Tag Archives: Saab

Den fängslande berättelsens sju element

»Den som tror att en bild är värd mer än tusen ord har inte läst Fame to Claim. För snacka går ju. Faktiskt. Fantastiskt bra. Läs berättelserna i den här boken, njut och lär.«

Det säger Micael Dahlén, professor i marknadsföring på Handelshögskolan i Stockholm, om Per Robert Öhlins senaste bok; en bok om konsten att synas och få massornas sympatier.

Under några veckor i maj och juni kommer dryga dussinet av bokens kapitel att publiceras på nästan lika många svenska bloggar (längst ner i inlägget kan du se vilka kapitel och vilka bloggar).

Ett av bokens centrala kapitel sammanfattar vilka komponenter en fängslande berättelse består av. Alltså vilka grundläggande ingredienser som krävs för att berättelsen skall upplevas som meningsfull och beröra oss på ett djupare plan.

Håll till godo.
_


Berättelsens sju grundläggande ingredienser.

Vare sig du vill bygga ett starkt märke eller forma en ny religion bör din berättelse utgå från sju grundläggande element:

1. Du behöver en stark symbol.
Den ska vara enkel i formen och lätt att identifiera. Titta på det kristna korset och kasta sedan en blick på Apples logotyp så förstår du vad jag menar.

2. Du behöver en egen, tydlig vision.
Du eller din karaktär måste ha en brinnande ambition att uppnå ett inspirerande mål. Minns hur Martin Luther King upprepade orden »jag har en dröm« i sitt berömda tal den 23 augusti vid Lincoln Memorial i Washington, 1963.

3. Du behöver också någon form av meningsfullt budskap (eller evangelium).
»The ultimate driving machine« är ett föredöme som positionerat BMW på den amerikanska marknaden. IKEA’s »Inte för de rika. Men för de kloka.« tillhör en av våra svenska reklamklassiker.

4. Du behöver en konflikt.
Alla bra berättelser har en tendens att polarisera världen i »för« och »emot«. Sagan om Elvis Presley inleddes med att han fann ett utrymme mellan den svarta musiken och den vita. Berättelsen om IKEA handlade inledningsvis om att ge den breda folkmassan möjlighet att köpa möbler som de normalt inte har råd med. Och Pepsi-Colas historia går ut på att utmana det traditionella Coca-Cola.

5. Märket måste ständigt utsättas för hårda prövningar.
På så sätt får du möjlighet att visa att märket kan följa med sin tid och utvecklas. Ett narcissistiskt märke påstår gärna att det är bäst och får på så sätt svårt med trovärdigheten. Ett ödmjukt märke däremot har större chans att bli trovärdigt eftersom det vågar misslyckas då och då. Strävan efter perfektion är viktigare än att vara perfekt. Det visade den klassiska Avis-kampanjen från sextiotalet med sitt kända mantra »We try harder«.

6. Vidare måste du skapa starka känslor av tillhörighet och hopp.
»Ingen har någonsin fått sparken för att ha anlitat IBM«, tillhör en av de mest inbitna myterna i affärsvärlden. För en tid sedan berättade branschkollegan Micco Grönholm, The Brand-Man, om rebellmärket Virgin. När det stod klart att Virgin Trains var sensationellt dåligt på att passa tiderna visade en kundundersökning att konsumenterna ändå stod på Virgins sida. Hur kom det sig? Svaret var tydligt och självsäkert. »Because they’re on our side.«

7. Kan du dessutom grunda ditt budskap i någon form av rit eller symbolisk handling så ökar effektiviteten väsentligt.
Det kroppen gör uppfattar hjärnan som sant, för annars kommer ju handling och tanke i konflikt. OLW’s fredagsmys-koncept är ett sätt att marknadsföra ett märke genom en gemensam ritual. Man har bestämt tid och plats, och märket är hjälten som för alla samman. Vidare är det känt att SAAB-förare och Harley-Davidson-åkare har för vana att hälsa på varandra när de möts på vägen, genom att blinka med helljusen, vinka eller tuta. Det finns också en gammal mexikansk tradition att dricka Corona-öl med en citronklyfta nertryckt i flaskhalsen. Anledningen sägs vara att citronen filtrerar bort dåliga bakterier. En del hävdar att det är sant, andra menar att det bara är en framgångsrik marknadsföringsmyt. I själva verket var det ett påhitt av en uttråkad bartender en kväll på en bar i Kalifornien 1981. Han slog vad med en kollega om att en enkel ritual kan få folk att köpa mer öl. Som de flesta vet vann han vadet.
_
_
Fler utdrag ur Per Robert Öhlins »Fame to Claim« kan du läsa:

Måndagen 21 maj, The Brand-Man om Ekot från det förflutna
Onsdagen 23 maj, Please copy me om ”Hjärtats triumf över förnuftet”

Torsdagen 24 maj, Fame to claim om ”Konflikten håller berättelsen vid liv”
Måndagen 28 maj, Nota Bene om ”Har du hört den förut?”
Torsdagen 31 maj, Internetzzo om ”Skillnaden mellan mål och syfte”
Måndagen 4 juni, Pers värld om ”Har du en meningsfull idé?”
Onsdagen 6 juni, Navid Modiri om ”En krigares själ”
Torsdagen 7 juni, Fame to claim om ”Alfahannar och alfahonor”
Måndagen 11 juni, Fabriken Åkestam Holst om ”Du behöver inte vara arg för bara för att du är billig”
Onsdagen 13 juni, Kontaktmannen om ”Var det hybris eller gemenskap som byggde Babels torn?”
Torsdagen 14 juni, Mangan Lundin om ”Århundradets förförare”
Måndagen 18 juni, The Brand-Man om ”Ur Zues huvud föddes listen”
Onsdagen 20 juni, Retorikiska om ”Marlboro Man, Fjällräven och andra obundna själar”
Torsdagen 21 juni, Wolber World om ”Naiva drömmar som förflyttar berg”
Måndagen 25 juni, Fame to claim om ”Gör din berättelse skillnad?”

_

Relaterat:

Micco på Twitter_____ The Brand-Man på Facebook_____ Micco på Google+

Svenska varumärken i internationella media | Apr 2011

Under mars månad skrevs det i internationella medier bl.a. om svenska gröna företag, långlivade lyxiga skjortor och lagom bra hörlurar. Här får du ett litet axplock från den kompletta sammanställningen som finns att läsa på Sveriges Marknadsförbunds webbsajt.

_
Sveriges grönaste varumärken

Sveriges grönaste varumärken har korats i den största undersökning någonsin kring hållbarhet och socialt ansvarstagande. Sustainable Business skriver att Sverige är ”berömt för sin progressiva inställning kring hållbarhetsfrågor”. Sajten framhåller också att ”svenska företag har en uppfattad fördel gentemot utländska varumärken”. Högst rankat blev livsmedelsskedjan Coop, följt av Ica, Volvo, Arla och Ikea.

Lagom är bäst
Hörlursföretaget Jays, grundat av entreprenören Jens Nylander, får toppbetyg av teknikbloggen Cnet. ”Jays hörlurar bibehåller det svenska designkonceptet med hög kvalitet, minimalistisk praktiskhet och det svenska ordet ’lagom’, som speglar idén ’inte för mycket, inte för lite’”.

Lyxiga skjortor går hem i New York
Hemligheten varför Eton of Sweden, grundat 1928, är ”en av världens främsta tillverkare av lyxiga skjortor”, avslöjas av nättidningen Luxist. Bolagets flaggskeppsbutik på Madison Avenue i New York, som slog upp dörrarna förra året, beskrivs som ”ett Mecka för alla som letar efter de bästa kvalitetsskjortorna, slipsarna och accessoarerna”.

Världsbäst på digital annonsering
Annonsintäkter från print kommer att fortsätta vara den viktigaste intäktskällan för mediebolagen, sa Aftonbladets försäljningschef under World Newspaper Advertising Conference på Malta. Editor&Publisher skriver samtidigt att den svenska kvällstidningen ”kanske är den bästa tidningen i världen på digital annonsering”.

Satsning i sociala medier uppmärksammas
Saab tar hjälp av bloggare och sociala medier för att ge skjuts åt sitt nötta varumärke. Entusiasten Steven Wade, som hyllas av Spykers VD Victor Muller som en av dem som räddat det svenska märket från graven, har anställts för att hjälpa Saab ”nå en popularitetstopp som de aldrig ens vågat drömma om”, skriver Auto Evolution. Saab har också dragit igång en uppmärksammad Facebook-kampanj där användarna får skapa och medverka i annonser för framtida kampanjer. ”När vi arbetade med att återlansera varumärket insåg vi att det är viktigt att hitta vägar för att skapa hävstångseffekt från Saabs lojala fans”, säger Jennifer Swantek som leder varumärkesarbetet.

_
Rapporten är sammanställd av Johan Nylander på The Swedish Wire. Hittar du något om svenska varumärken i utländsk media, tipsa Johan Nylander med ett mejl.

_

Relaterat:

Micco på Twitter ___ The Brand-Man på Facebook

Fusioner och förvärv: Så undviker du jordbävningar

Gästinlägg av Jeanette Fors-Andrée

Fusioner och förvärv är bland de mest komplexa och samtidigt viktigaste förändringsprocesser en organisation kan genomgå. Men trots mycket lärdom och mången erfarenhet fortsätter mellan 50 och 70 procent av genomförda fusioner och förvärv att misslyckas. Ledningen har ofta svårigheter att öka lönsamheten och leva upp till förväntningarna.

Självklart finns det flera orsaker till alla dessa misslyckanden. Brist på tydliga mål, överskattade synergieffekter, lösa strategier och kulturkrockar är några av dem.

IMP-relaterad forskning argumenterar dock för en helt annan orsak, nämligen företagsledares snäva perspektiv. Både under förberedelsefasen och under integrationsfasen lägger ledningen huvudfokus på de två integrerande verksamheterna. Det ägnas stor vikt åt att analysera huruvida företagen passar ihop men de externa relationerna glöms bort. Och det trots att relationerna med kunder och leverantörer ofta är ett huvudmotiv till själva uppköpet eller samgåendet; antingen för att fördjupa gemensamma relationer eller köpa till sig nya.

Men varför agerar då inte de integrerande företagen aktivt för att underhålla och behålla sina kundtillgångar?

Mitt intresse för fusioner och förvärv växte fram runt 2004 när jag började forska om kommunikationens roll i förändringsprocesser. Jag såg ett samband mellan misslyckade uppköp och oväntade konsekvenser på kund- och leverantörssidan. Strategiskt viktiga leverantörer blir i regel osäkra och oroliga när de inte vet varför uppköpet äger rum, eller vilka följder uppköpet kommer att föra med sig. Kunder spekulerar om händelsens orsaker och rykten sprids som ringar på vatten; starka känslor av förvirring och misstro triggar handlingar som många gånger är spontana och irrationella; beslut fattas snabbt och ofta utan tillräckligt mycket underlag.

Det värsta scenariot, som tyvärr inte är så ovanligt, inträffar när den ena reaktionen triggar den andra och eskalerar som en jordbävning i ett företags nätverk av sammankopplade aktörer. Relationer bryts, kunder vänder sig till konkurrenter, leverantörer drar sig undan och de samgående företagens varumärken skadas av spekulationerna.

Se bara på hur SAAB:s underleverantörer reagerade när det började spridas rykten om budet från Spyker, intresset från amerikanska banken Merbanco samt från ett egyptiskt investmentbolag. Flera av de största leverantörerna drog in sina krediter och begärde kontant betalning. Några började också jaga efter nya kunder för att minska sin beroendeställning.

Och SAAB:s nybilskunder vände varumärket ryggen, vilket fick en del återförsäljare att börja se sig om efter andra märken att företräda.

I min forskning drivs jag av att hitta lösningar till de här jordbävningarna. Hur får man kunder och leverantörer att reagera i linje med de förväntade effekterna av en fusion eller ett förvärv?

Jag är övertygad om att kommunikation är den enskilt viktigaste och mest grundläggande aspekten när det gäller att påverka sättet på vilket människor reagerar. Våra subjektiva tolkningar och vår upplevda osäkerhet är trots allt grunden för våra framtida handlingar. Och ju mer osäkerhet vi upplever, desto kraftigare blir jordbävningen. Osäkerhet, i sin tur, grundar sig i bristen på information, och därmed kan jordbävningen förhindras – eller påskyndas – genom kommunikation.

Som en del av min forskning har jag sedan 2005 varit ute bland företag för att hitta nyckelfaktorerna för effektiv kommunikation i samband med fusioner och förvärv. Baserat på det jag lärt mig har jag sammanställt 12 punkter som jag tror är avgörande för att skapa önskade reaktioner hos kunder och leverantörer:

  1. Kom ihåg att ditt varumärke påverkas av sättet på vilket du kommunicerar. Vad du säger och hur du säger det påverkar kundernas attityder, och därmed också din image och position på marknaden. Både teori och praktik visar hur otillfredsställda kunder och leverantörer kan straffa källan till förändring genom sociala påtryckningar, tillbakadragande, sanktioner för framtida affärer, och sämre renommé och prestige.
  2. Se till att nyckelkunder och -leverantörer alltid får förstahandsinformation – undvik alla former av indirekt kommunikation. Engagera och skapa tillit genom tidig, öppen och kollektiv planering, exempelvis genom att själv informera kunderna innan media gör det. Även börsreglerna poängterar vikten av att prata med strategiskt viktiga parter innan publicering och offentlig kungörelse. Bara då är det möjligt att undvika eventuell misstro eller fientlighet. Information som sprids genom media, konkurrenter eller ryktesvägen gör att du lätt kan tappa initiativet, och därmed kontrollen över situationen. Du hamnar i en försvarsställning där utgångsläget är att du gjort fel.
  3. Besvara frågorna varförhur och med vilken effekt fusionen eller förvärvet sker. För att uppnå intresse och acceptans är det viktigt att du förklarar syftet med uppköpet. Var tidig med att presentera förväntade och önskvärda resultat och synergier. Var snabb med att kontakta det uppköpta bolagets kunder och engagera dem i förändringen. Vägled kunderna genom hela händelseförloppet med kontinuerlig kommunikation. Därmed, har det visat sig, kan du förhindra att osäkerhet och spekulationer uppstår.
  4. Kommunikation ansikte-mot-ansikte är den bästa kanalen i förändringsprocesser. Dina kunder består till 100% av människor. Och människor föredrar att få reda på viktig information ansikte-mot-ansikte. Kort sagt, dina kunder vill träffa dig. Dessutom erbjuder det personliga mötet den bästa möjligheten att förmedla en korrekt och komplett bild av de personer som kommunicerar. Den fysiska närvaron gör att vi genom signaler som ansiktsuttryck, kroppshållning och ögonkontakt kan tolka information bättre. Problem kan diskuteras på plats. Konflikter kan lösas och otydligheter i kommunikationen redas ut. (Telefon är ett bra substitut när antalet aktörer ökar och du måste prata med flera stycken samtidigt.)
  5. Kommunicera även när information inte är tillgänglig. Det är alltid bättre att säga att du inte vet mer just nu, och att du återkommer när det finns mer information, än att inte säga något alls. Undanhåll aldrig information utan att kommentera varför informationen undanhålls. “Trust is violated when management says nothing but enacts change.” (DiFonzo and Bordia, 1998.)
  6. Informationsöverflöd gäller (i princip) inte i samband med stora förändringar, alltså behöver du inte oroa dig för att dela med dig av för mycket information. I perioder som karaktäriseras av förändring vill vi ha så mycket information som möjligt för att minska våra informationsgap – och därmed känslan av osäkerhet. Vi vill uppleva att vi blir omhändertagna och tagna på allvar. Öka därför kommunikationen snarare än att minska den. Redundans – att upprepa informationen vid flera tillfällen – är extra viktigt mot de som är mest beroende av dig. Sluta m.a.o. att tänka ”det har vi ju redan meddelat”.
  7. För en loggbok över kommunikationsflödet. Skriv ner vad som kommuniceras, till vem och hur, för att kunna återkoppla och förtydliga vid behov. Jämför det som skrivs i media med det som kommuniceras direkt från företaget för att bättre förstå hur du uppfattas utifrån. Då vet du också bättre hur du kan och skall agera.
  8. Var snabb med att bemöta oro och osäkerhet. Forskning pekar på flera konsekvenser av osäkerhet: personal hoppar av, personalens produktivitet och effektivitet minskar, det diskuteras med konkurrenter, leverantörerna drar sig undan, kundrelationer bryts, missförstånd skapas, rykten cirkulerar, spekulationer eskalerar och oönskade reaktioner sprider sig som ringar på vatten. Spekulationer har en tendens att leva längre än vad man kanske tror.
  9. Integrera den externa kommunikationsplanen med den interna. Förbered personalen på eventuella frågor. Skapa en kommunikationsmall och tala om vad medarbetare får och bör säga i sina kontakter med kunder och leverantörer. Oförberedd personal kan både uppfattas som otrovärdig och kan ge fel bild av fusionen eller förvärvet.
  10. Se till att det finns ett uttalat ansvar för vem som ska kommunicera. Moderbolaget kan tycka att dotterbolaget ska kommunicera och dotterbolaget kan tycka tvärtom. Det kan sluta med att ingen säger något. Eller ännu värre, att båda gör det men med helt olika budskap.
  11. Undvik introvert kommunikation. Allt som ledningen och personalen tycker är spännande och viktigt behöver inte uppfattas så av utomstående. Väldigt ofta tror nämligen företagsledningen att både personal och utomstående förstår precis vad som händer. Så är det ytterst sällan. Det är bättre att utgå från att ingen vet vad som pågår än tvärtom. Och om uppköpet handlar om diversifiering – glöm då inte bort gamla kundrelationer och affärer. Kort sagt, underskatta inte någons intelligens, men överskatta heller inte någons kunskap.
  12. Förmedla samma budskap till alla involverade parter. Undvik selektiv kommunikation. Trots att det kan tyckas vara logiskt att olika intressegrupper behöver olika information, leder det bara till spekulationer och ryktesspridning. Samma information till alla har rakt motsatt effekt.

Bästa sättet att undvika eller minimera oro är alltså att försäkra sig om att alla parter är väl informerade under alla faser av affären. Därför måste kommunikation användas som ett medvetet verktyg med målet att nå önskade effekter hos alla berörda parter; anställda, kunder, leverantörer, ägare, media, osv.

Gör det rätt, och du skapar engagemang och positiva attityder – vilket i sin tur styr utfallet av fusionen eller förvärvet.

Jeanette Fors-Andrée är forskare i kommunikation och förändringsprocesser vid Uppsala universitet. Hon brinner för kommunikation som verktyg vid förändring samt kriskommunikation och har specialiserat sig på hur osäkerhet och ryktesspridning, som konsekvenser av fusioner och förvärv, kan undvikas.

Jeanette föreläser också i marknadskommunikation, sociala medier och kommunikationens roll i förändringsprocesser. Och på den egna bloggen Jeanette Fors-Andrée delar hon med sig av sina insikter och åsikter.

_

Relaterat:

Micco på Twitter _____ The Brand-Man på Facebook

Preludium till framgång

Den viktigaste frågan för företag och företagare är inte “Hur skall vi tjäna så mycket pengar som möjligt?”. Den viktigaste frågan är “Varför gör vi det vi gör?”.

I klippet ovan resonerar Guy Kawasaki, som bl.a. ansvarade för marknadsföringen av Apples Macintosh 1984 och introducerade begreppet evangelism, kring skillnaden mellan entreprenörer som jagar pengar och entreprenörer som följer ett kall. Han säger bl.a.:

If you make meaning, you will probably make money. But if you set out to make money, you will probably not make meaning – and you won’t make money.

Bill Goerge, Peter F. Drucker och Charles Handy är inne på exakt samma linje; företag och företagare som drivs av ett betydelsefullt och långsiktigt syfte genererar betydligt högre aktieägarvärde än de som styrs av finansiella mål.

Och här på The Brand-Man har Mats Lederhausen, tidigare bl.a. ansvarig för global strategi och affärsutveckling på McDonald’s, gett sin syn på varför en verksamhets syfte alltid måste väga tyngre än dess produkt. Han listar följande tre skäl (läs Mats mycket tänkvärda gästinlägg här):

  1. Syftet är kärnan i vem företaget är och det är syftet som skapar företagets karaktär och särprägel. Utan den kommer företaget i bästa fall att uppfattas som ett i mängden.
  2. Dessutom är källan till vår energi oftast idéer och visioner som är mycket större än vi själva. Det är våra drömmars attraktionskraft som lockar fram fantasin, kreativiteten och passionen hos de anställda – alltså hos de människor som kommer att motivera, entusiasmera och slutligen vinna kunder.
  3. Och avslutningsvis: Vi människor önskar att alla institutioner i samhället tog ett större ansvar för de problem vi möter i vår vardag, stora som små. Om du som företagare eller företagsledare enbart bryr dig om dig själv kommer så småningom ingen att ha förtroende för dig. Och just förtroende blir en allt mer värdefull valuta för företag i den globala ekonomin.

Förståelsen för och tron på verksamhetens syfte är naturligtvis lika viktig för större som för mindre företag. Ta Saab som exempel.

Jag har tidigare skrivit om att Saab, i GM’s skugga, sakta men säkert förlorade den nästan maniska lusten för byggandet av lite annorlunda bilar – något som jag menar präglade Saab fram till början av 1990-talet. Saab blev, lite förenklat, en svensk och något dyrare variant av Opel. Pengar blev viktigare än passion. Industriell effektivisering viktigare än vilja och engagemang.

Men att fokusera på resultatet leder som sagt sällan till framgång. Vare sig du är företagare eller elitidrottare. Om Björn Ferry enbart haft guldmedaljen i sikte, i stället för att ha haft fullt fokus på varje skate, varje stavtag och varje skott, hade han sannolikt inte blivit Olympisk mästare i skidskytte. Vinnare fokuserar på vad de gör, inte på vad de får.

I en intervju för några år sedan fick Steve Jobs frågan vad som krävs för att bli lika rik och framgångsrik som han blivit. Han svarade:

If you don’t love what you do, if you’re not having fun doing it, if you don’t really love it, you’re going to give up. And that’s what happens to most people, actually. If you really look at the ones that ended up, you know, being “successful” in the eyes of society and the ones that didn’t, oftentimes, it’s the ones who were successful that loved what they did so they could persevere, you know, when it got really tough. And the ones that didn’t love it quit because they’re sane, right? Who would want to put up with this stuff if you don’t love it? So you’ve got to love it and you’ve got to have passion and I think that’s the high-order bit.

Det är så klart inget fel i att vilja tjäna pengar och bli framgångsrik. Men pengar bör vara ett resultat av vad du gör – alltså den betydelsefulla meningen med din verksamhet – inte målet i sig.

Åtminstone inte om du vill nå framgång.

(Se Guy Kawasakis föredrag i sin helhet här.)

_

Relaterat:

small twitter_logo Om du vill kan du utbyta tankar och idéer med Micco på Twitter

Ett varumärkesfall

Gästinlägg av Sten Jansson

1935-packard-12-towncar-black

Den amerikanska bilen Packard är under mellankrigsperioden den finaste bilen i världen. Direktörer väljer märket, kungligheter likaså.

Den belgiske kungen Leopold kör en solig söndagsmorgon i augusti 1935 av vägen utanför Küssnacht i Schweiz i just en Packard. Vid sin sida har han sin 30-åriga maka, drottning Astrid, svensk prinsessa. Båda slungas ut ur den kungliga cabrioleten. Astrid krossar huvudet mot ett träd.

Drottning Astrid, ack så ung, är död. Nyheten sprids under dagen. Tårar rinner nedför kvinnors kinder i såväl slott som koja.

Det är också en Packard som den fjortonårige armeniske invandrarpojken Aram, vid ungefär samma tid, rekommenderar indianhövdingen Lokomotiv 38 av Ojibwaystammen att köpa.

Hövdingen har just fått sin åsna överkörd av en spårvagn på Tulare Street i Los Angeles. Han låter åsnan ligga kvar på gatan och går in på en glassbar där han träffar Aram. De två börjar prata.

Lokomotiv 38 ber Aram köpa en bil åt honom. Han är övertygad om att pojken, som alla amerikanska pojkar, kan köra en bil. Aram skjuter skålen med resterna av sin Banana Split åt sidan och tittar upp på hövdingen på andra sidan bordet.

“Vilket märke tycker du vi ska köpa”, undrar hövdingen.
“En Ford kanske”, föreslår pojken.
“Är det den bästa?”
“Vill ni ha den bästa?” Aram förstår att han måste välja, Cadillac eller Packard.
“Vad kostar en Packard”, frågar indianen.
“Tre tusen dollar ungefär”, svarar pojken.

Lokomotiv 38 köper en Packard kontant och tar med sig Aram upp i bergen för att fiska. Och ja visst, pojken kan köra bil…men inte fiska. (Dialogen är hämtad från William Saroyans novell Lokomotiv 38, i samlingen Jag heter Aram.)

Packards direktörer gläder sig över försäljningsframgångarna, både i USA och i Europa. Om det nu är så att folk med pengar tycker att vår bil är den bästa, varför då inte göra en mindre modell som alla har råd med.

En stor bil för rikt folk, och en liten bil… ja, för dig och mig.

Sagt och gjort, man börjar tillverka en Lillpackard. Men när den mindre modellen kommer ut på marknaden vill de rika inte längre ha den stora fina Packarden.

Varumärket bleknar. Försäljningen sjunker. Efter några år går Packard i konkurs – ett märke som haft både kungar och indianhövdingar som kunder.

Något att tänka på för kinesiska Geely, som ska ta över Volvo, och likaledes för kinesiska BAIC, som ska hjälpa till att putsa emblemet på Saab.

Sten Jansson har varit projektledare och VD för flera reklambyråer, bl a b2b-byrån Anderson & Lembke i Göteborg. För drygt tjugo år sedan skrev han “Första boken – 19 snabblektioner i reklam och marknadsföring”. Boken såldes på några år i närmare 40.000 exemplar, något av ett rekord för marknadsföringslitteratur i Sverige.

_

Relaterat:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

Saab – nyckeln till en ny era?

Gästinlägg av Thomas Ahrens

Saab Aero X Concept Unveiled

Bilbranschen hukar under trycket från den värsta lågkonjunkturen i mannaminne. (Ett minne som f.ö. tyvärr tenderar att bli allt kortare.) Volymerna har rasat. Alla verkar vara överens om att det finns överkapacitet i branschen och att de stora FoU-satsningar som krävs förutsätter en konsolidering. Alltså samma resonemang som i läkemedelsindustrin skapat fusioner som Pharmacia-Upjohn och Astra-Zeneca. Där blev dock inte resultaten de förväntade. Dessutom – är framgångsrika BMW och Toyota resultat av gigantiska fusioner? Och hur gick det med Daimler-Chrysler?

Är det inte dags att vi tar av oss störst-är-bäst-glasögonen och inser att det är stora öron mot marknaden, och en stadig kurs, som ger framgång? Som t.ex. BMW, som hittat en egen nisch, och Toyota, som målmedvetet arbetat med sin kvalitetssatsning.

Det är kanske också dags att se konsekvenserna av det som sker i Asien. Där finns ett par miljarder människor som gradvis kommer upp till den inkomstnivå då de börjar efterfråga bilar. Tata i Indien har gjort det. De har lanserat en bil för motsvarande knappa tjugotusen kronor för att, likt Henry Ford för snart hundra år sedan, få allt fler att ta första steget. Sedan byter kunderna upp sig…

Utan att på något sätt göra anspråk på att vara branschexpert, tvärtom (det enda jag kan är hur man bygger snabbväxande företag som växer i decennier), tror jag mig kunna se ett mönster som jag har sett i många andra branscher. När basmarknaden stagnerar vaknar nya marknader. Min prognos är att bilbranschen kommer att stå inför ett gigantiskt underkapacitetsproblem. Det är troligtvis det kineserna ser. De ser också att de inte kommer att hinna bygga upp den utvecklingskapacitet de behöver för att ta ledningen. Då är det synnerligen logiskt att köpa Volvo och investera i Saab. Inte för de volymer Volvo och Saab har idag. Inte heller primärt för den marknadsposition de har i Europa, även om det är en faktor i vågskålen. Det som är det riktigt intressanta, är de volymer som kan skapas genom att slimma och lansera Volvo och Saab som mellanstorleks-premium-varumärken till en hungrande medelklass i Kina och andra utvecklingsländer.

På köpet får de får en kader av utvecklare som ligger i framkant. De får välfungerande bilfabriker. Alltså tar de våra klenoder och flyttar dem till Kina? Eller kanske ändå inte. Om det är utvecklingskapaciteten de kinesiska investerarna är ute efter är det oklokt att flytta den. Dessutom finns idag en gryende insikt i industrin att utveckling och produktion bör ligga nära varandra, så att produkt- och produktionsutvecklingen kan trimmas samman till en effektiv helhet.

Dessutom har Saab de facto en av Europas mest effektiva fabriker i Trollhättan. Varför flytta den? Då kan det kan vara en bättre idé att göra ett antal kopior av fabriken på olika platser i Asien, och fortsätta att slipa på originalets effektivitet.

Med lite perspektiv är kanske det vi bevittnar just nu en transferering av utvecklingskraften och makten i världen – från USA och Europa till Kina och kanske Indien. Ungefär på samma sätt som USA tog över taktpinnen från Europa för snart 100 år sedan.

Uttrycket “If you can´t beat them, join them” är kanske ett mer framgångsrikt mantra än att till varje pris rädda kvar klenoderna i Sverige? Jag kan måhända inte gå ut på gatorna en mörk kväll i Göteborg eller Trollhättan efter det uttalandet, men är det inte bättre att vi som nation satsar på de områden där vi kan dominera branschen globalt?

Jag är omåttligt stolt över vad vi åstadkommer i Sverige: IKEA, H&M, Elekta, EF Education, Ericsson m.fl. Men som bilnation har vi kanske redan missat tåget? Hade Saab vårdat den sport-sedan-image som bilmärket skapade, med Saab Turbo på 1980-talet, och Volvo hållit stadig kurs med säker familjekombi, istället för att försöka imitera BMW, är det möjligt att vi idag suttit i förarsätet med två attraktiva nisch-bilar.

Nu får vi nöja oss med att vara en nyckelkomponent i bygget av Kina som världens största bilbyggarnation.

Men det kanske inte är så illa, om man betänker alternativet?

Thomas Ahrens är grundare av och VD för Ahrens Rapid Growth, samt initiativtagare till Tillväxtlistan – en lista över Sveriges uthålliga snabbväxare, som publicerats sedan 1993. Hans mångåriga forskning kring snabbväxande företag gör honom till en av Sveriges mest framstående och välrenommerade auktoriteter inom organisk tillväxt. Thomas har skrivit bl.a. Rebelledaren, Tidsmonopolet och Makten och närigheten, i evighet?.

_

Relaterat:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

Koenigsegg: Det här är utmaningen

saabtags

Det verkar som om Koenigsegg Group har skrapat ihop de saknade miljarderna för att kunna slutföra Saabaffären. Åtminstone om vi skall tro det senaste i media (bl.a. här, här, här, här, här).

Du som följer min blogg vet också att jag tycker att lösningen är spännande; en liten lyxbilstillverkare som huserar på en f.d. flygbas, köper ett anrikt svenskt bilmärke med starka kopplingar till flygindustrin.

Därmed hoppas jag att de olyckskorpar som envist hävdat att hela affären endast är en PR-kupp får fel. Och att vi som drömmer om en osannolik framgångssaga får rätt.

Men det är en tuff utmaning som Christian von Koenigsegg & Co står inför. Minst sagt.

Saab har under GM:s vingar blivit ett intentsägande bilmärke, utan egen karaktär och särprägel. Det tydliggörs bl.a. av bilden ovan, som jag gjort baserat på ett s.k. taggmoln från webbsajten Brand Tags. Där kan nämligen vem som helst ange det första som dyker upp i skallen när man ser en logotyp. Summan av alla besökares associationer presenteras som ett taggmoln, där ord eller fraser blir större ju oftare de nämns. Brand Tags är naturligtvis inte en vetenskaplig analys av Saabs varumärkesimage, men likväl en tänkvärd visuell presentation av vad ett stort antal människor förmodligen förknippar med varumärket Saab.

Min spontanta reaktion är: Otydligt och ointressant.

Däri ligger den stora utmaningen, nu när finansieringen verkar vara klar: Att skapa ett bilmärke med tydlig särprägel och stark attraktionskraft.

Men jag tror och hoppas att Saab och Koenigsegg – som har gemensamma beröringspunkter i nytänkandet, farten, aerodynamiken och passionen för bilbyggandet – har de förutsättningar som krävs för att lyckas.

Och önskar dem ett helhjärtat: Lycka till!

(Har du inte gjort det förr, uppmanar jag dig att också läsa mina tidigare inlägg om Saab-Koenigseggaffären. De finns länkade här nedan.)

Tillägg den 9 september, 2009: Det kinesiska intresset för svenska bilmärken omfattar nu också Saab Automobile. Enligt bl.a. SvD, DN och GP är det nämligen kinesiska BAIC som skall hjälpa Koenigsegg Group att genomföra köpet av Saab. Och därmed skulle behovet av statlig finansiering vara undanröjt. Men, som sagt, det är alltså nu allvaret börjar. (Läs Koenigsegg Groups pressmeddelande här.)

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

Till pessimisterna, cynikerna och belackarna: Varför får Koenigsegg inte lyckas?

Pressen dömer, nästan undantagslöst, ut Saab-Koenigseggaffären.

SvD Näringslivs krönikör Jonas Fröberg konstaterar att Saab idag är närmare en nedläggning än för en vecka sedan, och kallar hela affären för ”…en av de mest förslagna pr-kupperna genom tiderna”.

Dagens Industri verkar vara inne på ungefär samma linje. På framsidan kan vi nämligen läsa rubriken ”Ärligt talat vad är det som händer?”. Och Håkan Mattson konstaterar i sin analys att ”…det som verkligen hotar affären är att ägarna aldrig varit beredda att satsa det kapital som krävs”.

Och Pontus Schultz, chefredaktör för VA.se, tar steget fullt ut och kräver att Saab skall låtas gå i konkurs, med motiveringen att ”…bolag som inte klarar sig skall gå under”.

Huruvida hela affären är en PR-kupp eller inte, och vilka som i så fall är inblandade i konspirationen, har jag inte den blekaste aning om. Men skulle det visa sig att det är så, vilket f.ö. bloggaren Cornucopia hävdat ett antal gånger sedan affären blev offentlig, kan man fråga sig vilket värde kuppen i så fall genererar. Åtminstone jag har svårt att se de positiva varumärkeseffekterna av lurendrejeri av något slag, allra minst om ett antal tusen arbetstillfällen står på spel.

Så låt oss anta att affären inte är en av de mest förslagna pr-kupperna genom tiderna. Anta att budet är seriöst och att det finns en genomarbetad affärsplan med målet att göra Saab lönsamt inom en hyfsat snar framtid. Och anta att Koenigsegg får fram de sista miljarderna för att slutföra affären (vilket jag f.ö. i likhet med statsminister Fredrik Reinfeldt vill att de skall hitta på annat håll än hos staten). Vad kan då ett litet lyxbilsföretag göra för att vända förlust till vinst?

Exakt den frågan fick jag av Sydsvenskan, som hittills haft en något mer balanserad hållning till Saab-Koenigseggaffären, och mitt svar finns att läsa i dagens papperstidning:

Sydsvenskan_090819

Jag varken kan eller vill göra en bedömning av de finansiella aspekterna av affären. Jag försöker hålla mig till varumärkesfrågan. Men jag kan konstatera att ledningen för Saab och GM verkar vara med på tåget, liksom Deutsche Banks rådgivare och Saabs rekonstruktör Guy Lofalk. Och de, om några, borde ha bra insyn i affärens detaljer.

Däremot skulle jag önska att belackarna och cynikerna för ett ögonblick slutade att enbart fokusera på hindren, och istället försökte se möjligheterna. Handen på hjärtat, hade det inte varit fantastiskt kul, och en smula galet, om en liten svensk entreprenör skulle lyckas där en gigantisk amerikansk koncern gått bet?

Jag är fullt medveten om att insatserna är höga, mycket höga. Men vad kostar alternativet, alltså Pontus Schultz förslag? Varför inte ge galenpannorna en chans att visa vad de går för?

Det finns en framtid för varumärket Saab. Men då måste Saab börja bygga bilar med tydlig särprägel och stark attraktionskraft. Och för att lyckas med det, tror att det krävs en bra portion galenskap kombinerat med en innerlig passion för ett större syfte.

Eller som Steve Jobs har sagt (fritt översatt):

Om du jämför de som lyckats bli riktigt framgångsrika med de som misslyckats, märker du att de framgångsrika älskade det de höll på med, och därför kunde hålla ut i riktigt tuffa tider, medan de som inte älskade det de gjorde gav upp, eftersom de är förnuftiga, eller hur?

_

Relaterade inlägg:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

Bill Gates och Steve Jobs om vad som krävs för att lyckas

First_Saab

Nu verkar det vara klart: Ängelholmsbaserade Koenigsegg, med 40 anställda, köper Saab Automobile. Till stor glädje för somliga (bl.a. många av den här bloggens läsare, se här). Till stor förskräckelse för andra.

Glädjen kan jag förstå. Saab får leva vidare, åtminstone för tillfället. Förskräckelsen har jag däremot svårare att begripa.

Kritiken i media mot Koenigsegg som ny ägare av Saab Automobile kretsar kring två konstateranden:

  1. Koenigsegg saknar erfarenhet av att driva biltillverkning i stor skala.
  2. Koenigsegg saknar ekonomiska muskler, och har dessutom usla resultat bakom sig.

Den första invändningen är minst sagt märklig, eftersom Saabs prekära situation uppstått som ett direkt resultat av att bolaget ingått i just en stor, internationell bilkoncern med hur mycket erfarenhet som helst.

Övertron på den stora koncernens fördelar – d.v.s. att Saab skulle klarat sig bättre i en bilkoncern där bolaget haft möjlighet att dela teknik, plattformar och marknader – tror jag grundar sig i inbillningen att Saab kan vara ett volymmärke på bilmarknaden. Men det har Saab aldrig varit. Och det kommer Saab heller aldrig att bli. I vilken annan bransch som helst hade den svenska ledningen för länge sedan insett att jakten på stora volymer är en återvändsgränd, och i stället satsat helhjärtat på en smal nisch och prispremium. Dessutom skulle sannolikt en stor bilkoncern ytterligare dränera det lilla som finns kvar av det äkta Saab, och sakta men säkert göra bilen till en, i bästa fall, stabil medelmåtta i övre mellanprisklassen.

Än värre är att den nästan maniska passionen för bilbyggandet, som präglade Saab fram till början av 1990-talet, skulle dö ut helt. Jag vet ärligt talat inte hur mycket av den passionen som finns kvar idag, men jag vet hur äkta och innerlig den en gång har varit. Men förmodligen gömmer den sig någonstans i väggarna och väntar på att åter få ett friare kreativt utrymme.

Vilket leder oss till den andra invändningen, alltså den om ekonomiska muskler, pengar och finansiella resultat. Jag är fullkomligt övertygad om att det är bättre för Saab att ägas av någon som har äkta, starka och positiva känslor för bilbyggandet (och varumärket), än någon vars känslor och fokus kretsar kring pengar. Visst är pengar viktigt, men pengar borde ses som ett resultat av något – inte ett ändamål i sig. Och även om Christian von Koenigsegg skulle vara bara hälften så passionerad i sitt bilbyggarintresse som det framställs i medierna, är han ändå en stor tillgång för ett bilföretag i svår kris. Det som krävs nu är någon som vågar, vill och kan tänka annorlunda. Någon som inte är fångad i gamla konventioner beträffande hur bilar skall byggas, vad de skall erbjuda sina ägare i form av känslor och upplevelser och hur de bäst skall marknadsföras i en allt mer likformig bilmarknad. Alltså någon som är tillräckligt galen för att köpa Saab Automobile.

Slutsats: Passion är viktigare än pengar. Vilja, lust och engagemang väger tyngre än industriell erfarenhet.

Nu kanske du tycker att jag är naiv, okunnig och oinsatt i alla de svårigheter och utmaningar som Koenigsegg och Saab står inför. Och kanske är jag det. Men slutsatsen är inte bara min.

I en intervju för ett par år sedan (D5 Conference, Maj 2007) fick Bill Gates och Steve Jobs frågan vad som krävs av en entreprenör för att bli lika rik och framgångsrik som de hade blivit. Båda betonade med all önskvärd tydlighet att de överlägset viktigaste framgångsfaktorerna är människorna och passionen – inte ekonomiska motiv.

Bill Gates:

…the excitement wasn’t really seeing the economic value. You know, even when we wrote down at Microsoft in 1975, “a computer on every desk and in every home,” we didn’t realize, oh, we’ll have to be a big company. Every time, I thought, “Oh, God, can we double in size?” Jeez, can we manage that many people? Will that feel fun still? You know, and so every doubling was, like, okay, this is the last one. And so the economic thing wasn’t at the forefront.

So, you know, I think it’s a lot about the people and the passion.

Steve Jobs:

People say you have to have a lot of passion for what you’re doing and it’s totally true. And the reason is because it’s so hard that if you don’t, any rational person would give up.

So if you don’t love it, if you’re not having fun doing it, if you don’t really love it, you’re going to give up. And that’s what happens to most people, actually. If you really look at the ones that ended up, you know, being “successful” in the eyes of society and the ones that didn’t, oftentimes, it’s the ones who were successful loved what they did so they could persevere, you know, when it got really tough. And the ones that didn’t love it quit because they’re sane, right? Who would want to put up with this stuff if you don’t love it?

So you’ve got to love it and you’ve got to have passion and I think that’s the high-order bit.

(Hela intervjun finns, i 11 delar, på YouTube. Sök efter “Steve Jobs and Bill Gates Together”. En kortare sammanfattning finns i kommentarerna till inlägget Kapitalism vs. Kreativism.)

Att Christian & Co står inför en pyramidal utmaning är helt uppenbart. Men gänget bakom Koenigsegg, Sveriges enda riktiga lyxvarumärke, borde också ha alla möjligheter i världen att både attrahera och behålla de bästa talangerna och den rätta kompetensen, samt sprida entusiasm och motivation i leden. Med det kommer också modet att våga pröva de bästa idéerna som alstras på Saab, men som av en eller annan anledning hittills refuserats av den stora, internationella bilkoncernen.

För vad du än må anse om hur Saab bäst skall drivas, är en sak fullkomligt säker: Det enda sättet att förändra saker, är att förändra saker.

_

Relaterade inlägg: Bästa ägaren för Saab | Kapitalism vs. Kreativism | Syfte viktigare än produkt

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3050173.svd

Bästa ägaren för Saab

Kommer Saab att finnas kvar om 10 år, frågade jag i ett blogginlägg för någon månad sedan. Av de 210 som svarade, hade 63% svårt att se en framtid för det svenska bilmärket. Frågan är: Varför?

En förklaring kan vara att Saab mellan 1997 och 2007 gick back med i genomsnitt 6,4 miljoner kronor per dag, eller 18 610 kronor per bil (räknat på totalt 1 372 873 bilar under perioden). Siffror som knappast lockar till sig köpare.

En annan orsak till misstron kan vara att Saab som varumärke är svårt att ta på. Vad står bilen för, egentligen? Vad finns det i varumärket Saab som är annorlunda? Kort sagt: Vilka emotionella skäl finns det att välja en Saab framför något annat märke, t.ex. Volvo eller Audi?

Hjälp mig. (Och då ska du veta att jag faktiskt kör Saab.)

Under de senaste decennierna har varumärket Saab, i mitt tycke, försökt blir associerat med allt från ”turbo” till ”flygplan”, från ”yuppie professional” till ”miljövänlig biopower”.

Den sanna bilden av ett varumärke finns, som bekant, i huvudet på köparna. På webbsajten www.brandtags.net kan vem som helst ange det första som dyker upp i skallen när man ser en logotyp. Summan av alla besökares associationer presenteras som ett s.k. taggmoln; ju oftare ett ord eller en fras har nämnts desto större är det, och vice versa.

saabtags

Det här taggmolnet för Saab är i och för sig från början av mars  – jag publicerade det under rubriken Den sanna bilden av Volvo och Saab? – och dessutom ett kollage som jag själv satt samman (det dagsaktuella taggmolnet finns här). Därför kontrollerade jag idag, för säkerhet skull, om det skett några större förändringar. Jag kunde konstatera att det enda som egentligen hänt är att ”gm” seglat upp som en av de vanligare associationerna.

Brand Tags är naturligtvis inte en vetenskaplig analys av Saabs varumärkesimage. Upphovsmannen, Noah Brier, kallar webbsajten för ett experiment i varumärkesperception. Men håll ändå med om att bilden väcker en och annan tanke. Min spontanta var: Oj vad det spretar. (Jämför gärna med taggmolnet för Volvo, som helt domineras av orden Sweden/Swedish, Safety, Reliable och Boring.)

Med det som bakgrund, vilken ägare tror du är bäst för Saab?

[poll id=”4″]

Utveckla gärna dina tankar i en kommentar till det här inlägget._

Tillägg den 18 juni 2009: Jag har skrivit ett nytt blogginlägg i ämnet, som även publicerats på Newsmill. Inlägget finns här.

_

Relaterade inlägg: Saabs öde avgörs inte av jurister | Låt inte sjukvården av företag gå före friskvården