Hem

Micco Grönholm om varumärken & marknadsföring

Post-social marknadsföring?

Gästinlägg av Alf Rehn

Scenen är en reklamkonferens, i permanent hippa Barcelona. Mera bestämt The Cool Shit! Session (japp, exakt som det är skrivet, konferensens officiella avdelning för “cool shit”). Här presenteras bl.a. The Coca-Cola Happiness Machine For Couples, och vi ser beundrande på en video av en cola-maskin som på Alla Hjärtans Dag delar ut gratis dricka till par som inför maskinen “bevisar” att de är just ett par, och alla applåderar hänfört. Videon är rolig, human, söt. Jo, och så social, förstås. Eftersom alla i rummet har en iPad (förstås), så börjar de också omedelbart dela med sig av videon. “Look at this cool shit I found, ain’t it great?” Det sociala är kul! JÄTTEKUL!

Jo just det. Kanske till och med för kul. Det sociala har blivit vår nya drog, the new normal, den universellt accepterade softa saken. Reklamare svär i dess namn, och VD:n harklar sig lite förskräckt och upprepar så den nya tidens mantra. Alla är på Facebook (vissa har till och med tagit sig för att kalla den “Feijan”, vilket ju är sött och så, men samtidigt ett tecken på att apokalypsen är i antågande), alla vet att man ska vara på Twitter, och alla konstaterar i mun på varandra att Pinterest nog ändå är bra coolt. Socialt? Förstås. Inget kan väl vara mera socialt än flockbeteende?

Okay, det där var kanske lite elakt. Jag gillar också sociala medier, men jag är inte längre fullt lika övertygad om deras självklarhet. Vi har talat om det i många år, fått med företagen på banan (åtminstone till en del), men ändå…

Jag brukade, för ett par år sedan, skämta om hur företags beteende i sociala medier snarare liknade sociopati än äkta socialitet – eftersom de egentligen bara brydde sig om sin egen röst och hur hårt de kunde skrika genom denna nya kanal. Det var lätt att skämta om, bl.a. genom att beskriva hur de egentligen var som den där ena odrägliga gästen vid ett middagsbord, han som bara vill prata om sig själv. Jag kommer ihåg att jag tänkte att detta skämt inte kommer att vara långlivat, och hur jag måsta använda det före företagen fattar att utnyttja den nya tidens möjligheter. På sista tiden har jag haft tillfälle att återanvända skämtet, och det känns inte ens slitet. Men nog lite tragiskt. Och liiite, lite grann som att den där middagsgästen kanske inte är VD, utan jobbar på reklambyrå…

Marknadskommunikation, marknadsföring och reklam har givetvis alltid varit socialt. De bygger på historieberättande, och all socialitet börjar från en berättelse. De kräver en social kontext för att vara meningsfulla. De görs för att skapa kontakter, kontexter och samfund. Inget av detta är nytt, inget av detta är konstigt. Allt socialt – d.v.s. det som sker i den sociala sfären – är socialt, en sanning så enkel att även en professor kan greppa den.

Men, samtidigt… Vad om sociala medier idag framför allt representerar det meta-sociala, aktiviteter som strävar till socialitet (eller något som liknar detsamma) eftersom… tja, eftersom det är vad vi, just nu, i våra sociala cirklar, förväntas göra? Det hela påminner om social aktivitet, och sociala normer styr detsamma, med detta betyder inta att sociala medier (eller det samfund som växt upp kring beundran av dem) skulle vara särdeles socialt – åtminstone inte mera socialt än något annat samfund.

Sann socialitet, det där som skapas över lång tid i ett äkta samfund, skapar inte bara snygga digitala lösningar. Den utgår inte heller från att det rätta sättet att vara social är att vara “på” hela tiden, i på förhand bestämda cirklar. Den inbegriper givetvis ett antal normer, men samtidigt också en stor mängd sätt att vara just “social”. Den tillåter även tystare ögonblick, mera diskret samvaro, till och med blyghet. Den uppskattar inte skrikande, och det ständiga hävdandet av självet. Med andra ord sagt, det sant sociala inbegriper även saker som etikett, respekt, subtilitet och diskretion.

Kanske borde vi börja prata om vad post-social marknadsföring skulle kunna vara, efter den mani vi levt i ett tag nu. Det post-sociala hänvisar dock inte här till något som kommer efter det sociala, utan snarare till att vi måste göra oss fria från idén att det sociala är “the cool shit”, de snygga lösningarna, tillståndet av att vara ständigt online. Sociala medier är kul, och det är lätt att fastna i dem. Men äkta socialitet är inte att vi bestämmer att alla skall agera på samma sätt, i samma kanaler. Även då flockbeteende givetvis är socialt det med, tycks det mig som om diskussionen om digital natives eller gameification eller betydelsen av att jaga likes framför allt begränsat vår diskussion om det sociala i den moderna ekonomin, eftersom strävan här (implicit) är att avgränsa och förenkla den samma – och därmed även dölja den mångfald och den multiplicitet som det sociala representerar.

Så där sitter jag, i Barcelona, i bakre raden. Jag försöker bara smälta in i massan, för just i detta nu vill jag inte prata med någon alls. Jag vill vara i fred. För dem som känner mig är det lätt att se att jag inte vill umgås just nu, att jag inte vill vara social. Men jag är på en reklamkonferens. “Hey! What’s up?! Some cool stuff, that. Real cool. What are you doing after this? Wanna get a beer, catch up? Are you going to the club? Listen, we have some fun projects lined up…”

Alf Rehn gillar kaffe och serietidningar. Något otippat har han lyckats utnyttja detta till att bli professor i företagsekonomi vid Åbo Akademi. För att hålla sig intellektuellt vaken jobbar han därtill bl.a. som talare, kolumnist och styrelseordförande i reklambyrån Satumaa. Han är ett inbitet fan av Ethel Merman och Patsy Cline, och hittas lättast på www.alfrehn.com.

_

Relaterat:

Kommentarer

14 svar till ”Post-social marknadsföring?”

  1. Profilbild för Claes

    Den sociala blir social och brister ut i: Socialisera mera!

    Bra reflektion.

  2. Profilbild för Patrik
    Patrik

    Bra fångat och skrivet! Jag tänker på att det liknar dagen-efter-festen-känslan. Alla hade grymt kul och var berusade av både det roliga och annat men nu blev det helt plötsligt vardag igen.

  3. Profilbild för Mats
    Mats

    Som så många gånger förr blandar vi lätt ihop kvantitet och kvalitet, antal kontakter eller graden av engagemang. Men inte desto mindre har jag ”gillat” inlägget och delat det på twitter.

  4. Profilbild för elwira

    ”Sann socialitet, det där som skapas över lång tid i ett äkta samfund, skapar inte bara snygga digitala lösningar”. Exakt så, plussar med: ”sociala medier fixar inte ditt företags ekonomi” och sociala media delningsknappar kommer inte (direkt) öka omsättningen. I den analoga världen hanterar vi ett begränsad antal vänner, bekanta eller affärspartner. I den analoga världen tar vi oss tid att njuta, betrakta, stanna till. Så borde det väl vara när det gäller den sociala webben, eller?

  5. Profilbild för Mats Janson

    Första jag tänkte på när jag läst en liten bit: Det här ska jag dela.

  6. Profilbild för Hans Ahlborg

    Att separera hype, personligt och relevant är en balansgång alltid?

    Vem är vad relevant för? Det gäller för alla nivåer, människa och bolag. Vem är vi social med och varför? Vad är syftet?

  7. Profilbild för Niklas

    Detta var på riktigt det mest insiktsfulla inlägg jag läst om den nätsociala samvaron på länge.

    Tack för att du just gjorde mig till en mer tänkande människa.

    Niklas

  8. Profilbild för Per Robert Öhlin

    Suverän reflektion, Alf. Det där har jag själv velat ta upp länge. Jag har bara inte fått tid, jag har varit för social. Ska delas så klart.

  9. Profilbild för Alf Rehn
    Alf Rehn

    Tack för vänliga kommentarer – you’re too kind. Finner mig väldigt kluven inför sociala medier i dessa dagar. Älskar dem å ena sidan, men räds dem å andra. Mats kommentar om kvantitet vs. kvalitet är mycket bra, men stimulerar också till en följdfråga: Vad ÄR egentligen kvalitet i det sociala, särskilt på nätet?

    Allt gott, Alf

  10. Profilbild för Johan Östlund
    Johan Östlund

    Alf, tack. Jag bockar och bugar för ett synnerligen inspirerande inlägg. Jag nöjer mig med att säga det för den här gången. Cheers/Johan

  11. Profilbild för Samuel Lundqvist
    Samuel Lundqvist

    @Alf Rehn
    Alf, Facebook har väl blivit en alltför ofarlig plats – här kläcks väl inga farliga idéer längre – bara ytligheter och en massa flockbeteenden …

  12. Profilbild för Mats
    Mats

    @Alf Rehn
    Bra fråga! En enkel reflektion är väl att kvalitet är när innehållet i umgänget stimulerar till fortsatt umgänge. M a o, får jag respons på min aktivitet som gör att jag vill (och värdesätter att) fortsätta aktiviteten? Skapar inlägget en stimulerande diskussion som ger mig som startade konversationen något tillbaka? Eller är det bara att X personer har öppnat (och förhoppningsvis observerat/läst) det jag ville kommunicera, och kanske gjort en ”gilla”-markering. För min del är graden av interaktion nog ett bra mått på kvaliteten, men inte det enda måttet. Innehållet i interaktionen spelar naturligtvis också en roll, liksom vem det är som interagerar. Personer jag känner och/eller värdesätter representerar större kvalitet än okända (men man kan naturligtvis öka värdet genom att lära känna dem…)

  13. Profilbild för Alf Rehn
    Alf Rehn

    @Mats Väl talat. Samtidigt så dyker ju här upp ett antal saker som är svåra/omöjliga att mäta: Det är ju rätt stor skillnad på att bli inspirerad så att man svarar (som jag gör nu) eller att man blir så förribannad (sic) att man måste ge sig in i fighten… På samma sätt så är vi människor väldigt bra på att känna igen när det finns ett djup i dialogen, men kan inte för allt smör i Småland förklara HUR vi känner igen det.

  14. […] Post-social marknadsföring / The Brand-Man FiveThirtyEighter Nate Silver Answers Your Questions About Politics, Baseball, and The Signal and the Noise / Freakonomics The McDonalds century / Foreign Policy […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Sök

drivs med WordPress