Preludium till framgång

Den viktigaste frågan för företag och företagare är inte “Hur skall vi tjäna så mycket pengar som möjligt?”. Den viktigaste frågan är “Varför gör vi det vi gör?”.

I klippet ovan resonerar Guy Kawasaki, som bl.a. ansvarade för marknadsföringen av Apples Macintosh 1984 och introducerade begreppet evangelism, kring skillnaden mellan entreprenörer som jagar pengar och entreprenörer som följer ett kall. Han säger bl.a.:

If you make meaning, you will probably make money. But if you set out to make money, you will probably not make meaning – and you won’t make money.

Bill Goerge, Peter F. Drucker och Charles Handy är inne på exakt samma linje; företag och företagare som drivs av ett betydelsefullt och långsiktigt syfte genererar betydligt högre aktieägarvärde än de som styrs av finansiella mål.

Och här på The Brand-Man har Mats Lederhausen, tidigare bl.a. ansvarig för global strategi och affärsutveckling på McDonald’s, gett sin syn på varför en verksamhets syfte alltid måste väga tyngre än dess produkt. Han listar följande tre skäl (läs Mats mycket tänkvärda gästinlägg här):

  1. Syftet är kärnan i vem företaget är och det är syftet som skapar företagets karaktär och särprägel. Utan den kommer företaget i bästa fall att uppfattas som ett i mängden.
  2. Dessutom är källan till vår energi oftast idéer och visioner som är mycket större än vi själva. Det är våra drömmars attraktionskraft som lockar fram fantasin, kreativiteten och passionen hos de anställda – alltså hos de människor som kommer att motivera, entusiasmera och slutligen vinna kunder.
  3. Och avslutningsvis: Vi människor önskar att alla institutioner i samhället tog ett större ansvar för de problem vi möter i vår vardag, stora som små. Om du som företagare eller företagsledare enbart bryr dig om dig själv kommer så småningom ingen att ha förtroende för dig. Och just förtroende blir en allt mer värdefull valuta för företag i den globala ekonomin.

Förståelsen för och tron på verksamhetens syfte är naturligtvis lika viktig för större som för mindre företag. Ta Saab som exempel.

Jag har tidigare skrivit om att Saab, i GM’s skugga, sakta men säkert förlorade den nästan maniska lusten för byggandet av lite annorlunda bilar – något som jag menar präglade Saab fram till början av 1990-talet. Saab blev, lite förenklat, en svensk och något dyrare variant av Opel. Pengar blev viktigare än passion. Industriell effektivisering viktigare än vilja och engagemang.

Men att fokusera på resultatet leder som sagt sällan till framgång. Vare sig du är företagare eller elitidrottare. Om Björn Ferry enbart haft guldmedaljen i sikte, i stället för att ha haft fullt fokus på varje skate, varje stavtag och varje skott, hade han sannolikt inte blivit Olympisk mästare i skidskytte. Vinnare fokuserar på vad de gör, inte på vad de får.

I en intervju för några år sedan fick Steve Jobs frågan vad som krävs för att bli lika rik och framgångsrik som han blivit. Han svarade:

If you don’t love what you do, if you’re not having fun doing it, if you don’t really love it, you’re going to give up. And that’s what happens to most people, actually. If you really look at the ones that ended up, you know, being “successful” in the eyes of society and the ones that didn’t, oftentimes, it’s the ones who were successful that loved what they did so they could persevere, you know, when it got really tough. And the ones that didn’t love it quit because they’re sane, right? Who would want to put up with this stuff if you don’t love it? So you’ve got to love it and you’ve got to have passion and I think that’s the high-order bit.

Det är så klart inget fel i att vilja tjäna pengar och bli framgångsrik. Men pengar bör vara ett resultat av vad du gör – alltså den betydelsefulla meningen med din verksamhet – inte målet i sig.

Åtminstone inte om du vill nå framgång.

(Se Guy Kawasakis föredrag i sin helhet här.)

_

Relaterat:

small twitter_logo Om du vill kan du utbyta tankar och idéer med Micco på Twitter

9 thoughts on “Preludium till framgång”

  1. Jag hade gärna sett en vetenskaplig studie över den tesen. Tycker mig se, på individnivå, att de som strävat efter pengar från tidiga år har fått just det medan andra som fokuserat på att göra ett bra jobb, gör det men inte nödvändigtvis med så stort ekonomiskt resultat. Så frågan om drivkraft och mål väger tyngre och ger större effekt än mening och lust är onekligen interssant.

  2. Tycker det är kul att du tar upp ämnen som jag har på min blogg. Jag anser det är naturligvis känslor som har en stor roll om en produkts varande eller inte varande.

  3. @Johanna Dilemmat med alla historiska studier är att bara de framgångsrika finns kvar att studera. Men kanske det bästa exemplet på hur företag (enligt min uppfattning) borde tänka och agera är “the Johnson & Johnson Credo” som skrevs redan 1943 – läs det här: http://tinyurl.com/yjydzpw

  4. @johanna
    Hej Johanna, och tack för en intressant frågeställning.

    Först och främst tror jag att det är viss skillnad på vad som krävs för att lyckas på individnivå och som företagare/företag (Mats Lederhausens tre punkter ovan belyser några av de viktigaste). Men även på individnivå har jag fått intrycket av att många av de riktigt framgångsrika företagarna egentligen inte startade sina verksamheter för att tjäna pengar, utan för att göra skillnad. Jag tror t.ex. inte att vare sig Ingvar Kamprad eller Stefan Persson drivits av jakten på pengar, utan snarare av att skapa något som människor uppskattar.

    Men att fokusera på att göra ett “bra jobb” räcker inte. Det krävs myckert mer än så – en passionerad övertygelse att den stora idé som man tror på är “rätt”.

    Avslutningsvis, i mitt tycke står drivkraft och mål inte i motsatsförhållande till mening och lust. Jag tror att det senare ger det förra.

    Bra litteratur, som grundas på 15 års studier av riktigt framgångsrika företag, är: http://www.bokus.com/b/9789189388109.html

  5. Jag tror människan drivs till stor del av behovet av bekräftelse. Vi söker efter den från födseln — det lilla nyfödda barnet söker direkt efter förälderns blick och närhet. Får vi bekräftelse duger vi och kan välja/bli valda i livet. Beroende på vår personlighet, uppväxt, upplevelser, inställning, händelser, tillfälligheter kommer vår jakt på bekräftelse vara olika från människa till människa i olika perioder och på olika nivåer. En del kanske finner den i makt, pengar, att göra andra gott, rädda världen, kärlek, sex, titel, status, boende, antal kompisar etc. Så tror jag.

  6. @Caroline
    Och jag håller med – typ. ;-)

    Trots att jag då och då raljerar över “gamla sanningar”, menar jag att det finns en hel del kvar av den varan i Abraham Maslows behovshierarki (eller -trappa). I den finns behovet av uppskattning – bekräftelse – näst högst upp (av totalt fem nivåer). Den översta nivån är självförverkligande.

    Maslow menade i korthet att våra behov kan finnas på olika nivåer av behovshierarkin samtidigt, men att vi (väljer att) prioritera någon av dem.

    Steve Jobs uttalande ovan tycker jag andas självförverkligande. Liksom det Guy Kawasaki säger. Att hitta, tro på och följa ett syfte som är större än t.o.m. jaget (och/eller produkten) är också, enligt min tolkning, ett självförverkligande.

    Håller du med?

  7. Jo jag håller med dig och Maslow och har diskuterat detta otaliga gånger men tycker det är intressant att ändå ställa frågan till varför vi vill förverkliga oss… kanske pga av bekräftelsebehovet;) (hönan och ägget…jag vet) Men skulle vi drivas lika hårt utan ngn som ser det?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>