I går skrev jag om människans benägenhet att hellre fokusera på ett problems symtom än identifiera och ta tag i det verkliga problemet (läs inlägget här). Analogin jag använde, och som jag lånat av Seth Godin, var följande: Är den globala uppvärmningen ett problem? Raka björnarna. Eller uttryckt på ett annat sätt: Läcker taket? Raka björnen och ställ spannar på golvet.
Den här benägenheten finns lite varstans, i större eller mindre utsträckning. Vad anser du, är det att raka björnen eller att lösa problemet…
…att finnas på Facebook, Twitter, Linkedin, Plaxo och ha en egen blogg, i tron att det allena leder till ett mer socialt och rikare liv?
…att stämma företagsamma privatpersoner, i tron att det värnar en föråldrad upphovsrätt?
…att som aktieägare kasta in 60 miljarder i nyemissioner, i tron att det är bästa sättet att rädda kapitalläckande företag?
…att invänta den historiska tidpunkten 12:34:56, 7/8 -(0)9, i tron att just exakt då kommer all ens skit att försvinna?
…att starta företagsblogg, facebookgrupp och twitterkonto, i tron att det per automatik gör varumärket synligt (och gillat) på nätet?
…att tanka bilen med etanol istället för bensin, i tron att det gynnar människan och miljön?
…att minska marknadsföringsbudgeten under lågkonjunktur, i tron att det gynnar affärerna?
…att fettsuga buken eller operera matsäcken, i tron att det löser ens emotionella problem med mat och ätande?
…att hitta på spetsfundiga namn på det kvinnliga könsorganet, i tron att det bidrar till ökad jämlikhet mellan könen?
…att modernisera sin logotyp, i tron att den också moderniserar varumärket?
Undvik problem och du kommer heller aldrig att bli den som löste ett.
_
Relaterade inlägg:
Lämna ett svar