jag gillar också sociala medier, men jag är inte längre fullt lika övertygad om deras självklarhet. Vi har talat om det i många år, fått med företagen på banan (åtminstone till en del), men ändå…

Jag brukade, för ett par år sedan, skämta om hur företags beteende i sociala medier snarare liknade sociopati än äkta socialitet – eftersom de egentligen bara brydde sig om sin egen röst och hur hårt de kunde skrika genom denna nya kanal. Det var lätt att skämta om, bl.a. genom att beskriva hur de egentligen var som den där ena odrägliga gästen vid ett middagsbord, han som bara vill prata om sig själv. Jag kommer ihåg att jag tänkte att detta skämt inte kommer att vara långlivat, och hur jag måsta använda det före företagen fattar att utnyttja den nya tidens möjligheter. På sista tiden har jag haft tillfälle att återanvända skämtet, och det känns inte ens slitet. Men nog lite tragiskt. Och liiite, lite grann som att den där middagsgästen kanske inte är VD, utan jobbar på reklambyrå…

Marknadskommunikation, marknadsföring och reklam har givetvis alltid varit socialt. De bygger på historieberättande, och all socialitet börjar från en berättelse. De kräver en social kontext för att vara meningsfulla. De görs för att skapa kontakter, kontexter och samfund. Inget av detta är nytt, inget av detta är konstigt. Allt socialt – d.v.s. det som sker i den sociala sfären – är socialt, en sanning så enkel att även en professor kan greppa den.

Men, samtidigt… Vad om sociala medier idag framför allt representerar det meta-sociala, aktiviteter som strävar till socialitet (eller något som liknar detsamma) eftersom… tja, eftersom det är vad vi, just nu, i våra sociala cirklar, förväntas göra? Det hela påminner om social aktivitet, och sociala normer styr detsamma, med detta betyder inta att sociala medier (eller det samfund som växt upp kring beundran av dem) skulle vara särdeles socialt – åtminstone inte mera socialt än något annat samfund.

Sann socialitet, det där som skapas över lång tid i ett äkta samfund, skapar inte bara snygga digitala lösningar. Den utgår inte heller från att det rätta sättet att vara social är att vara “på” hela tiden, i på förhand bestämda cirklar. Den inbegriper givetvis ett antal normer, men samtidigt också en stor mängd sätt att vara just “social”. Den tillåter även tystare ögonblick, mera diskret samvaro, till och med blyghet. Den uppskattar inte skrikande, och det ständiga hävdandet av självet. Med andra ord sagt, det sant sociala inbegriper även saker som etikett, respekt, subtilitet och diskretion.

Kanske borde vi börja prata om vad post-social marknadsföring skulle kunna vara, efter den mani vi levt i ett tag nu. Det post-sociala hänvisar dock inte här till något som kommer efter det sociala, utan snarare till att vi måste göra oss fria från idén att det sociala är “the cool shit”, de snygga lösningarna, tillståndet av att vara ständigt online. Sociala medier är kul, och det är lätt att fastna i dem. Men äkta socialitet är inte att vi bestämmer att alla skall agera på samma sätt, i samma kanaler. Även då flockbeteende givetvis är socialt det med, tycks det mig som om diskussionen om digital natives eller gameification eller betydelsen av att jaga likes framför allt begränsat vår diskussion om det sociala i den moderna ekonomin, eftersom strävan här (implicit) är att avgränsa och förenkla den samma – och därmed även dölja den mångfald och den multiplicitet som det sociala representerar.

Så där sitter jag, i Barcelona, i bakre raden. Jag försöker bara smälta in i massan, för just i detta nu vill jag inte prata med någon alls. Jag vill vara i fred. För dem som känner mig är det lätt att se att jag inte vill umgås just nu, att jag inte vill vara social. Men jag är på en reklamkonferens. “Hey! What’s up?! Some cool stuff, that. Real cool. What are you doing after this? Wanna get a beer, catch up? Are you going to the club? Listen, we have some fun projects lined up…”

Alf Rehn gillar kaffe och serietidningar. Något otippat har han lyckats utnyttja detta till att bli professor i företagsekonomi vid Åbo Akademi. För att hålla sig intellektuellt vaken jobbar han därtill bl.a. som talare, kolumnist och styrelseordförande i reklambyrån Satumaa. Han är ett inbitet fan av Ethel Merman och Patsy Cline, och hittas lättast på www.alfrehn.com.

_

Relaterat:

Micco på Twitter_____ The Brand-Man på Facebook_____ Micco på Google+

Sociala medier i B2B: Försöker vi tvinga ner styvsysterns fot i Askungens sko?

Gästinlägg av Malin Sjöman

Allt fler stora svenska B2B-företag finns i sociala medier: Ericsson, Posten och Scania är tre välkända exempel. I USA är trenden ännu tydligare. För IT- och teknikföretag som Dell, HP och IBM är sociala medier sedan länge ett självklart inslag i kommunikationsmixen.

Som konsult hjälper jag mindre och medelstora B2B-företag att lyfta sin marknadsföring och kommunikation. Min professionella spaning är att många svenska B2B-företag, med undantag för en dryg handfull storföretag, fortfarande tvekar inför, räds eller till och med skyr sociala media i sitt kommunikationsarbete.

Fem skäl till att sociala media inte tagit fart för B2B-företag
För ett par veckor sen ägnade jag en helkväll till en nätverksträff med gruppen ”B2B-Marknadsföring” inom Marknadsföreningen i Stockholm. Tillsammans med 25 andra B2B-marknadsförare med ett brinnande intresse för B2B-kommunikation försökte jag få en samlad bild av vad som händer just nu inom sociala medier i svenska B2B-företag. Eller, som det visade sig, vad som inte riktigt händer. Bara ett fåtal av de marknadsförare som samlats upplevde att deras företag var igång med sociala medier i den utsträckning de skulle önska. Och skälen till varför det stora flertalet inte var det kan summeras i fem punkter:

  1. Kulturell tröghet. Många företagsledningar ser fortfarande sociala media som något nytt och obekant. Eller som något som saknar bäring på B2B-affären. Sociala media förknippas med privatprat på Facebook och hemmasnickrade filmer på YouTube. Bilden av företags användande av sociala media associeras med virala kampanjer och fokus på taktisk reklam, inte på långsiktig kommunikation och dialog.
  2. Otydligt ägarskap. Flera B2B-marknadsförare vittnade om hur ett otyligt ägarskap i företaget, och avsaknaden på en uttalad strategi för sociala media, blivit ett av huvudskälen till att de inte kommit igång med det praktiska arbetet.
  3. Svårmätbart. Det upplevs som svårt att visa på konkreta, helst kortsiktiga, resultat i sociala media. När en nysatsning ställs mot att lägga pengarna på nästa branschmässa, att generera fler leads med hjälp av telesales eller nya säljstödsverktyg, tvekar många och väljer beprövade kort.
  4. Tidsbrist. Att ta ny kurs och prova nya arbetssätt tar tid. Minst krävs en initial investering i att bygga kunskap och utvärdera alternativa plattformar och verktyg. Ett högt tempo i den vändande konjunkturens spår är en starkt bidragande orsak till att många fortsätter kommunicera enligt invanda, väl inarbetade metoder och strukturer.
  5. Prestationsångest. Vi är hårda mot oss själva i de svenska B2B-företagen. Vi frågar oss, kanske en gång för mycket, om vi verkligen har något att komma med innan vi väljer att kliva in och delta.

Sammanställd kan listan verka kompakt. Vägen mot en bredare användning av sociala medier ser mer ut som en hinderbana än ett öppet spår mot nya möjligheter.

Men är det kanske så att vi försöker sammanföra två världar, sociala media- respektive B2B-världarna, som helt enkelt inte hör i hop? Har vi ryckts med av en trendvind som egentligen är bäst lämpad för konsumentmarknadsföring? Försöker vi med sociala medier tvinga in ett arbetssätt som passar B2B-företagen lika illa som Askungens sko passade den välväxta styvsysterns fot?

Fem anledningar till att skon faktiskt passar
Jag tror inte det. För varje hinder på vägen finns en minst lika god anledning för det lilla eller medelstora B2B-företaget att ta en aktiv roll i sociala medier:

  1. Framgångsrika B2B-företagare är vana nätverkare. Med de relationsbyggande tentaklerna ute används nätverksträffar, grillkvällar med grannarna och flygresor till att söka nya affärskontakter. I varje kontakt kan det finnas en ny kund, en ny samarbetspartner eller en ny återförsäljare. Medarbetarna är vana att kartlägga sina kontakter och nätverk för att få en bild av vem som fattar vilka beslut och vilka som påverkar vem – med målet att skapa nya affärer. Sociala media ger nya möjligheter att hålla det professionella nätverket uppdaterat, bortom personliga Outlook-konton och traditionella Filofaxer. Enbart LinkedIn har nu närmare 700.000 professionella användare i Sverige. Internationellt har nätverket passerat 100 miljoner medlemmar. Öppna plattformar och förbättrad sökbarhet underlättar dessutom möjligheten att identifiera industriella beslutsfattare samt att följa och analysera de som påverkar din branschs utveckling.
  2. B2B-affärer tar tid. B2B-företagare är vana att att vårda sina relationer för att bygga affärer på lång sikt. B2B-säljaren vet att dialog leder längre och generar bättre affärer än envägskommunikation. Företagen vet att framgång inte byggs genom att en enda person eller funktion i företaget har allt ansvar för relationen till kund. Ofta har stora delar av B2B-företaget, från sälj och säljstöd till kundsupport, produktutveckling och företagsledning, en aktiv kunddialog. Sociala medier erbjuder nya plattformar för B2B-företaget att fortsätta fördjupa relationer och skapa kontinuitet i dialogen. De kan också erbjuda verktyg för att fortsätta koordinera företagets mångfacetterade dialog med marknaden.
  3. B2B-företag utvecklar tillsammans med kunderna. Många svenska teknikorienterade B2B-företag är duktiga på att föra in kunskap och inspiration från marknaden i sin produkt- och tjänsteutveckling. Företagens medarbetare är vana att arbeta nära sina kunder och samarbetspartners och involvera dem i utvecklingsarbetet. De förstår också att företagets befintliga kunder ofta uppskattar och har mycket att vinna på att nätverka med varandra. Användargrupper, referensgrupper, teknikutvecklingsgrupper och nätverksorienterade kundträffar är vanliga arbetsverktyg för de företag som är på rätt väg. Sociala media ger B2B-företaget nya möjligheter att engagera sig med sina befintliga användare. Valet står mellan att välja redan etablerade plattformar som branschspecifika communities eller att skapa dedikerade företags- eller användarcommunities. Målet är att hitta rätt kanal för de redan engagerades åsikter och idéer, samt att skapa kontinuitet i dialogen.
  4. Kunskap attraherar. Många företag arbetar idag med Thought Leadership i någon form- de vill vara kompetensledande inom sitt område. Genom att dela med sig av kunskap inom ett område är målet att positionera företaget som en kompetent och trovärdig spelare. Traditionellt har konferenser och mässor eller egna seminarier varit metoder att visa och befästa ett kunskapsledaraskap. Det är också allt vanligare att företag lagt om fokus i sina kundtidningar och nyhetsbrev, från presentation av företaget och dess produkter till ett mer redaktionellt och kunskapsbaserat innehåll som kretsar kring kundernas utmaningar. Sociala media ger nya möjligheter för företag som eftersträvar ett kompetensledarskap. Bredden av kanaler, anpassade efter hur budskapet paketerats, som SlideShare, YouTube och Flickr ökar spridningen. De gör det möjligt att nå ut utanför den egna webbplatsen och ökar chansen att nå fram till kunder som ännu inte känner till företaget.
  5. B2B-affären görs mellan människor, inte mellan företag. B2B betyder företag-till-företag. Ändå vet vi att det i slutändan är människor som gör affärer med människor. B2B-företagens varumärken byggs i hög grad genom den mänskliga relationen mellan köpare och säljare. Samtidigt börjar majoriteten av alla B2B-köp numera på nätet (Forrester Research, 2007). Företagens webbplatser blir därför allt viktigare för marknadsförings- och försäljningsarbetet. Jerry Silfwer har i ett tidigare inlägg poängterat hur företagswebbarna allt för sällan speglar B2B-företagets mänskliga själ, och allt för ofta känns som digitala anslagstavlor med företags- och produktinformation. Sociala media, med företagsbloggen som en bärande del, kan hjälpa B2B-företaget att hålla kvar det mänskliga affärsmannaskapet i en beslutsprocess som till en allt större del stöttas av digitala medier. De blir viktiga verktyg för att se till att varumärket inte ”avpersonifieras” i samma takt som affärskontakten gör det.

Och så till en avslutande paradox.

Det som ofta lyfts fram som de nya fördelarna med sociala medier – företags möjlighet att kommunicera snarare än att informera, att främja öppenhet och dialog framför monolog, att bättre engagera företagets kunder i produkt- och tjänsteutvecklingen samt att bredda kontaktytorna in i företaget – är redan en naturlig del av vardagen för många B2B-företag. Sociala medier borde alltså passa som Askungens egen fot i skon av glas för B2B-marknadsförare.

Trots det går det trögt. Men kanske beror det på just det faktum att sociala medier är så närbesläktade med hur B2B-kommunikation sett ut under lång tid. De känns naturliga, men inte revolutionerande. Och samtidigt svåra och tidskrävande.

Ändå borde likheterna tala för att allt fler, i det långa loppet, hittar till de sociala medierna och där göra det som redan framgångsrika företagare har i ryggmärgen. Om än på nya, mer strukturerade och betydligt effektivare sätt.

Malin Sjöman har över 15 års erfarenhet av B2B-marknadsföring, produktledning och affärsutveckling inom IT och telekom, från den svenska marknaden och internationellt. Hon hjälper B2B-företag med strategi, planering och operativt genomförande inom marknadsföring, kommunikation och PR. Hon är också en av initiativtagarna till erfarenhetsnätverket B2B-marknadsföring inom Marknadsföreningen i Stockholm. På den egna bloggen skriver hon framförallt om B2B-marknadsföring, gärna med fokus på hur den förändras i en alltmer digitaliserad värld.

_

Relaterat:

Micco på Twitter_____ The Brand-Man på Facebook

Låt inte sjukvården av företag gå före friskvården.

Gästinlägg av Thomas Ahrens

Att rädda företag som Saab m.fl. är hedervärt, om än inte alltid rätt medicin för att bygga Sveriges framtida industristruktur. Sverige måste satsa minst lika mycket på proaktiv företagsfriskvård som att medicinera svaga företag. Tusen företag som växer från tjugo till trettio anställda ger 10 000 nya jobb – och tusen företag som vill, vågar och kan växa vidare. Aptiten kommer när man växer.

De flesta föräldrar vet att om man ger barnen för mycket pengar utan motprestation så tappar de känslan för pengars värde och lär sig kanske aldrig att hantera sin ekonomi. Tänk om AB Sverige kunde få samma insikt på nationellt och regionalt plan? Tänk om man kunde satsa lika mycket pengar på friskvård av företag som på sjukvård, och inte kasta goda pengar efter dåliga? Pengar som räddar jobb, ja, men som också riskerar att bevara företag som inte har uthållig överlevnadskraft – och därmed på sikt är bortkastade.

Tänk om man kunde skapa ett verktyg för att bedöma vilka sjuka företag som i grunden är friska, men som drabbats av ett akut sjukdomstillstånd, och vilka företag som är sjuka av ålderströtthet och istället kan bli grogrund för nya företag?

En tänkvärd parallell: Alla veterinärer vet att sätta in kraftfulla åtgärder för att rädda ett sunt djur till att snabbt bli friskt. Men också att förkorta lidandet för djur som inte kan räddas till ett sunt liv. Maud Olofsson, med sin bakgrund i de värmländska skogarna, borde känna till det. Urban Bäckströms idéer om att säkra storföretagens lån, så att de inte dränerar den svenska marknaden på krediter, är en åtgärd i rätt riktning. Liksom regeringens beslut att satsa på Saminvest. De friska djuren måste ha mat, annars kan de inte växa, eller ens överleva. Det är överlevnadsterapi. Men vi borde ta friskvården till en högre nivå.

growth_
Under parollen “Äntligen lågkonjunktur” har vi på Ahrens Rapid Growth genomfört, och kommer att genomföra, ett antal seminarier runt om i Sverige under 2009. En provocerande paroll för många. Men andra delar vår idé och övertygelse om att när alla andra hukar sig så finns det plats för den som satsar.

Vi lever i en global värld. Det är nu man kan ta position och bygga vindkraftverk i snålblåsten när andra bygger vindskydd. Som Dell gjorde när företaget tredubblade sin marknadsföringsbudget under IT-krisen på 1990-talet.

Några ljusa fakta i det mediala mörkret:

  • 8% arbetslöshet är 92% arbetsfasthet. De flesta har fortfarande jobb, men de köper lite billigare, de handlar på blocket (som kraftigt ökat sin försäljning under 2008), de köper hamburgare istället för att gå på krogen (McDonald’s har haft försäljningsrekord 22 månader i rad).
  • I lågkonjunktur tenderar både familjer och företag att ”tröstäta”. Familjerna tröstäter godis och chips och de spelar. Spelbolagen går bra (Unibet har ökat över 60% på börsen i år). Företagen ”tröstäter” genom att hålla igång personalen genom utbildning, omorganisation, o.dyl.
  • Den svenska valutan har gjort svenska varor mellan 25 och 40 procent billigare ute i världen. Just nu är m.a.o. ett lysande tillfälle att göra inbrytningar i nya länder!
  • Oljepriset har gått ner från 140 till 40 dollar, vilket ritar om kartan för många investeringar – vinnarna och förlorarna från 2008 byter plats.
  • När de stora investeringarna fryser inne, vad händer då? Om man inte köper nya lastbilar, ja då får man väl serva den befintliga flottan. Om du måste ha ett nytt it-system, men SAP-projektet kostar för mycket, ja, då kanske det blir affär med ett mindre system istället.
  • När bankerna inte lånar ut längre finns en öppning för andra kreditgivare. Den som har pengar i kassan kan få den där drömkunden genom att erbjuda bättre kreditvillkor.
  • När alla drar ner på marknadsföringen syns de som vågar satsa bättre. På natten syns även en liten lampa. Nu är det dessutom billigare att annonsera, särskilt i teve.

Listan kan göras lång.

Efter att ha forskat kring fenomenet snabbväxande företag, och sedan levt med dem som konsult i över tjugo år, ser jag ett tydligt mönster: Snabbväxarna är fokuserade och uthålliga. De är som maskrosor som biter sig fast och växer i alla väder. De är vad vi kallar ”möjliglister” – de ser möjligheter i såväl med- som och motgång.

De flesta är internationella och ser till att växa i de länder som vid varje givet tillfälle har bäst tillväxtpotential. De tillämpar ”dynamisk effektivitet” – att lägga ut så mycket som möjligt på underleverantörer och därmed klara både upp- och nedgångar. De har örnkoll på likviditeten och tillämpar “IFK” (Intäkter Före Kostnader) – d.v.s. säkrar ett positivt kassaflöde för att minska beroendet av externa finansiärer.

Det mest intressanta med de snabbväxande företagen är att de är så lika. Det finns en relativt enkel grundstrategi och ett sätt att leda företag som är fjärran från managementkonsulternas sexfältsmatriser och avancerade organisationsscheman. De fokuserar, de söker enkla lösningar och de gör. En snabb analys, tillit till sin intuition och sedan agera och testa medan konkurrenterna sitter hemma och analyserar och tänker stora tankar.

Okay, men vad har nu detta med AB Sveriges friskvård att göra?

En hel del. Jag vill lyfta fram Sveriges snabbväxare som förebilder för att få andra att vilja och våga. (DI:s gasellista samt vår och Affärsvärldens tillväxtlista är två aktiviteter i den riktningen.) Dessutom vill jag att alla regioner startar utvecklingsprogram för vår största nationaltillgång: Alla de tusentals företag som kommit igång men inte vill, vågar eller kan passera den magiska 20-personersgränsen.

Dessa företag behöver förebilder, träning och coachning för att våga och kunna växa. Erfarenheterna från de program som genomförts visar att när de väl börjat växa så fortsätter de.

Starta eget är bra, men de flesta nystartade dör eller stannar på en nivå mellan en och tre anställda. Att hålla Saab under armarna är vällovligt, men tänk så många företag som uppstått i turbulensen efter Pharmacia i Uppsala eller varven i Göteborg. Det gör ont när knoppar brister. Men brister gör de, och växer gör de.

Gislaved har rest sig efter förlusten av den stora gummifabriken, det kan säkert Trollhättan också göra med lite sund friskvårdshjälp.

Så Maud, och ni andra: Starta ett nationellt och regionalt friskvårdsprogram! Det finns kunskaper och verktyg. Satsa på de företag som kan bli ett nytt H&M, Tetra Pak eller EF.

Utgångsläget kunde nämligen inte vara bättre:

  • Det finns en bred förståelse för att framtiden för Sverige är att bygga internationellt konkurrenskraftiga företag, något som f.ö. var vår paradgren under en stor del av 1900-talet.
  • Sverige ligger i framkant inom flera framtidsområden som telecom, offentlig effektiv förvaltning, IT, onlinespel, m.m. Och vi har ett kulturförsprång vad gäller att ta tillvara på människors kompetens och låta folk ta eget ansvar.
  • Vi har en outvecklad potential i alla kvinnor som inte kommer fram. Sverige har rasat till 24:e plats i världen vad gäller kvinnor i högsta ledningen i privatägda företag. På samma sätt har vi många drivna entreprenörer i invandrare som i många fall har stannat på nivån närbutiker och pizzerior.

Vad väntar vi på? Låt oss ta initiativ medan de flesta andra länder hukar!

Thomas Ahrens är grundare av och VD för Ahrens Rapid Growth, samt initiativtagare till Tillväxtlistan – en lista över Sveriges uthålliga snabbväxare, som publicerats sedan 1993. Hans mångåriga forskning kring snabbväxande företag gör honom till en av Sveriges mest framstående och välrenommerade auktoriteter inom organisk tillväxt. Thomas har skrivit bl.a. Rebelledaren, Tidsmonopolet och Makten och närigheten, i evighet?.