Saab – nyckeln till en ny era?

Gästinlägg av Thomas Ahrens

Saab Aero X Concept Unveiled

Bilbranschen hukar under trycket från den värsta lågkonjunkturen i mannaminne. (Ett minne som f.ö. tyvärr tenderar att bli allt kortare.) Volymerna har rasat. Alla verkar vara överens om att det finns överkapacitet i branschen och att de stora FoU-satsningar som krävs förutsätter en konsolidering. Alltså samma resonemang som i läkemedelsindustrin skapat fusioner som Pharmacia-Upjohn och Astra-Zeneca. Där blev dock inte resultaten de förväntade. Dessutom – är framgångsrika BMW och Toyota resultat av gigantiska fusioner? Och hur gick det med Daimler-Chrysler?

Är det inte dags att vi tar av oss störst-är-bäst-glasögonen och inser att det är stora öron mot marknaden, och en stadig kurs, som ger framgång? Som t.ex. BMW, som hittat en egen nisch, och Toyota, som målmedvetet arbetat med sin kvalitetssatsning.

Det är kanske också dags att se konsekvenserna av det som sker i Asien. Där finns ett par miljarder människor som gradvis kommer upp till den inkomstnivå då de börjar efterfråga bilar. Tata i Indien har gjort det. De har lanserat en bil för motsvarande knappa tjugotusen kronor för att, likt Henry Ford för snart hundra år sedan, få allt fler att ta första steget. Sedan byter kunderna upp sig…

Utan att på något sätt göra anspråk på att vara branschexpert, tvärtom (det enda jag kan är hur man bygger snabbväxande företag som växer i decennier), tror jag mig kunna se ett mönster som jag har sett i många andra branscher. När basmarknaden stagnerar vaknar nya marknader. Min prognos är att bilbranschen kommer att stå inför ett gigantiskt underkapacitetsproblem. Det är troligtvis det kineserna ser. De ser också att de inte kommer att hinna bygga upp den utvecklingskapacitet de behöver för att ta ledningen. Då är det synnerligen logiskt att köpa Volvo och investera i Saab. Inte för de volymer Volvo och Saab har idag. Inte heller primärt för den marknadsposition de har i Europa, även om det är en faktor i vågskålen. Det som är det riktigt intressanta, är de volymer som kan skapas genom att slimma och lansera Volvo och Saab som mellanstorleks-premium-varumärken till en hungrande medelklass i Kina och andra utvecklingsländer.

På köpet får de får en kader av utvecklare som ligger i framkant. De får välfungerande bilfabriker. Alltså tar de våra klenoder och flyttar dem till Kina? Eller kanske ändå inte. Om det är utvecklingskapaciteten de kinesiska investerarna är ute efter är det oklokt att flytta den. Dessutom finns idag en gryende insikt i industrin att utveckling och produktion bör ligga nära varandra, så att produkt- och produktionsutvecklingen kan trimmas samman till en effektiv helhet.

Dessutom har Saab de facto en av Europas mest effektiva fabriker i Trollhättan. Varför flytta den? Då kan det kan vara en bättre idé att göra ett antal kopior av fabriken på olika platser i Asien, och fortsätta att slipa på originalets effektivitet.

Med lite perspektiv är kanske det vi bevittnar just nu en transferering av utvecklingskraften och makten i världen – från USA och Europa till Kina och kanske Indien. Ungefär på samma sätt som USA tog över taktpinnen från Europa för snart 100 år sedan.

Uttrycket “If you can´t beat them, join them” är kanske ett mer framgångsrikt mantra än att till varje pris rädda kvar klenoderna i Sverige? Jag kan måhända inte gå ut på gatorna en mörk kväll i Göteborg eller Trollhättan efter det uttalandet, men är det inte bättre att vi som nation satsar på de områden där vi kan dominera branschen globalt?

Jag är omåttligt stolt över vad vi åstadkommer i Sverige: IKEA, H&M, Elekta, EF Education, Ericsson m.fl. Men som bilnation har vi kanske redan missat tåget? Hade Saab vårdat den sport-sedan-image som bilmärket skapade, med Saab Turbo på 1980-talet, och Volvo hållit stadig kurs med säker familjekombi, istället för att försöka imitera BMW, är det möjligt att vi idag suttit i förarsätet med två attraktiva nisch-bilar.

Nu får vi nöja oss med att vara en nyckelkomponent i bygget av Kina som världens största bilbyggarnation.

Men det kanske inte är så illa, om man betänker alternativet?

Thomas Ahrens är grundare av och VD för Ahrens Rapid Growth, samt initiativtagare till Tillväxtlistan – en lista över Sveriges uthålliga snabbväxare, som publicerats sedan 1993. Hans mångåriga forskning kring snabbväxande företag gör honom till en av Sveriges mest framstående och välrenommerade auktoriteter inom organisk tillväxt. Thomas har skrivit bl.a. Rebelledaren, Tidsmonopolet och Makten och närigheten, i evighet?.

_

Relaterat:

small twitter_logo Följ mig på Twitter

4 thoughts on “Saab – nyckeln till en ny era?”

  1. Tror knappast det är varumärkena Volvo och Saab som är det som är mest intressant för Kinesiska köpare. Snarare teknisk know-how inom framförallt säkerhetsområdet och möjligheterna att snabbt kopiera den till kinesisk produktion.

    Värt att komma ihåg, är att kinesiska bilar tillverkas i stora volymer redan idag med god ekonomi, men har helt sanslöst dålig säkerhet. Att köpa ett förhållandevis litet och billigt bilföretag i framkant (Saabs fabrik i Trollhättan är ett utmärkt exempel) för att lära sig hur man gör, är bara ett sätt att köpa bort den tid det skulle ta att lära sig detta på egen hand och underlättar något enormt för den europa-expansion som ligger runt hörnet för Kinesiska biltillverkare. 1 eller 5 stjärnor i NCAP är inget kinesiska biltillverkare behövt oroa sig över på hemmaplan direkt… När man väl gjort den övningen vilket kommer ta en 3-5 år att genomföra, tror jag inte att viljan att fortsätta satsa i Sverige på produktion är lika stor.

    Tittar man i backspegeln, så visst hade både Volvo och Saab kunnat lyckas med en nischad strategi likt den BMW så framgångsrikt gett sig på. Men volym är fortfarande a och o för biltillverkare, så att Sverige misslyckats med Volvo och Saab med väldigt liten hemmamarknad är i det stora hela inte fullt så förvånande.

  2. Med sinande oljereserver och galopperande växthuseffekt undrar jag om det inte snarare är bilindustrirelaterad miljökompetens aseaterna behöver köpa på sig. Förhoppningsvis gör de det också.

  3. Oskar, visst finns det undantag som bekräftar volymregeln och du tar ju upp ett bra med nischtillverkaren Ferrari. Volym är dock a och o i bilbranschen i stort och ännu mer så för asiatiska/kinesiska biltillverkare vilka är de blogginlägget fokuserar på och dessa har sina främsta komperativa fördelar inom just det området.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>