Etikettarkiv: råd

Jaha, ska vi ha en företagsblogg nu också?

Gästinlägg av Jerry Silfwer

Varför ska vi skaffa en företagsblogg, frågar chefen. Måste jag skriva en massa personliga saker nu? Vem är intresserad av det? Och när ska jag hinna med det, hade du tänkt? Kan vi förresten räkna hem den tid vi lägger på det här… bloggandet?

Den som ansvarar för företagets webbkommunikation har all anledning att skruva på sig under chefens bombardemang av hårda men rättvisa frågor.

Få kommunikationsformer har blivit så stigmatiserade som företagsbloggen. Och det är nog bara e-posten som kan konkurrera i fråga om usel praktisk tillämpning; det är verkligen en grannlaga uppgift att hitta relevanta och engagerande företagsbloggar att inspireras av. Den stora majoriteten av företagsbloggar är riktigt usla.

Ändå har företagsbloggen seglat upp som en hygienfaktor, ett grundläggande måste. Många av oss minns hur det gick till när företagets hemsida – eller sajt, som vi säger i dag – blev en hygienfaktor. Visst hade vi kunnat säga saker i stil med att “webben är inte en prioriterad kanal för oss, så därför har vi valt att inte satsa på en hemsida i nuläget”. Men hur länge hade det varit hållbart?

Efter en tid försvann allt motstånd mot att ha en hemsida med beskrivning av erbjudandet och kontaktuppgifter för företaget. Senare blev det givet att ha ett flöde med nyheter om det egna företaget, ibland ambitiöst samlat i ett eget pressrum på webben. Inga konstigheter. Och på samma sätt närmar vi oss nu en verklighet där bloggen har sin självklara plats på (eller någonstans i närheten av) den egna företagswebben.

Men om vi ur ett kommunikativt perspektiv tar temperaturen på den här utvecklingen, vad finner vi då?

Grafiskt har det hänt mycket med företagswebbarna under de senaste åren. De är ofta också välfyllda med information. Däremot saknas som regel människor av kött och blod. Fortfarande år 2010 är företagens webbplatser i mångt och mycket digitala anslagstavlor på vilka endast de som är betrodda av företaget får posta (själlös) information.

De sociala pressrummen är fortfarande få, men de har hjälpt utvecklingen på traven. Mer av interaktion, mer av transparens. Mer multimedia, ett omodernt begrepp förvisso, men relevant för många företag som har fastnat i att huvudsakligen kommunicera via skriven text.

Men, pressrummen är anpassade efter den journalistiska medielogiken. Och journalistisk medielogik stavas ”nyheter”. Detta begränsar pressrummen, då mycket av det som är intressant på ett företag knappast kan betecknas som nyheter i ordets rätta bemärkelse, och därför inte hittar sin plats i företagets digitala nyhetsflöde.

Addera företagsbloggen i mixen och katastrofen kan tyckas total. Innehållet på företagssajten är stelt, själlöst och nerlusat med corporate-bullshit-språk; pressrummet är fyllt till bredden med företagsnyheter av inifrån-och-ut-karaktär; företagsbloggen är i bästa fall en halvdöd reklammegafon med grava identitetsproblem. Kunder och andra intressenter surfar in för att hitta adresser och telefonnummer, innan de kastar sig ut med huvudet före från den syrefattiga sajten.

Det är m.a.o. inte svårt att förstå chefens reaktion. “Jaha, ska vi ha en blogg nu också?”

Vi behöver stanna upp och backa bandet. Vad är egentligen en företagsblogg?

I grunden kan bloggen tillskrivas två huvudsakliga karaktärsdrag och det är att a) den är kronologisk och b) möjlig att kommentera. Ta bort den kronologiska publiceringen och bloggen förvandlas till en portal. Ta bort kommentarsfunktionen och bloggen förvandlas till ett flöde för artiklar och företagsrelaterad information.

Att bloggen är kronologisk innebär en revolution för företagskommunikationen på webben. Den kronologiska publiceringen skapar en plats på sajten där det inte nödvändigtvis är det viktigaste som ligger högst upp. Istället staplas hela tiden det senaste ovanpå det näst senaste, vilket resulterar i ett dynamiskt innehåll. Och dynamiskt innehåll har helt andra förutsättningar att attrahera inlänkar, rankas högre i sökmotorer och skapa engagemang hos nyfikna besökare.

Det är inte ovanligt att företagsbloggen – även om den bara är halvhyfsad – går om sajtens förstasida i fråga om besök och annan typ av interaktion.

Även kommentarsfunktionen revolutionerar. Att öppna för kommentarer tvingar fram en annan tonalitet hos företagen. Kommunikationen behöver bli mänskligare och mer direkt. Det är svårt för företaget att låta bli att bemöta kommentarer på den egna bloggen; det ser helt enkelt ganska fegt ut att inte göra det. Och saknas kommentarsmöjlighet, kommer synpunkterna att i alla fall hamna någonstans, mest troligt på plattformar som företaget inte alls har kontroll över.

I övrigt är företagsbloggen inte särskilt märkvärdig alls. Det är formgivning, programmering och webbpublicering rätt och slätt.

Och det är här det går fel.

Många satsningar på företagsbloggar handlar om hur bloggen ska se ut, hur den ska fungera och om vem som ska skriva vad och när – i praktiken samma frågeställningar som finns kring företagets pressrum på webben. Men när det gäller företagsbloggens huvudsakliga förtjänster, den kronologiska publiceringen och kommentarsfunktionen, är det sällan ens en idé, och ännu mindre någon form av strategi, kring hur det ska fungera.

För att utnyttja kraften hos den kronologiska publiceringen gäller det att hänga med i samtiden och i nischen. Om någon skriver en webbartikel om företagets produkter, tjänster eller varumärke, då gäller det att vara med och kommentera på den egna bloggen. Hylla och lyft fram företagets ambassadörer. Eller set the record straight med belackarna.

Plötsligt börjar bloggen att handla om företagets värld istället för att handla om företagsrelaterad information. Om Facebook har lärt oss något så är det att vi är extremt nyfikna på vad andra människor har för sig och hur de interagerar med varandra. En bra företagsblogg bygger ett universum kring sig, inte bara av sociala satelliter som LinkedIn och Slideshare, utan även av människor i form av prenumeranter och fans.

Genom att vara kronologin trogen förvandlas företagsbloggen till att handla om dess aktuella kommunikativa sfär. Bloggen ger på så sätt företagssajten liv, där en ständig växelverkan av sociala objekt (information som byggstenar i relationer) skapar ett community.

Kommentarsfunktionen har i sin tur inte tagits på tillräckligt stort allvar. Sällan finns det en strukturerad organisation kring att delta i företagsrelevanta konversationer. Sällan finns policys som särskiljer det individuella från det officiella ansvaret. Sällan har det förekommit sociala medieträningar i att handskas med den nya transparensen. Och allt för ofta landar uppdraget i knäet på marknadsfunktionen, när ansvaret för att interagera med omvärlden i realiteten faller tungt på alla i företaget.

I förlängningen handlar kommentarsfunktionen om så mycket mer än bara kommentarer. Den handlar om det transparenta företaget, om att gå från hur olika typer av digitala reaktioner från omvärlden ska hanteras, till att skapa strategier för hur önskade digitala reaktioner faktiskt ska kunna uppmuntras. Och om att skapa program för hur digitala talespersoner ska byggas (ja, det tar tid!), hur communityt kring webbplatserna ska byggas upp (ja, det tar tid!) och hur omvärldens reaktioner på bästa sätt ska kunna leta sig djupt in i organisation – till allt från lednings- och styrelsebeslut till rekrytering och produktutvecklingsprocesser.

Stora ord till förmån för företagsbloggandet, jag vet. Till detta hör att jag i vanliga fall förordar att företag tar små steg ut på den sociala webben, myrsteg, och att dessa steg ska tas med örat mot rälsen och megafonen avstängd. Men när det gäller företagsbloggandet tvekar jag inte en sekund att slå ett slag för att alla företag borde ha en blogg på sin webbplats.

Konkurrensen om kundernas uppmärksamhet ökar drastiskt och förväntningarna på ett personligt bemötande även på webben börjar märkas allt tydligare. Så trots att företagsbloggandet på många håll ännu inte funnit sin form, visar prognoser på en fortsatt kraftig ökning.

Om jag avslutningsvis får lämna ett bestående avtryck i diskussionen om företagsbloggandet, låt det då bli detta:

Att blogga är en färdighet och precis som andra färdigheter gäller den klassiska devisen övning ger färdighet. En del medarbetare är social media naturals och fattar galoppen snabbt, men alla kan lära sig att blogga med rätt uppmuntran, träning och självklart en god portion praktisk erfarenhet. Grundprincipen är enkel, ju mer du ger generöst av ditt eget engagemang, desto mer engagemang får du tillbaka. I den ordningen.

Det är förresten det du ska säga till din chef när han frågar varför företaget ska ha en blogg.

Jerry Silfwer är seniorkonsult på Springtime i Stockholm och utbildad inom PR och lingvistik. Han har grundat branschforumet PR of Sweden och är medredaktör för mediebloggen Same Same But Different. På den egna bloggen Doktor Spinn skriver han om strategisk kommunikation i det digitala medielandskapet.

Jerry har en stor passion för det kommunikativa hantverket, men strävar alltid efter att utgå från företagsledningens perspektiv.

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Micco på Twitter

Skillnaden mellan strategi och taktik

Jag tycker mig allt oftare höra strategi förväxlas med taktik. Inte minst när de sociala medierna kommer på tal. Men det mesta på Internet är inte strategi, det är taktik. Liksom merparten av allt annat vi gör dagligdags.

Att vi förväxlar orden innebär att vi föväxlar deras innebörd. Och därmed ökar risken att vi också förväxlar vilken sorts problem eller utmaning vi står inför. Vi löser strategiska problem med taktiska åtgärder, och förundras över varför resultaten uteblir.

En sannolik orsak till förväxlingen är att strategi och taktik är två sidor av samma mynt. Skillnaden är, enkelt uttryckt, tidshorisonten.

Chess

Taktik är närtid. Taktiken beskriver hur du skall besegra din fiende, klara din utmaning, uppnå ditt mål här och nu. Alltså det du skriver på din blogg, budskapet på din webbsajt, telefonsamtalet till kunden, deltagandet i Linkedin-gruppen. Resultatet av din taktik skall kunna mätas.

Taktik är enkel att kopiera. Om du gör någonting som visar sig vara framgångsrikt, kan dina konkurrenter högst sannolikt göra likadant eller härma det. Och så snart en process, metod eller en produkt är kopierad, förlorar du din taktiska konkurrensfördel.

Ofta präglas taktiken av quick fixes som syftar till kortsiktig lönsamhet. Konsekvensen är att företagets taktik i praktiken styrs av omvärlden, vilket äventyrar den långsiktiga framgången. Den bäst bevarade hemligheten inom företagandet är att verksamheter som drivs av en långsiktig mission genererar betydligt högre aktieägarvärde än kortsiktigt finansiellt styrda företag. Det hävdar Bill George, styrelseledamot i bl.a. ExxonMobil, Goldman Sachs och Novartis, samt författare till den utmärkta boken Authentic Leadership: Rediscovering the Secrets to Creating Lasting Value. Det han menar är att företag som enbart fokuserar på att maximera nästa månads eller kvartals lönsamhet i längden riskerar att åstadkomma precis det motsatta – säker nedgång eller t.o.m. konkurs (läs mer här). Alltså måste varje taktisk åtgärd värderas med utgångspunkt i hur den bidrar till den långsiktiga strategin.

Men tyvärr är många företag idag taktikstyrda. Det leder till frekventa och kortvariga upp- och nedgångar, och alltså på lång sikt till en nästintill kassaskåpssäker värde- och marknadsandelsminskning.

Och då hjälper det inte att kalla taktiken för strategi.

Strategi är perspektiv. Strategi handlar om att se helheten – om att förstå på vilket sätt ditt företag eller varumärke kan vara konkurrenskraftigt på lång sikt och var de mest lönsamma affärerna kommer att finnas. Det är kompassriktningen för hela affären – ramverket för alla aktiviteter – som hjälper dig att fatta rätt taktiska beslut längs vägen. Strategi är m.a.o. den långsiktiga planen över hur du kan stärka din marknadsposition på totalmarknaden.

En klok strategi innebär att all taktik fungerar bättre. En klok strategi tillåter enkelt uttryckt ett och annat oklokt taktiskt beslut. Men framför allt, en klok strategi borgar för klokare taktik.

Uttryckt på ett annat sätt: Skillnaden mellan strategi och taktik är att strategi är varje långsiktig plan, som är ett resultat av förmågan att välja rätt slagfält och manövrera en armé, medan taktik är målmedvetna handlingar, som är ett resultat av förmågan att agera rätt i fiendens närvaro.

Tillsammans överbygger strategi och taktik gapet mellan verksamhetens mål och medel.

Vet du var ditt varumärke skall befinna sig vid en specifik tidpunkt i framtiden, är det relativt enkelt att tänka ut vilken strategi som krävs. Och vet du vart du är på väg och hur du skall nå fram, är det relativt enkelt att navigera genom de dagliga hindren och utmaningarna.

Michael J. Kami, tidigare chefsstrateg på bl.a. IBM och Xerox, har sammanställt en dryg handfull managementgurus insikter i vad en lyckad strategi skall byggas på (bl.a. Peter Drucker, Tom Peters, Gary Hamel, C. K. Prahalad, Michael Hammer, Rosabeth Moss Kanter och Richard Pascale).  Dessa ledarskaps- och marknadsföringstänkares råd har han sammanfattat i följande 16 punkter:

  1. Glöm det förgångna. Framtiden syns helt enkelt inte i backspegeln, däremot kan du få många nyttiga glimtar av den genom att verkligen förstå nuet.
  2. Tänk stort och globalt. Få inhemska marknader är tillräckligt stora för stora strategiska ambitioner.
  3. Förändringarna internt måste vara drastiska. Framgång kräver ibland totala organisationsförändringar. Eller uttryckt med Michael J. Kamis ord: ”One needs transformation, not reformation”.
  4. Bygg din affär på kunskap och information, inte på saker. Teknik, teknologi, processer och innovationer kopieras allt enklare och snabbare. Värdet på dina fasta tillgångar är kort sagt  avhängigt av värdet på din personal och det intellektuella kapitalet.
  5. Skapa en informationsbaserad organisation. Få företag har tagit steget fullt ut i den sammankopplade, digitala världen. Bygg din strategi på en substruktur av informations- och kunskapsutbyte – mellan alla anställda, leverantörer och kunder.
  6. Fokusera på kärnkunskapen. Ställ dig frågan: Vad är vi riktigt, riktigt bra på? Hittar du svaret, se till att inte bara vara bra på det, utan gör allt för att uppfattas som den bäste.
  7. Reducera nivåerna. Toppchefer, mellanchefer, självchefer och expertchefer. Hittar du fler nivåer i din organisation, gör dig av med dem.
  8. Ge dina anställda rätt mandat. Ge auktoritet och mandat till de individer och team som har resurser och insikt att fatta beslut och ta ansvar.
  9. Erbjud fortlöpande utvecklingsprogram. Ju mer utbildad din personal är – och inte enbart i det som tjänsten kräver, utan i största allmänhet – desto bättre kommer din verksamhet att bedrivas.
  10. Prioritera talang. Att attrahera, motivera och behålla de mest talangfulla människorna är en absolut nödvändighet för företag som vill ha eller behålla en ledande ställning. Men kom ihåg att talangerna aldrig är bättre än den miljö som de finns i.
  11. Tillämpa global benchmarking. På varje betydelsefullt område, är ditt företag lika bra eller bättre jämfört med kollegerna i samma bransch? Och hur står ni er jämfört med företag i andra branscher och på andra marknader? Vet du inte svaret, är sannolikheten stor att du missar fantastiska förbättringsmöjligheter.
  12. Omforma processer. Se ofta och noggrant över hur din produkt kommer till kund. Slopa överflödiga steg eller delar av processen, eller skapa en helt ny process från scratch om det är bästa lösningen.
  13. Ompröva kvalitetsnormer. Det gäller i lika stor utsträckning både varor och tjänster. Hur väl ditt företag än presterar idag, kan det mesta alltid förbättras.
  14. Bygg partnerskap. Men inte bara externt. Se också till att erbjuda förutsättningar för människor internt att skapa grupper och allianser inom branschen.
  15. Komprimera tiden. Ju snabbare, desto billigare – om allt annat är lika. Snabba beslut är oftast bättre för företaget än utdragna långbänkar. Kortare cykler betyder alltid pengar på banken.
  16. Agera utifrån-och-in. Ta av dig de interna glasögonen. Betrakta din organistion och affär utifrån istället. Hur ser dina partners, leverantörer och kunder på ditt företag eller varumärke? Vad skulle en utomjording dra för slutsatser och rekommendera?

Och framför allt, ha alltid den kinesiske militärstrategen Sun Tzus visdomsord i åtanke:

Strategy without tactics is the slowest route to victory. Tactics without strategy is the noise before defeat.

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Om du vill kan du utbyta tankar och idéer med Micco på Twitter


Ett år med The Brand-Man och en höst med twitternytta

One_Year_Brand-Man

Jaha.

Då har jag bloggat i exakt ett år. Det har blivit 182 inlägg, det här inkluderat. Tjugo av inläggen är skrivna av mina fantastiska gästbloggare.

Det var svårt i början. Och inte så lite ångestladdat. Inledningsvis var det dessutom tämligen ensamt. Under januari 2009 hade bloggen endast 1.478 besök, jämfört med 11.015 i november.

Men det har också varit roligt, inte minst de gånger inläggen skapat intressanta diskussioner. Totalt har ni bidragit med 1.086 kommentarer, och för var och en av dem är jag mycket tacksam.

Och så, i augusti, började jag twittra.

En ny, spännande, social värld öppnade sig. Genom Twitter fick jag kontakt med många smarta och intressanta människor, och via dem en stor mängd kunskap som jag förmodligen aldrig annars hade kunnat ta del av.

Men Twitter är flyktigt. Mycket flyktigt. En tanke, en länk, en reflektion, en fråga finns bara under några minuter — sedan är den förlorad i twitterflödets avgrund.

Det födde idén till Twitternytta, en veckovis sammanställning av de nyttigaste tweeten i mitt twitterflöde. Det har blivit 13 inlägg, under 14 veckor, och sammanlagt 353 nyttiga tweets av 107 nyttotwittrare.

Några av mina twittervänner har förmedlat twitternytta oftare än andra, och det är dessa jag vill lyfta fram – och tacka – med det här inlägget.

Alltså, här är mina 25 främsta nyttotwittrare under hösten 2009 (vilka jag samlat i en lista här):

1. @deeped (18 nyttotweets)
2. @DoktorSpinn (14)
3. @CPeyron (13)
4. @jgradvall (12)
5. @aldemark (10)
6. @dlandin (9)
6. @hyttfors (9)
6. @kullin (9)
6. @pleasecopyme (9)
10. @judithw (8)
10. @ronnestam (8)
12. @bjornalberts (7)
12. @eliasbetinakis (7)
12. @jocke (7)
12. @mymlan (7)
12. @SimplyGreat (7)
12. @stefanronge (7)
18. @BritStakston (6)
18. @byBalsam (6)
18. @curious_at (6)
18. @Hammarstrand (6)
18. @joinsimon (6)
18. @pellet (6)
18. @theplanninglab (6)
18. @zackrisson (6)

När jag sammanställde listan blev jag spontant nyfiken på dessa smartskallars syn på Twitter. Alltså ställde jag frågan, på Twitter så klart. Men jag passade också på att fråga om de kunde tipsa om fem intressanta personer att följa – personer som inte förekommit så ofta i mina twitternyttor, eller som kanske ännu inte skaffat sig en stor följarskara (jag kallar dem outsiders). Jag frågade även om de har några tips de vill dela med sig av, twitterrelaterade eller på något helt annat, inför 2010.

Här följer svaren:

@mymlan | Sofia Mirjamsdotter är journalist, bloggare, föreläsare och konsult. Hon skriver krönikor om sociala medier i Aftonbladet och hon driver mediebloggen Same Same But Different, förutom Bloggvärldsbloggen hos Aftonbladet och den högst privata mymlan the real. Hon tvekade länge till att ta steget från hemtrevliga Jaiku till Twitter, men kapitulerade för ungefär ett år sedan och kan nu inte tänka sig ett liv utan Twitter – men saknar Jaiku.

Twitter är allt. Framförallt min främsta källa till nyhetsrapportering, både hårda och mjuka nyheter. Men också min viktigaste hjälpreda, det går ofta snabbare att få svar när man ställer en fråga på Twitter än när man googlar själv. Och såklart det rent sociala. Som hemmajobbare är twittrarna mina arbetskamrater, och är man sugen på socialt umgänge AFK hittar man oftast någon på Twitter som också vill ses. (Om man inte är i Sundsvall då.)

Tips på fem att följa: @snaskefar, @rickmacone, @alskadedumburk, @dvijdvs och @jennymariaa

Tips inför 2010: Häng med! Var inte rädd, prova nytt, försök att hitta nya personer att följa som kanske inte ingår i din vardagliga sfär, för att vidga dina vyer.

@bjornalberts | Björn Alberts är en marknadsförare som hjälper företag att utnyttja potentialen i en allt mer digitaliserad marknad. Björn har arbetat både som konsult och som marknadschef. Hans drivkraft är den passion han har inför alla nya möjligheter som hela tiden uppstår och väntar på att utnyttjas. Hans mission är att hjälpa de som behöver ifrågasätta gamla sanningar för att fortsätta vara vinnare. Björn bloggar som sina upplevelser, iakttagelser och reflektioner kring nätet.

Twitter är kort och gott en massiv kunskapsbank och kanal för personal branding.

Tips på twittrare att följa: @durietz.

Tips inför 2010: Följ ditt hjärta mer än du följer andra. Din intuition kommer att leda dig rätt.

@pellet | Per Torberger är copywriter, skribent och kommunikationskonsult i det egna företaget One Man Show. Pers värld är hans privata blogg, och där reflekterar han vasst kring olika aspekter av marknadskommunikation. Tidigare har Per arbetat som journalist i tio år, främst med design- och reklambranschen som bevakningsområden.

Twitter är nytta och nöje. Fikarum och avkoppling. Omvärldskoll och ny kunskap. Twitter ersätter delvis kollegor (jobbar ensam) och facktidskriften.

En person på Twitter som jag kan rekommendera att följa är @em7b5, musiklärare som försöker få igång sociala medier-projekt i sin hemkommun Haverö. Det tycker jag är så otroligt coolt, och skönt med någon som använder sociala medier helt utanför den vanliga mediesvängen.

Tips inför 2010: Om du inte twittrar kanske det är dags att börja. Å andra sidan, gräv inte ned dig i Twitter, det är inte där det kommer att hända nästa år. Tror jag.

@stefanronge | Stefan Ronge är VD och konsult på nystartade PR/webb-byrån Deportivo.

Twitter är ohyggligt intressant, i ständig rörelse och utveckling. Framför allt hur bubblor bildas eller växer – ibland spricker, kontakter knyts, vänskaper spirar, kunskap delas – ofta mellan direkt konkurrerande personer eller företag, nya auktoriteter föds och gamla auktoriteter ifrågasätts. Aktiviteten, eller floden av nya inlägg när man börjar följa fler än 200, är också fascinerande.

Vad gäller tips på personer att följa: Ett råd för att undvika skörbjugg är att följa folk som inte tillhör den egna grundbubblan. Två exempel för mig personligen är @CRFN (intressant författare, skribent) och @larmats (i frontlinjen för m-learning i Sverige). Sedan tycker jag att man ska följa min vän @JonGoland (ansvarig för innovation och utveckling på TU) för att om möjligt stressa fram mer frekvent twittrande från honom under 2010. Till sist kan man hålla ett vakande, kisande öga på @dyslesbic och @_deportivo.

Råd (till företag) inför 2010: Tyvärr tror jag att väldigt många företag har hoppat på Twitter-tåget utan att ställa enkla grundfrågor som: Vad är syftet? och Vad kan vi bidra med? Hur företagen än vrider och vänder på det så kommer deras nuvarande ”kundtjänst” (på Twitter) bli morgondagens totala och allenarådande ansikte utåt (på Twitter eller annorstädes). Och allt som yttras kommer att finnas och synas för alltid. I cyberrymden kan ingen höra dig gråta…

Några råd i all välmening:

  1. Öppna inte ett Twitter-konto om ni inte tänkt svara på tilltal. Så intressanta är ni oftast inte.
  2. Låt inte ett par internet-savvy medarbetare sköta er onlinekommunikation som ett avskilt projekt. Sprid kunskap internt, utnyttja Twitter för olika syften och interna funktioner, samordna kommunikationen och öppna upp kommunikationen.
  3. Var modiga, nyfikna och snabbfotade. Och nyttiga.

@eliasbetinakis | Elias Betinakis är senior rådgivare och webbstrateg på Intellecta Corporate. Där hjälper han företag och organisationer med att få ihop sin webbnärvaro: kommunikation + försäljning + varumärkesbyggande. Han finns också bland annat på Facebook, intellectabloggen, Google, och i Birkastan.

Twitter är min skräddarsydda minutuppdaterade löpsedel + egen marknadsförings- och marknadsundersökningskanal + dialog med massor av intressanta personer som jag ”egentligen” inte känner. Jag twittrar om saker jag gör, saker jag tänker på, saker jag läser. Och pratar offentligt.

Tips på fem som fler borde följa: @hannalar, @ffredmark, @bjornalberts, @PatrickKampmann och @stefanpetter

Råd för 2010: Sluta jiddra, börja trolla.

@CPeyron | Calle Peyron är lärare, strateg och sparringpartner åt företag och organisationer. Specialitet; varumärkesutveckling och integrerad kommunikation. Grundare av kunskapsnätverket Mind Your Brand med uppdragsgivare som Ericsson, ZETA, Carema, NK, Accor, Sergel kredittjänster m.fl. Calle undervisar vid IHM Business School och Berghs School of Communication.

Twitter är en inspirationskälla och faktainsamlingsmotor. Här hittar jag aktuella tips och idéer som rör mitt expertområde som jag undervisar i. Det jag finner värdefullt från Twitter och i bloggar twittrar jag vidare med bit.ly-länk. Därmed får jag en arkivplats för min omvärldsbevakning, och på samma gång en kommunikationskanal till mitt nätverk.

Råd inför 2010:

  1. Se över ditt förtroendekapital. Vem och vilka har förtroende för ditt varumärke? Hur starkt är det, vad består det i, hur kan du vaccinera dig mot ”Tiger-Woods-kriser”?
  2. Integrera CSR-perspektivet i alla projekt du påbörjar under 2010.
  3. Förenkla. Tydliggör. Lyft fram. Gör det komplexa begripligt. Men tveka inte att fråga ”varför?” för att finna de bakomliggande drivkrafterna.
  4. Ha seriöst roligt. Ha mer kul under 2010. Skratta mer, larva dig, ta dig själv på mindre allvar och var klartänkt och klok samtidigt.
  5. Ifrågasätt allt gammalt, invant och traditionellt. Men var modig nog att gå emot strömmen och försvara det beprövade om det faktiskt håller måttet.

@jocke | Joakim Jardenberg är skåning med ett ben i humanismen, ett ben i tekniken och ett ben i affären. Veteran i branschen och finns redan med på sidan 59 i boken ”De som byggde internet”. Jocke var med från början på aftonbladet.se och har sedan dess jobbat med de flesta större medieföretagen i Sverige. Aktiv bloggare och profil i både nya och gamla medievärlden, VD i tankesmedjan Mindpark.

Twitter är för mig ett par olika saker: Det är ett experiment, en ny kommunikationsform som växer fram. Det är också en spännande tekniskt lösning, redan från början byggd som en infrastruktur med ett öppet API etc. Men Twitter är också, redan idag, en nyttig kanal för viss typ av kommunikation inom en väldigt begränsad sfär. I princip befolkas twitter av politiker, pr-människor och journalister – det är som ett elektroniskt och ständigt pågående Almedalen.

Däremot: Jag är inte helfrälst egentligen. Tekniskt sett är det ett katastrofbygge, nertid och strul är något vi kommit att vänja oss vid. Jag tror heller inte att Twitter någonsin kommer att bli lika stort och genomsocialt – det är egentligen inte ett socialt nätverk. Det är en nischtjänst för kommunikation, men en ganska hyfsad struktur för information (eftersom den är asyncron och inte bygger på ömsesidig befriending). Twitter är inte Facebook – om det nu verkligen behöver sägas.

Smartskallar som förtjänar fler followers finns det gott om. Istället för att nämna namn, här är en lista med alla twittrare som var med på 24hr business camp senast. Där finns det guldkorn: http://twitter.com/jocke/all24hbc.

Och jag nöjer mig med ett råd inför 2010, och det är en klassiker: ”Walk the talk”. Det är en sliten klyscha, men den har aldrig varit så sann som nu. Twitter, och övriga sociala medier, är grymt avslöjande. Är du inte engagerad på riktigt så märks det. Vet du inte vad du snackar om så kommer någon att klä av dig. Bjuder du inte tillbaka utan bara tar, så hamnar du i frysboxen. Det är precis som AFK, normala umgängesregler gäller. Typ.

@SimplyGreat | Henrik Nilsson är Art Director som sedan några månader tillbaka driver egen byrå under namnet Simply Great, men som ensamföretagare också agerar projektledare, planner, formgivare, säljare. Henrik är 38 år, stolt pappa till dottern Emma – snart 2 år. Han lever och arbetar i Köping, Västmanland, där han gärna tillbringar sommardagarna på någon av sina cyklar.

Twitter är idag min starkaste kanal för nya kunskaper, snabba och viktiga nyheter och möjligheten att få svar på frågor och funderingar inom mitt yrke. Jag har lärt “känna” en mängd otroligt kompetenta människor som både inspirerar och utvecklar (jag har valt att nästan bara följa personer från min bransch). Twitter har idag också nästan uteslutande ersatt mitt tidigare bokslukeri, då jag känner att jag får ett snabbare och mer effektivt flöde av information.

Tips på fem att följa: @gladreklam, @Creative_Guru, @typofont, @CreativeSocial och @VirtualTotte.

Mitt råd för 2010 är att inte titta bakåt på det som varit. Vi lämnar ett tufft år bakom oss som satt sina spår och påverkat människor, men framtiden ser ljus ut. Det finns en anledning att framrutan på en bil är större än backspegeln. Låt 2010 bli ett år som skapar historia.

@kullin | Hans Kullin är PR-konsult och rådgivare inom sociala medier. Från och med januari verksam i Sermo Consulting, en kommunikationsbyrå med spetskompetens inom online corporate communications och kontor i Sverige och Norge. Han har arbetat med PR och kommunikation sedan 1995, både som konsult och på kundsidan, bland annat som PR-ansvarig på Accenture. Bloggar på Media Culpa och Sociala Medier.

För mig är Twitter den perfekta kombinationen av omvärldsbevakning, nätverksbyggande och underhållning. Där håller jag koll på de senaste trenderna på nätet, på rykten och nyheter. Jag hittar intressanta och smarta personer att följa och diskutera med, samtidigt som jag får utlopp för lite tramsighet och förströelse.

Tips på fem att följa: @svartling; Ingen outsider kanske, men ingen som räknas till den vanliga ”bubblan”. Har örnkoll på allt som rör den sociala webben. @KristineLowe; Bloggare/journalist som bevakar medieutvecklingen. @frjohnsen; Ledande norsk sociala medie-expert (och min blivande kollega). @trinemaria; ”Participation consultant” i Danmark. @Lillabarnet; Tweets från Lilla Barnets fond, en fond som fler borde följa och stödja.

Råd inför 2010: Tänk igenom hur dina tweets kan bidra med värde för dina followers. Dela gärna med dig av bra saker du läser på nätet, det går enkelt att automatiskt dela från till exempel sociala bokmärkestjänsten Delicious. Och för sista gången, stäng av uppdateringarna från Gowalla.

@BritStakston | Brit Stakston är ansvarig för sociala medier på kommunikationsbyrån JMW och har jobbat med internetrelaterad kommunikation sedan 1994. Att guida från företagsbroschyren distribuerad på nätet till dialog, interaktion och personlig närvaro för företagen tycker Brit är oerhört stimulerande. Hon vill inspirera företag att våga använda sig av sociala medier och debatterar sociala medier flitigt för att driva på branschen.

Twitter är ett oändligt globalt kunskapsflöde som dagligen inspirerar mig och gör mig till en bättre kommunikationskonsult. Sen är det dessutom ett nätverk där jag umgås med många av mina bästa, klokaste och närmaste vänner.

Några som gärna kan få fler följare är: @mitelman; Henrik Mitelman är chefsstrateg på SEB som säger sig twittra om ”tidens tecken och kommenterar nyhetsflödet”, och ett intressant exempel på twittrare tycker jag. @peterdalle; Peter Dahlgren pluggar medie- och kommunikationsvetenskap. Jag uppskattar hans underton av mer filosofiska dimensioner i twittrandet och den vetenskapliga skepticism han ofta ger uttryck för. @lenaekman; Lena Ekman är den som vid sidan av Johan Ununger bloggar på Saltåkvarnbloggen. Är informationsansvarig på Saltå Kvarn och arbetat där länge, länge och är den verkligt techgeekiga på Saltå Kvarn. @klimatsalong; tweetsen skrivs av Ellinor Eke, vd på U&W som verkar inom hållbar utveckling och CSR. Salongerna de twittrar ifrån är ett sätt att föra samtal och dialog om svåra ämnen som engagerar som de provar att föra vidare genom twittrandet. @matsingerdal; Mats Ingerdal från AGoodID tycker jag borde twittra mer och lurka mindre : ) – en smartskalle som borde synas mer och som jag gärna skulle diskutera sociala medier mer med!

Råd inför 2010: Att om man inte provat på Twitter göra det. Att om man provat på Twitter inse att det under 2010 kommer något nytt. Det är ju det härliga. Det handlar inte om en tjänst. Det handlar om ett förhållningsätt som bygger på att vara intresserad av sin omgivning. Att förstå att den egna utvecklingen, och i mitt fall JMWs, ligger i  förmågan att förstå och se vad som händer i framtiden – hur det påverkar mig som individ och i min yrkesroll.  Sen måste vi för att få något – ge något också. Kunskapsdelandet är det bästa med den tid vi lever i just nu. Det handlar helt enkelt om att kommunicera. Genom alla de sätt som finns.

@Hammarstrand | Marcus Hammarstrand har ett brinnande intresse, kunnande, erfarenhet och kunskapstörst som omfattar: marknadsföring och försäljning; entreprenörskap och innovation; artistförmedling och artist management; musik-, webb-, medie- och evenemangsproduktion. Bara för att nämna något. Marcus strävar efter att göra sitt bästa och vara en betjänande medmänniska, medarbetare och ledare. Han vill lära sig mer om ledarskap och gruppsykologi, personaladministration och organisationsutveckling, medier och kommunikation, med mera. Mer om Marcus finns här.

Twitter är en enastående källa som ständigt flödar av information, kunskaper, erfarenheter, åsikter och allt som inryms i ordet tvåvägskommunikation. Att vara aktiv på Twitter har glädjande nog lett till att jag fått nya berikande perspektiv, insikter, kunskaper och kontaktytor; i Sverige och globalt. Det värdesätter jag mycket högt. I dagsläget är Twitter nära nog lika viktigt för mig som min telefon, e-post, RSS-läsare och Gud vet vad.

Jag försöker själv att bidra genom att generöst dela med mig av sådant som är betydelsefullt för mig. Jag anser att det är viktigt att sprida vidare det jag själv inspireras av, finner intressant, uppskattar och tror på. Sådant kan ju även andra ha nytta och glädje av. I bästa fall blir det en vinn-vinn situation.

Under år 2009 har jag använt Twitter mycket flitigt. Nu i december månad har jag passerat 11 000 twitterinlägg (=tweets) och följs av ca 2.000 andra twittrare (=tweeps). Men märk väl, kvalitet går före kvantitet även på Twitter. Hursomhaver, jag har tveklöst haft nytta av Twitter; långt mer än vad jag ursprungligen kunde föreställa mig.

Tips på personer att följa: @PolitikerLilith — är en passionerad gräsrotspolitiker som på ett föredömligt sätt använder sig av Twitter, YouTube och sin blogg. Håll ett öga på henne inför valet 2010. Det kommer jag göra; främst med hjälp av Twitter och hashtagen #val2010. @VickiQvarnstrom — delar frikostigt med sig av tillvarons berg-och-dalbana med sällsam humor, skärpa och glödande allvar på Twitter och i hennes blogg. Hon är ett ypperligt bollplank, i stort och smått. Tack för det Vicki! @AbbesPappa — är en pappa med stort hjärta för sina barn. Han delar vardagslivets med- och motgångar på Twitter och i sin blogg. AbbesPappa är inte bara pappa, han är prisbelönt reklamare också. @Wieselgren — är en påläst och engagerad journalist med örnkoll på ny teknik och sociala medier. Hon delar gärna med sig av sina kunskaper och erfarenheter. @Lena_Carlsson — är kommunikationsstrateg och dessutom författare till den första svenska boken om sociala medier. Köp hennes bok ”Marknadsföring och kommunikation i sociala medier” och ge henne din återkoppling via Twitter.

Råd inför 2010: Det finns många självutnämnda experter och förstå-sig-påare som haussar sociala medier, likt karismatiska väckelsepredikanter. Om jag missförstått Micco (@the_brand_man) Grönholm rätt, så kvalar jag in i den kategorin. Mitt främsta råd inför år 2010 är att använda sociala medier med sunt förnuft. De sociala medierna är kommunikationsverktyg som är, och kommer att bli, allt viktigare pusselbitar i dagens och morgondagens tvåvägskommunikation. Men mötet mellan människor i den så kallade verkligheten kommer alltjämt vara viktigt. Det ena utesluter inte det andra, det kompletterar varandra.

Vårda ditt/dina/era varumärke(n). Se till att skydda dem efter bästa förmåga. Registrera relevanta användarnamn på t ex Twitter, Linkedin, Facebook, Ning, Tumblr, Posterous, Flickr, YouTube, Qik, Bambuser, Ustream, SlideShare, Scribd, MindMeister, Twingly, Disqus, Skype och andra sociala webbtjänster. Tänk och agera proaktivt istället för att reagera först när någon lagt krokben för dig, de dina, ditt och ert på den sociala webben. På så vis slipper du förhoppningsvis att överraskas av att ditt varumärke nyttjas obehörigt, långt bortom din kontroll.

I Sverige är det valår 2010. Det skall bli både intressant och spännande att följa vilka politiker och intressegrupper som mest och bäst kommer använda sociala medier för att skapa och upprätthålla en konstruktiv dialog inför, under och efter valet 2010. Kommer sociala medier påverka valutgången? Vad tror du? Följ Twitterflödet med hjälp av hashtagen #val2010.

Slutligen vill jag understryka att jag vill slippa mega-monolog-twitter från politiker, och alla andra också för den delen. Ingen gillar en megafån. Dialog är A och O. Monolog är bara ”åh nej”.

@DoktorSpinn | Jerry Silfwer är kommunikationsrådgivare på pr-byrån Springtime, redaktör på Same Same But Different och bloggare på Doktor Spinn.

För mig är Twitter en kunskapsbank. Dels har den ett sökbart arkiv, dels har den för olika områden ett gäng experter redo att svara och diskutera allsköns frågor. Du kan även själv påverka innehållet och dela med dig av kunskap, och som tack för hjälpen vill andra hjälpa dig tillbaka.

Tips på personer att följa: @journalistlisah, @martinlindvall, @torlowkrantz, @paulamarttila och @stefanronge.

Råd inför 2010: Under 2010 tycker jag att du ska göra slag i saken och bygga några riktigt roliga listor med olika typer av twittrare som du gillar! Det är ett roligt sätt för oss alla att hitta nya, spännande människor.

@byBalsam | Jonas Larson driver Balsam, en byrå som hjälper företag och organisationer att kommunicera och få till en bra närvaro på webben. Pappa till två underbara döttrar som snart fyller 14 och 17. Lever och bor i Nyköping, men arbetar oftast i Stockholm. Jonas älskar att träna och vill lära sig mer om PR, kommunikation & webbens möjligheter. Bloggar under rubriken ”You. Me. We.”.

Twitter för mig är omvärldsbevakning – jag följer vad som händer runt om i världen (nyheter, events & buzz). Twitter är utvecklande – jag lär mig nya saker av andra smarta människor. Twitter är  socialt – jag lyssnar och deltar i dialogen om allt mellan himmel och jord (skön mix mellan seriösa ämnen, arbete/vardag och humor). Twitter är vänskap – jag träffar nya människor och hänger med gamla vänner (fritid/arbete). Twitter är research – jag söker information, följer och bevakar (varumärken/bransch/ämnen). Twitter är en kommunikationskanal för PR, reklam, marknadsföring & events.

Tips på personer att följa: @sannastefansson, @miakolmodin, @Ulf_Dahlqvist, @nilssonmalmen och @Dr_PO.

Råd inför 2010: ”Stay Hungry. Stay Foolish” – Steve Jobs.

@hyttfors | Stefan Hyttfors är en entreprenör, fokuserad på innovativ affärsutveckling i den sociala webbvärlden. Stefan har 15 års erfarenhet av arbetet som journalist och redaktionell ledare i stora medieföretag. Stefan Hyttfors är idag kreativ ledare på kommunikationsbyrån Wenderfalck.

För mig är Twitter ett filter i nutid och ett fönster mot framtid. Jag hittar, konsumerar och delar information på ett revolutionerande sätt – de flesta i min omgivning förstår fortfarande inte alls – med en känsla av självklarhet.

Följ följande: @atul – technyhetsguru på USA´s västkust. @teddschen – ung, smart, personlig. @sliceonline – spännande reflektioner. @vonsydow – kunnig så jag får ångest. @wenderfalck – 2010 blir genombrottet. 😉

Mitt råd inför 2010 är att fokusera mera på strategi och action, mindre på taktik.

@curious_at | Ulrika Klementsson är marknadskoordinatorn som är beroende av allt vackert och kreativt. Ulrika bloggar också om sådant hon är nyfiken på.

För mig är Twitter en virtuell mötesplats där jag antingen kan agera genom att ge info och umgås med vänner, ellet bara lyssna på surret och ta till mig intressant info.

Intressanta sociala medie- (och marknadsförings)twittrare är: @AmberCadabra, @danschawbel, @ducttape, @Savvy_B2B och @SuziDafnis. Design-twittrare är @Behance, @designboom, @designmilk, @LovelyPackage och @thedieline.

Råd för 2010: Tja, jag vet inte riktigt – för min del blir att att fortsätta som nu, d.v.s. att dela med mig av sånt som jag gillar eller tycker är intressant och att fortsätta bygga mitt virtuella nätverk. Kvalitet före kvantitet!

@aldemark | Magnus Aldemark är Agency Producer på varumärkesbyrån Essen.

För mig handlar Twitter mest om att inspireras och dela tankar och idéer. Mer som en transport till andra kanaler än diskussioner på Twitter. Även om jag inte är supersocial på Twitter så är det just den sociala delen jag uppskattar. Det blir mer levande och inte lika isolerat som att plöja artiklar i Google Reader, trots att jag använder tjänsterna på liknande sätt.

Jag en förkärlek för kreativa strateger och planners, det är nästan alltid där jag hittar information som är värdefull för mig: @congbo, Helge Tennø, Strategic Director/Digital Planner, @mikearauz, Mike Arauz, Strategist på Undercurrent, @ssalmenkivi, Sami Salmenkivi, Senior Strategic Planner, @Malbonnington, Ben Malbon, Managing Partner på BBHLabs, @RGA, Digitala byrån R/GA.

Mitt tips för 2010 riktar sig till företag som funderar på att dra igång en kundtjänst på Twitter. Idag bygger många upp en idealbild av sig själva och hur dom vill att organisationen ska agera mot sina kunder, inte hur det ser ut i verkligheten. Börja med att få ordning på den traditionella kundtjänsten, sen kan ni twittra för att visa på förändringen.

Om det glappar i upplevelsen mellan kanalerna är risken stor att det får en negativ effekt på varumärket. Trots att Twitter-delen av kundtjänst är precis så bra som en kundtjänst borde vara.

_
Tack, mina vänner, för era kloka insikter och intressanta åsikter. Och tack för tipsen på personer (och företag) att följa – jag har skapat en lista med samtliga här. (Vill du ladda ner den fullständiga listan över samtliga 107 nyttotwittrare under hösten 2009 finns den här.)

Nu tar jag en lång ledighet från jobbandet, bloggandet och kanhända också twittrandet. Hur det blir med bloggen nästa år, och vad som händer med Twitternytta, skall jag kontemplera över under semestern.

Men innan jag loggar ut, ett par avslutande ord om Twitter av innovatören, kreatören och bloggaren Johan Ronnestam (@ronnestam):

Twitter är en hästfluga som jag håller mig fast vid så länge det går åt rätt håll. Kommer det en geting förbi så hoppar jag på den.

Ha en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År. Men framför allt:

Lev Väl!

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Konversera med mig på Twitter

Konsten att döpa företag är inte konst, det är strategi

bobby_joe

Jag har både som konsult och som kund arbetat i ett par dussin projekt där uppdraget varit att hitta ett nytt namn till ett företag eller en organisation. En handfull av gångerna har det handlat om att skapa och lansera helt nya varumärken. Andra gånger har ett nytt företag uppstått genom en sammanslagning eller spin out. Och vid några tillfällen har företaget önskat byta namn för att det befintliga namnet, av ett eller annat skäl, passerat bäst-före-datum.

Oavsett motivet är namnprojekt svåra projekt. Inte minst eftersom namngivning av företag mer som regel än undantag betraktas som kreativa projekt, snarare än som strategiska uppdrag. Vilket namn som är det bästa blir kort sagt en fråga om personligt tyckande och tänkande.

Att tycka är i och för sig helt okay. Men att välja namn enbart på basis av vad som känns eller låter bäst är sällan bra.

En fråga om strategi och mentala mönster
Valet av namn är av strategisk betydelse. Vilken sorts namn företaget har valt skickar en mängd signaler till omvärlden, bl.a. om företagets produkter, servicegrad, affärsfilosofi, attityd, storlek, ambitioner, osv. Till och med finansmarknadens värdering kan påverkas av namnvalet. I en omfattande amerikansk undersökning bland analytiker svarade 54% att företagsnamnet påverkar P/E-talet, och att det namn ett företag väljer ses som värdefull information i bedömningen av företagets framtidspotential (Karpoff & Rankine, 1994).

Att en så till synes trivial detalj som ett företagsnamn kan utgöra en viktig parameter i vår beslutsprocess beror, tror jag, på människans benägenhet att mentalt vilja hitta och skapa mönster, samband och system. Vi sorterar världen, både medvetet och omedvetet, baserat på våra tidigare erfarenheter, för att lättare kunna relatera till den. I en amerikansk studie, presenterad av Biotechnology and Biological Sciences Research Council (BBSRC) i maj i år, fastslås att de här mentala mönstren är direkt avgörande för vår förmåga att fatta komplexa beslut baserat på osäker och otydlig information. Våra tidigare erfarenheter skapar nämligen kopplingar i hjärnan som gör det möjligt för oss att inte bara känna igen synliga mönster, utan också identifiera upplevda samband.

Dessa samband finns så klart att hitta också i företagsnamn. Ett namn kan signalera t.ex. IT-bransch, telekombolag, advokatbyrå eller bank. Men också modernt, gammalt, kaxigt, tråkigt, osv. En del av förklaringen till dessa mönster går att finna i namngivningens historia. Så om du tillåter mig att generalisera och förenkla, kan jag ta med dig på en kort odyssé genom namnhistoriken för att belysa de viktigaste trenderna.

Lika kort som generaliserad namnhistorik
Under mycket lång tid var det naturliga namnvalet grundarens efternamn. Och fram till mitten av 1800-talet bar de allra flesta företag just familjenamn, inte sällan kombinerat med en beskrivning av vad företaget tillverkade eller erbjöd. Några exempel är Schweppes (grundat 1783), DuPont (1802), Bonnier (1804), Colgate (1806) och Peugeot (1812).

Det var först under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet som det blev vanligare att företag fick helt egna namn, exempelvis Coca-Cola (1886), Texaco (1901) och Electrolux (1919*). Dock var familjenamn fortfarande i klar majoritet, följt av beskrivande (s.k. deskriptiva) namn, t.ex. Fabbrica Italiana Automobili Torino, FIAT (1899), Minnesota Mining and Manufacturing Company, 3M (1902) och International Business Machines, IBM (1924**).

Efter andra världskriget var världen i brist på i stort sett allt, och massproduktionen formligen exploderade. Det innebar bl.a. att antalet företag inom varje kategori ökade snabbt, och därmed konkurrensen. Dessutom växte behovet av tjänster och upplevelser i takt med att de materiella önskemålen uppfylldes. Eftersom varorna blev allt mer lika varandra, och tjänsterna var jämförelsevis svåra att differentiera, spred sig strategin att använda företagsnamnet i särskiljande syfte. På 1950- och 1960-talen fick många nystartade företag allt mer metaforiska namn, bl.a. Selecta (1957), Four Seasons (1960) och T.G.I. Friday’s (1965).

De riktigt fantasifulla namnen slog igenom först på 1980- och 1990-talen, och blev mer regel än undantag under IT-boomen runt sekelskiftet. Tjänsterna hade blivit allt mer globala, men också allt svårare att beskriva, samtidigt som tillgången på de mest ”naturliga”, språkligt gångbara och juridiskt tillgängliga namnen blivit allt sämre. Dessutom innebar Internets tillkomst ett nytt krav: En ledig URL (internetadress). Namnets främsta syfte var inte längre att beskriva eller likna, utan att förmedla attityd och unicitet. Och de nya varumärkena fick i allt högre utsträckning namn som var svåra att, åtminstone vid första anblicken, koppla till produkten, bl.a. Adobe (1982), Cisco (1984), Orange (1994***), Bluetooth (1998) och 7 for all Mankind (2000).

Saker att undvika, saker att tänka på
Just namnets förmåga att både fastna i minnet och särskilja varumärket är idag (om möjligt) ännu viktigare nyckelfaktorer. Ett annorlunda och lätt memorerbart namn gör startsträckan kortare, samtidigt som möjligheten att skapa långsiktigt värde ökar. Dessutom står graden av unicitet i direkt proportion till sannolikheten både att namnet går att skydda juridiskt och att få tag på en bra URL.

Namnprojekt skall alltså tas på största allvar. Det nya namnet blir trots allt navet i företagets publika image, och vilken sorts namn ledningsgruppen eller styrelsen väljer har stor betydelse för hur företaget uppfattas. Är det ett företag som passar in i det mentala mönstret, eller är det ett företag som sticker ut? I så fall, på vilket sätt? Och är företagets unicitet någonting som jag kan associera mig med, någonting som tilltalar mig?

Självklart gör namnet inte hela jobbet, men valet av namn kan göra jobbet enklare eller svårare. I princip alla namn (som kan registreras och som inte är stötande) kan bli starka varumärken. I slutändan är det ändå associationerna kopplade till namnet, snarare än namnet i sig, som utgör varumärkespositionen. Därför är det viktigt att komma ihåg att faktorer som företagskultur, traditioner samt ägarnas och ledningens känslor måste ges behörigt utrymme. Trots allt: Till skillnad från ledningen och de anställda behöver varumärkeskonsulten inte leva med det nya namnet.

Den tanken vill jag att du behåller i minnet. Jag tänker nämligen runda av det här inlägget med två listor: Namnprojektets ”Dos and Don’ts”.

Det du inte skall göra:

  1. Genomföra namnprojektet inifrån-och-ut, utan att beakta de viktigaste målgruppernas känslor, åsikter, attityder och förväntningar.
  2. Initiera namnprojektet allt för sent, med allt för litet engagemang från vd och styrelse.
  3. Underskatta behovet av en väl genomtänkt intern lansering av det nya namnet.

Däremot kan du ha nytta av att fundera över följande 10 råd:

  1. Det handlar om strategi, inte känslor och internpolitik. För någon som aldrig varit involverad i ett namnprojekt kan omfattningen av de känslomässiga ställningstagandena vara svår att förstå. Men just namnfrågan kan bli en emotionellt laddad och känslig fråga, inte sällan kryddad med internpolitik och revirtänkande. Alltså definiera en tydlig strategi och ett tydligt mål, få de yttersta beslutsfattarna att enas om dem, och håll er sedan till det ni enats om.
  2. Se till att vd tar en aktiv roll i namnprojektet. Eftersom valet av namn är en så emotionell beslutprocess (vare sig vi vill det eller inte) kommer du helt enkelt inte att lyckas om inte högsta ledningen aktivt deltar i besluten: Vilken sorts namn behöver ni? Exakt vad skall namnet förmedla? Hur skall det nya namnet implementeras? Osv.
  3. Ta ett tydligt ägarskap över projektet. Risken är annars överhängande att någon annan styr in projektet på avvägar – medvetet eller omedvetet. Bestäm i ett tidigt skede vilka som har befogenhet att tänka, analysera (och, jodå, tycka) – och inte minst viktigt, vem eller vilka som i slutändan är de som väljer. Se sedan till att det förblir så.
  4. Ersätt inte beslut med undersökningar. Marknadsundersökningar är förvisso viktiga för att förstå omvärldens uppfattningar om och förväntningar på företaget, samt för att undvika de värsta fallgroparna. Men beslutet måste fattas av ledningen. Ingen annan känner lika väl till organisationens kultur och företagets positioneringsstrategi. Därför fungerar heller inte interna namntävlingar. Namnfrågan får kort sagt inte bli en popularitetstävling. De mest populära namnförslagen är dessutom sällan de bästa för företaget på lång sikt.
  5. Låt det ta tid. Att stressa igenom ett namnprojekt är ingen bra idé. Där är t.ex. inte ovanligt att bruttolistan består av 200–500 förslag, som i omgångar skall destilleras ner till mellan 10 och 15 namn. Många av dessa semifinalister kommer att kännas konstiga, men det är ett bra tecken (se punkten 9 nedan). Och just därför behövs det gott om tid till eftertanke och analys innan ni är redo att peka ut två eller tre finalister, alltså de namnförslag som bedöms ligga bäst i linje med strategin och målet (och som naturligtvis också är juridiskt och språkligt gångbara).
  6. Välj ett namn som särskiljer, inte beskriver. Ett bra namn skall ha förmågan att signalera företagets unicitet, och potentialen att bli ett differentierat varumärke. Ett namn som inte gör annat än beskriver vad företaget gör eller erbjuder, har sällan den förmågan och potentialen. Det är också viktigt att namnet är flexibelt för idag okända affärsexpansioner, och att det inte baseras på tillfälliga uttryck som kan åldras snabbt.
  7. Håll namnet kort. Ett ord är bäst. Fler än ett ord leder ofta till att namnet börjar förkortas, vilket i praktiken skapar ett nytt namn – eller snarare ”icke-namn” (se nästa punkt).
  8. Undvik förkortningar. Namn som enbart består av initialer upplevs i allmänhet som meningslösa och försvinner därför i mängden. Det är otroligt svårt att minnas och relatera till ett ”icke-namn”, såtillvida företaget inte är ett GE eller IBM med en mycket stor och uthållig marknadsföringskassa. Människor har betydligt enklare att skapa en relation till metaforiska och imaginära namn.
  9. Om ett namnförslag känns bekvämt, glöm det. Det kommer nämligen alla andra att göra. När du väljer namn letar du efter något som syns och hörs i det allt mer tilltagande mediebruset, inte något som bidrar till det. Betänk att många av de bästa namnen under de senaste decennierna inledningsvis upplevdes som annorlunda eller t.o.m. kontroversiella (tänk Google, Bluetooth och Flickr).
  10. Förvänta dig inte enighet. Det nya namnet kommer att leda till åsikter och diskussioner. Har du gjort ett bra namnval är risken stor att många, både internt och externt, tycker att namnet känns konstigt. Men tro på ert val och ge det tid. I takt med att människor vänjer sig vid namnet, kommer de också att känna sig mer bekväma med det.

Avslutningsvis: På Internet finns en uppsjö av tips och råd på vad du skall tänka på, och vad du definitivt inte skall göra, vid valet av nytt namn. Ta alla dessa, inklusive mina, med en liten nypa salt. Se dem som diskussionsunderlag i ledningsgruppen, inte som absoluta sanningar. (Det finns nämligen inga sådana.) Men framför allt, tala med människor som har praktiskt erfarenhet, och välj att samarbeta med dem du känner störst förtroende för.

Lycka till!

_
Förresten: Är du nyfiken på bakgrunden till många av de mest kända varumärkena, vad de betyder och hur de har kommit till? Klicka här. Det är underhållande läsning, men också bra inspiration till namnprojektet.

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

_
* Electrolux grundades år 1910 under namnet Elektromekaniska AB, men bytte namn år 1919 efter en sammanslagning med Lux AB.
** IBM grundades redan år 1896 under namnet Tabulating Machine Company. Delar av företaget bytte därefter namn i några omgångar, innan det 1924 enades under ett och samma namn.
*** Orange skapades 1994 som ett varumärke för Hutchinson Telecom, men såldes till France Télécom år 2000.

Några av punkterna ovan är lånade från Rick Jacobs presentation “Brand Building Strategies”.