För en musiker eller filmskapare har det aldrig tidigare varit möjligt att med så små medel distribuera sina verk så snabbt till så många. Ur ett rent konstnärligt perspektiv erbjuder Internet i allmänhet, och fildelning i synnerhet, en gränslös kanal för såväl kända som okända att beröra människor över hela världen.
Därför är fildelningssajter, som t.ex. The Pirate Bay, något fantastiskt för de filmskapare och musiker som fokuserar på konsten. Men för de som fokuserar på pengarna, produktionsapparaterna och distributörerna är The Pirate Bay en mardröm.
Tyvärr är film- och musikindustrierna så intensivt fokuserade på att vara just industrier att de har glömt bort film- och musikdelen. Därmed är de på god väg att bli sina egna värsta fiender.
Dessa industrier har nämligen redan förlorat en stor del av sin trovärdighet. De har glömt sitt existensberättigande, som alltså inte är att tjäna pengar. Och i ett desperat försök att vrida klockan bakåt stäms nu privatpersoner vars uppfinningsrikedom, entreprenöranda och hårda arbete har breddat kulturutbudet för miljontals människor, gamla som unga.
Jag är absolut ingen förespråkare av olaga handling. Att utan tillstånd i kommersiellt syfte distribuera upphovsrättsskyddade alster är, och skall förbli, olagligt. Och självklart skall skaparen eller skaparna till ett verk ha ekonomisk ersättning. Men handlar IPRED-lagen och The Pirate Bay-rättegången verkligen om att värna upphovsmännens rätt? Eller handlar den om att skydda en industri?
Att människor väljer att ladda ner film och musik är inte, enligt mig, ett tecken på moraliskt förfall i samhället. Det är betydligt mindre komplicerat än så. Det är ett tecken på en växande skara missnöjda kunder; människor som älskar konsten och skaparna av den, men som ogillar sättet på vilket en industri vill tjäna pengar på den.
Om film- och musikindustrin istället accepterat att Internet finns, och att det är svårt att förbjuda människor att utnyttja möjligheterna med det, skulle The Pirate Bay-rättegången aldrig ha ägt rum. Och om dessa industrier hade investerat hälften av det belopp de lagt ner på att jaga pirater på att i stället utveckla egna fildelningssajter, skulle The Pirate Bay förmodligen inte ens ha existerat.
Vi konsumerar film och musik som aldrig förr. Det finns m.a.o. fantastiska affärsmöjligheter för film- och musikindustrin. Men så länge kunderna är missnöjda är uppförsbacken brant.
Och missnöjda kunder kan inte lagstiftas bort.
Lämna ett svar