Retorikiska: Språket som övertygar (del 1)

Jag har fyra barn i skolan (ett av dem är bonus). Två går på gymnasiet, ett i högstadiet och ett i lågstadiet. Vid snart sagt varje utvecklingssamtal har jag återkommit till en och samma fråga: Varför finns inte retorik på schemat?

Under alla dessa år har jag aldrig fått ett svar. Men jag har alltid, såvitt jag kan minnas, fått medhåll från lärarna om att det nog inte vore en så dum idé. Konsten att övertyga borde naturligtvis vara ett ämne redan i tredje klass, kanske ännu tidigare.

I USA har elever ämnet »Speech« från årskurs ett. Det märks t.ex. när en helt vanlig amerikan blir stoppad på gatan för att intervjuas på teve. Jag fascineras varje gång över hur överlägsna de är oss svenskar i att uttrycka sig kort, tydligt och övertygande. De låter klokare, helt enkelt.

I Sverige togs retoriken som ämne bort i samband med att folkskolan infördes år 1842. Sedan dess har nästan tio generationer svenskar skaffat sig en utbildning utan att lära sig hur kunskaperna skall omsättas i övertygande tal och skrift. När vi skall förklara för andra vad vi kan, tycker och tror låter vi helt enkelt dummare än vad vi är. Och enligt skrönan är det precis vad adeln på 1800-talet var ute efter: pöbeln skulle inte få lära sig att göra intryck och argumentera för sin sak.

Camilla Eriksson är PR-konsult och en av Sveriges främsta retorikexperter. Hon menar att vår förmåga att beröra, inspirera och påverka beror på hur vi uttrycker oss. Ord är makt. Och därmed är retorik en demokratifråga.

Jag håller med.

I väntan på att skolminister Jan Björklund skall återinföra retorik som ett eget, obligatoriskt ämne i den svenska grundskolan tycker jag att du skall sprida Camillas bok Retorikiska – Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet till alla i din omgivning, unga som gamla. Boken är lättläst och alltså ingen akademisk kurslitteratur (även om den behandlar akademisk forskning). Den förklarar, ibland underhållande, hur du skall forma din argumentation så att du säger rätt saker, till rätt personer, i rätt kanaler. Den är kort sagt skriven för att användas. Och den kan användas av alla: chefer, marknadsförare, lärare, säljare, jurister, kommunikatörer, sjukvårdsbiträden, art directors, tekniker, copywriters, fastighetsskötare, läkare, planners, politiker, projektledare och alla andra som på något sätt arbetar med människor.

Dessutom: Till skillnad från de flesta andra böcker kommer du inte bara att bli klokare efter att ha läst den. Du kommer också att låta klokare.

Camilla har haft vänligheten att dela med sig av delar ur boken till en handfull bloggar (hon är, trots allt, en slipad PR-kvinna). Vill du få ett smakprov kan du läsa om:

Här på The Brand-Man får du två smakprov. I avsnittet nedan kan du läsa om sju enkla knep som du kan använda för att hjälpa andra att minnas det du säger – och dig att minnas vad du skall säga (t.ex. vid en presentation). Och den 9 mars får du nio handfasta tips i presentationsteknik. Dessutom kommer jag att krydda den här bloggstafetten om retorik med ett eget inlägg om konsten att påverka och övertyga, som jag publicerar den 16 mars.

Mycket nytta och nöje.

_

_
Ur Camilla Erikssons bok
Retorikiska:

Om att sticka ut och sticka till

En natt för länge sedan befann jag mig på Orrvägen. Och började fnissa. Prova att säga följande mening högt för dig själv och ganska fort: Jag bor på Orrvägen 6. Tror du att det är någon som har problem med att komma ihåg en sådan adress? Du är inte ensam.

Hedvig von Restorff fann redan 1933 att det som stack ut och stack till var lättare att komma ihåg. Hon utkristalliserade sju former som alla ökade minnets förmåga att registrera.

För det första bör det vara något absurt. Tänk otänkbart. För det andra bör din beskrivning, eller ordet du väljer, vara fantasifullt. Med andra ord skapa gärna egna ord. Eller kombinera det som tidigare inte varit kombinerat. Att säga något med färg eller rörelse triggar det visuella sinnet på ett automatiskt sätt som vi människor verkar ha svårt att motstå. Slutligen fungerar allt som rör vår sexualitet, dvs. att något är sensuellt, sexuellt eller till och med vulgärt extra bra om du vill få dina mottagare att minnas. Tänk bara på att inte bryta decorum (det passande) och analysera kairos (sammanhanget).

Säg att du måste komma ihåg en lista med relativt orelaterade saker. Det kan vara nyckelord för att komma ihåg olika stycken i rätt ordning när du håller en framställning.

äpple
brev
busskort
rapport
kund
lunch
kalas

Vad du just läste var dagens kom-ihåg-lista för mig. Jag behöver komma ihåg ett äpple till min ena dotter, att lägga ett brev på lådan, köpa nytt busskort, läsa igenom en rapport på väg till jobbet, ställa några frågor till min kund, ta med mig min lunchlåda samt lista ut och införskaffa vad min andra dotter ska klä ut sig till på helgens maskeradkalas.

Om jag istället använder mig av von Restorff-effekten skulle det se väldigt annorlunda ut. Tänk dig följande film som utspelas i huvudet: Du vaknar av att ett stort grönt äpple hoppar på din mage. Så fort du öppnat ögonen ser du hur den tar ett jätteskutt rakt ned i din dotters skolryggsäck. Precis när dragkedjan låst in äpplet börjar massor med brev flyga genom luften och attackera väskan som retirerar till dörren. Dörren tror att någon vill ut och öppnar sig precis så mycket att breven smiter ut och raskt tar dig med på en flygfärd över berget till tunnelbanans ändstation. Där går de ned för landning utanför Stressbyrån. Du kliver av och hör hur dataterminalen börjar ropa ditt namn. Väl framme vid kassan sätter en sömmerska igång med att sy ett rött tåg som du får klä på dig. I korsstygn. Innan det är klart springer du uppför trapporna och klämmer in dig i en rapport som flyttar orden över bladen och dig med dem. Om det inte vore för att din kund fastnat i garnet, slitit ut dig och försökt placera dig i sin lunchlåda hade du kanske missat kalaset som huserar i änden av det röda garnnystan katten du plötsligt rider på leker med.

Och ditt namn är? Alice.

_

Relaterat:

The Brand-Man på Facebook_____ Micco på Twitter_____ Micco på Google+

18 thoughts on “Retorikiska: Språket som övertygar (del 1)”

  1. jag håller verkligen med om att retorik är ett viktigt ämne som borde få större utrymme i skolan. däremot är det fortfarande obligatoriskt med retorik, som delar av svenskämnena. visserligen allra mest på gymnasiet (som väl får anses i princip obligatoriskt idag), det skulle behövas mer tidigare.

  2. @mattias
    Tack för din kommentar, Mattias.

    Du har rätt i Skolverket listar retorik som del av “Svenska” på gymnasiet, vilket så klart är bra. Jag tycker dock att retorik är så viktigt att det borde bara ett eget ämne. Och jag tror att retorik kommer att bli allt viktigare framöver; i takt med att information och kunskap blir mer lättillgänglig kommer förmågan att tillämpa kunskaperna och – framför allt – att samla och presentera dem att vara en “framgångsfaktor” för människor.

    Eller som Simon Sinek säger (om sitt eget “Why”):

    I believe that no matter how smart you are or how good your ideas are, the only way to thrive in the world is if you have the ability to inspire those around you.

    När jag söker i Skolverkets läroplan för grundskolan nämns inte retorik överhuvudtaget. Det talas förvisso om färdigheter i muntlig och skriftlig presentation, men det är ju inte riktigt samma sak.

    Att vänta med retorik till gymnasiet innebär att barnen redan formats i “bra” och “dåliga” inspirerare. Min poäng är att det kan vara på tok för sent för många. Dessutom finns det nog en hel del ungdomar som hade kunnat tillgodogöra sig utbildningen i grundskolan mycket bättre om de i tidig ålder fått lära sig retorikens magi.

    Alltså: Gör retorik till ett obligatoriskt ämne redan i lågstadiet!

  3. Twitter skrev jag en fråga till Jan Björklund (via @folkpartiet, eftersom Jan inte är aktiv på sitt eget twitterkonto): Är det inte dags att återinföra retorik som obligatoriskt ämne i grundskolan?

    Fick svaret: Att kunna presentera ingår redan i ämnet svenska. /NR

    Jag replikerade: Jo, jag vet. Men det är inte riktigt samma sak – eller?

    Den lika trevlige som kompetente Magnus Kähler (@kahler) hängde på dialogen, dels genom att dela med sig av kursinnehållet för det amerikanska ämnet »Speech« för åk 9-12 (PDF-fil), dels genom att konstatera: Ämnet Svenska ger oss inte denna viktiga kompetens.

    Det räcker med en snabb genomläsning av den amerikanska kursplanen för att inse att det Skolverket kallar retorik på gymnasiet och det folkpartiet kallar »att kunna presentera« i grundskolan är hästlängder från det barn och ungdomar i USA får lära sig och praktisera.

    Att sticka huvudet i sanden och implicit hävda att vi svenskar visst får lära oss tillräckligt mycket om retorik i grundskolan och på gymnasiet löser ju inte problemet.

    Vi svenskar skulle kunna vara avsevärt mycket bättre på att övertyga. Och tänk efter vad det hade kunnat innebära för t.ex. svenska innovations- och exportföretag.

  4. Säger bara tack på alla de sätt ni bidrar.

    Genomförde ett seminarium i Ledarskap och sociala medier på IFL häromdagen. Tog upp exemplet på hur meningsfulla och positiva kunskaper delas effektivt genom de sociala medierna med just Camillas och Retorikiskas bloggstaffet. Det har ur ett marknadsförings och kommunikationsperspektiv enorm genomslagskraft.

    En fråga som dök upp var om bloggarna bara delar kunskap och nätverkar för att själva få högre status. Jag hade två svar:

    1) Självklart – det handlar i grunden om överlevnad, högre status leder till högre grad av möjlighet till överlevnad och reproduktion

    2) Utifrån behovsteori som tex Maslow så kommer vi alla människor om vi har möjlighet till en nivå där självförverkligande är viktigare än överlevnad – de mänskliga överlevnadsbehoven är omhändertagna och tryggade.

    Att tex som Micco och Camilla då skapa och blogga om vad som kan anses som viktiga frågor är en del av självförvekligandet. Att sprida dem effektivt för at få högre genomslagskraft är ännu effektivare. Kunskapen som delas är skulle jag dessutom vilja påstå dirket påverkar överlevnadsgraden positivt!

    Den högsta graden av självförvekligande att faktiskt bidra till andra. Ju mer du bidrar med desto starkare blir ditt nätverk runt om dig. Du växer och din status växer. Och det är positivt för alla. Överlevnadsförmågan ökar markant. Och vi får massor av positiva känslor.

    Vidare så reflekterade jag kring fågan om Miccos status och påpekade att Miccos status är så pass hög så han har allt att förlora på att dela, belysa eller tala positivt om direkt dåligt material. Då tappar han trovärdighet och status och nätverket skulle i sådant fall minska.

    Jag är glad och tacksam för att ni alla som engagerar er i bloggstafetten bidrar till människors växande. Och därmed allas vår möjlighet till växande och överlevnad.

    Själv så har båda mina läskunniga barn, 12 och 13 år fått boken Retorikiska i julklapp. Det ger dem en möjlighet att både förstå hur de påverkas och möjlighet att i större grad påverka andra. Ett viktigt ledarskapsverktyg som borde vara en självklarhet i skolan.

  5. Det finns ett stort problem i denna debatt. Först vill jag dock säga att jag är den förste att ställa mig bakom kravet på mer retorik i skolan. Samtidigt finns ett problem när frågan diskuteras då förståelsen av retoriken som disciplin är väldigt förenklad. Det finns hela tiden ett särskiljande mellan tanke/kunskap/innehåll och talet, det finns en tro på att retoriken skapar inspiratörer och gör alla övertygande. Att se på retoriken på detta vis är att bortse från så mycket av det ämnet kan bidra med, exempelvis frågor som rör hur människan skapar mening, vad detta innebär för ett demokratiskt organiserande och vad det innebär för den kunskap vi skapar.

    Problemet ligger tyvärr mycket i vilka det är som företräder retorikämnet i Sverige. Här menar jag absolut inte att det är något fel i att popularisera retorikämnet, men för att omvandla komplicerade och invecklade resonemang till någonting som alla som inte besitter det specifika fackets förkunskaper kan förstå kräver att den som populariserar är mycket väl förtrogen med ämnet i fråga. Tyvärr är inte detta fallet med retoriken idag, och det tror jag också att detta förhållande försenar det mål vi alla strävar mot: Mer retorik till folket!

  6. Idag orsakas ca 80 procent av företagskriserna av företagsledningen. Det beror på bristande kunskap om kriskommunikation och krishantering, och på bristen att kunna formulera trovärdiga och ärliga budskap. Retorikens betydelse för företag och organisationer har blivit viktigare än någonsin tidigare. Ledare och chefer vill påverka, men vet inte hur. De vill uppnå önskade reaktioner och beteenden, men lyckas inte uttrycka sig effektivt. Det kan vara så att det enda sättet att nå den målgruppen är just genom att populärisera retoriken.

    God retorik krävs för att förmedla tankar, kunskap och innehåll. Retorik är inte ändamålet, utan det medel som gör att vi bäst förstår och påverkar varandra, och det medel genom vilket vi faktiskt kan skapa mening.@Alexander

  7. @Alexander Den åsikt du uttrycker är väldigt elitistisk: Bara de som har tillräckligt djup förståelse inom en disciplin ska ha rätt att uttrycka sig. Jag håller inte med. Det är tacksamt nog inte heller den rådande synen i vårt samhälle.

    Om man alltid gör som man alltid gjort kan man dock inte förvänta sig något annat resultat än det man alltid fått. När det gäller retoriken i Sverige betyder det att nästan ingen kan särskilt mycket. Jag nöjer mig inte med det.

    Vi är många som anser att retorik är grunden för demokrati. För att retoriken faktiskt ska bli tillgänglig för den stora massan behöver den förmedlas på nya sätt. Jag är övertygad om att ju fler som lär sig mer om grundläggande retorik desto fler kommer att bli aktiva i det demokratiska samtalet. Och med fler som får upp ögonen för ordets makt kommer även antalet som finner det intressant att fördjupa sig inom disciplinen att öka – en win-win som vi säger på svenska.

    Jag vet inte om du egentligen själv skulle vilja ha det samhälle som du målar upp. Själv är jag mycket nöjd med att det finns tiotusentals lärare i Sverige som undervisar i atom- och kärnfysik utan att vara atomfysiker, att det finns tiotusentals läkare på våra vårdcentraler även om de inte är endokrinologer och att vi har tiotusentals poliser i vårt samhälle även om de inte är kriminologer. Och jag tror att även du Alexander är tacksam över att fler än läkare kan utföra hjärt- och lungräddning.

    Kunskap är inte längre makt utan makten ligger i förmågan att tillämpa densamma.

  8. @Jeanette Fors-Andrée
    Retorik är inte enbart ett medel, det är precis den förenkling som i slutändan leder till att retoriken förkastas. Det var var Platon och filosofin vände sig mot, det var vad man vände sig mot i skolväsendet under 1800-talet. Retoriken som en verktygslåda för att övertyga.

    Som jag skrev är jag INTE mot att popularisera retoriken, men sättet som det sker på idag är tyvärr alltför mycket till ämnets nackdel. Jag vill således se en mer genomtänkt popularisering av retoriken.

  9. @Camilla Eriksson
    Jag har inte uttryckt åsikten att ingen förutom de allra mest kunniga ska få uttrycka sig i frågan om retorik. Det jag menar är att kvaliteten på de som är ämnets främsta företrädare, i betydelsen syns och hörs mest, måste höjas. Detta utestänger inte andra att också uttala sig om retorik, snarare tvärt om, då en sådan förändring förhoppningsvis kan höja diskussionen några nivåer och därmed verkligen visa på retorikens möjligheter och vikten av dess frågeställningar för allt mänskligt liv.

    Detta innebär också att dina liknelser haltar något: Självklart är det utmärkt att fler än läkare kan hjärt- och lungräddning och alla de övriga exempel du tar upp. Men samtidigt vill jag att den som lärt sig hjärt- och lungräddning själv har lärt sig detta av en kompetent person som även på djupet förstår de teorier som finns bakom. På samma sätt vill jag att fysiklärarna på högstadiet och gymnasiet lärt sig fysik från böcker och människor med goda fysikkunskaper.

    Häri ligger ytterligare ett något halt argument i din framställning. Jag tolkar det som att du i ditt andra stycke menar att jag förespråkar ett sätt att handla som redan är beprövat. Det stämmer inte. Retoriken har i Sverige, till skillnad från våra grannar Norge och Danmark, istället främst företrätts av sådana som du själv, vilket ännu mer nu än för ett par år sedan är problematiskt för ett ämne som bara det senaste året fått tre nya professorer. Men åter från detta stickspår.

    Retoriken kan vara grunden för demokrati och retoriken kan vara grunden för demokrati. Det jag med denna tautologi vill poängtera att detta sker på olika sätt. Här menar jag att den förenklade version, som du själv uttrycker med ditt avslutande särskiljande mellan kunskapen och dess tillämpning, bara låter retoriken kliva tillbaka i den fälla Platon en gång så snillrikt gillrade och tillsammans med kyrkan förvandlade till dogm, och förhoppningsvis vet du vad som följde av det.

    Så för att sammanfatta min ståndpunkt: Jag ser gärna att alla diskuterade retorik, och kanske ännu hellre de frågor retoriken ställer och som jag exemplifierade i ett tidigare inlägg. För att detta ska hända måste dock kvaliteten på de personer som är ämnets främsta företrädare, och som genom sitt talande och sina texter sätter ämnets agenda, höjas avsevärt.

  10. @Alexander Fast problemet med dina argument är att man då ökar gapet mellan det icke-retoriskt tänkta och de som anses kunna retorik. Samhället bygger på realtidsförenklingar, binär argumentation och 140 teckensargument. Det kan ingen ändra på: vi har ökat entropin och det leder till reduktion av tiden för tid att argumentera. Antingen fightar man mot väderkvarnar och som du grottar ner dig i vilka som bör uttala sig om eller så tar man de kunskaper som finns och inser att retorik idag inte är vad retorik var för Platon.

  11. @Deeped
    Det var ett intressant svar, så för att försöka bemöta dig:

    1. Du inser väl ironin i att du hävdar att argumentation sker på 140 tecken, något ditt eget inlägg vida överskrider.

    2. Det finns inget icke-retoriskt tänkande, det är just dikotomin mellan tänkande och talande eller tänkande och språk som retoriken vänder sig mot.

    3. Om du istället menade att mina argument ökar gapet mellan de icke retoriskt skolade och de retoriskt skolade så är det en väldigt märklig utgångspunkt. För om ditt påstående stämmer, det vill säga att det inte är möjligt att låta de med kunskap dela med sig av kunskapen till andra med avsikten att dessa ska ta till sig något nytt, vad har vi då ett skolväsende över huvud taget för? Och varför skulle de som har en djup förståelse för retoriken vara sämre på att popularisera ämnet än sådana som har väldigt grund förståelse?

    4. Det är möjligt att alla i din värld lever i och genom de sociala medierna, och att detta förhållande förvandlats till en naturlag. Jag håller dels inte med om den beskrivningen, men om det ändå ponerar att din beskrivning stämmer är det inte, som du säger, något vi inte kan ändra på. Vi kan alltid ändra på allting, då all vår kunskap är av människan skapad och därmed alltid föränderlig. Kunskapen kan, för att tala med Aristoteles, alltid vara på annat sätt. Kunskap i och om retorik är ett sätt att förändra detta.

    5. Du måste skilja på retorik så som teknologi/teknik och retorik så som praktiskt språkande. Självklart är inte retorik i betydelsen språkande idag den samma som språkandet/retoriken var för Platon. Anledningen till att jag tog upp Platon var faran i den roll retoriken som teknologi/teknik (techne för den som kan sin grekiska) fick i och med att den Platonska kunskapssynen kom att bli rådande. Faran idag är att vi, med den förenklade retoriksyn som tyvärr är rådande i samhället, riskerar att återigen förlora det retoriken erbjuder. Därför är det inte ett strid mot väderkvarnar, utan en högst verklig och i förlängningen högst viktig fråga. För med ett utökad förståelse för retorik och de frågor retoriken ställer kan vi skapa ett samhällsklimat där olika obehagliga krafter inte fortsätter att vinna mark.

  12. Jag delar många de poänger som jag hittar hos @Alexander. Den popularisering vi ser idag missar mer än vad den träffar och även jag tror att vi löper en stor risk att vi hamnar i en situation där vi presenterar de viktigaste klassiska byggstenarna för våra elever som sedan får sätta sig ned med allt ifrån dispositio till elocutio och sedan framföra sina anföranden enligt konstens alla regler.

    Detta scenario påminner mig personligen om hur jag blev undervisad i matematik. Under provtillfällena löste jag integralekvationer och deriverade fram märkliga primitiva funktioner. Rätt ofta fick jag också poäng på min aritmetiska akrobatik, men grundproblemet var egentligen att jag aldrig förstod vad jag höll på med.

    Det var först ett antal år efter skolan, i helt andra sammanhang, som jag till exempel förstod vad en primitiv funktion var. Vad den gjorde, vad den var bra för och varför den alls finns. Det hade skolan

    Jag tror alltså mer på retorikens inneboende krafter än på dess akademiska, standardiserade struktur. Ett halvtomt glas antyder ett behov av påfyllning. Ett gott anförande bottnar i substans och autenticitet mer än i stilistiska grepp och formler. Svenska lärare behöver få en verktygslåda för att hjälpa sin elever att finna relevans i det de försöker säga. Sedan om det blir tider över kan de även få lära sig om hyperboler, metaforer, analogier och annat trevligt tingeltangel.

    Men, hellre standardretorik i skolan än ingen retorik alls om ovanstående idealism visar sig vara omöjlig att implementera, so I’m with all of you guys either way! :)

  13. @Jerry Silfwer
    Jag måste ha uttryckt mig väldigt oklart, för det är mycket lite i det du för fram som jag känner att jag skulle ställa mig bakom. Men för att ändå börja i det positiva: Absolut finns det ett problem som, likt du poängterar, egentligen gäller alla ämnen, nämligen att elever bara tvingas göra uppgifter utan att förstå poängen eller meningen med övningen. Samtida retorikhistorisk forskning har också visat att det snarare var den stelbenthet som fanns i exempelvis progymnasmatan och många andra retoriska övningar som gjorde att ämnet försvann från skolan, och inte som Camilla Eriksson och bloggens författare vill påskina, någon konspiration inom överheten.

    Där tar dock våra likheter tyvärr slut. Jag tycker att partesmodellen, som ju innefattar mer än som du uttrycker det, allt ifrån dispositio till elocutio, vilket för övrigt enbart innefattar dispositio och elocutio då de kommer efter varandra, är en utmärkt teknik och teknologi att lära barnen i skolan. Den underlättar för att skriva, tala, analysera, argumentera och mycket annat. Problemet är den förenklade version som vi ser i allt för många retorikböcker idag, bland annat den som nämns i inlägget. För andra exempel se bland annat recensionerna från senaste retorikmagasinet för att få en idé om vad jag talar om: http://www.retorikforlaget.se/recensioner/.

    Att tala om inneboende kraft kontra akademisk standardiserad struktur är också det i mina ögon missvisande, tanken om att retoriken som disciplin enbart är en rigid struktur är snarare en förlängning av just de nämnda förenklingarna, där komplicerade kunskapsteoretiska utgångspunkter blivit reducerade till dogmer, normer eller, som det vanligtvis heter i retorikböckerna, tips. På så sätt illustrerar din antites min poäng.

    Samma sak gäller din tanke om, som du skriver, ett gott anförande bottnar i substans och autencitet mer än i stilistiska grepp och formler. Återigen finns här särskiljandet mellan idén/innehållet och formen, meningen och strukturen. Det är ett platonskt tankemönster som retoriken alltid vänt sig mot. Stilfigurerna, som du själv tar upp, är otroligt viktiga för hur vi organiserar och förstår vår omvärld, det är inte bara tingeltangel. Tyvärr är det den bild av retoriken som dagens retorikexperter sprider. För att ta ett exempel på en av de tidiga och mest frekvent synliga retorikexperterna Göran Hägg som i Praktisk retorik inleder kapitlet om stilfigurer med orden: Det här är ett tråkigt kapitel. Detta tankemönster illustrerar tyvärr allt för väl den verksamhet som många driver under etiketten retorik.

    Avslutningsvis hittade jag ändå en sak till som jag håller med dig om: Självklart hellre standardretorik, eller snarare förenklad retorik, än ingen retorik alls. Men varför ge upp innan den mer omfattande retoriken fått chansen? Ett sätt att göra detta är, som jag påpekat tidigare, att låta retoriken företrädas av kompetenta personer som med varsamhet och genomtänkta val populariserar retoriken och dess teorier. Jag är själv inte någon som passar till att göra detta, men jag vet många som skulle göra ett utmärkt arbete.

  14. Retorik eller inte i svenska skolan? Mja, eftersom retorik återigen är en till stor del subjektiv metod och inte en allmängiltig tes faller resonemanget lite, för:

    1. Kunskap. Det är viktigt att människor inte bara lär sig fakta, perspektiv och sammanhang, utan även får förståelse av varför saker sker, beslut tas och så vidare. Det i sig är en viktig demokratisk rättighet.
    2. Yttranderätt. Det är viktigt att människor har rätt att uttrycka sig och metod och media att göra det. Även detta en demokratisk rättighet.
    3. Kunskap om uttryck. Hur man till slut uttrycker sig beror på kunskap, men också på förmåga och talang att uttrycka sig. Jag håller med om att de flesta skulle kunna göra detta bättre, med mer kunskap och stöd från lärare och andra, men är kunskap om metod att uttrycka sig en demokratisk rättighet eller snarare något annat? Vilja?

    Problemet med retoriska grepp är att de inte alls alltid är anpassade för vem som helst och inte något som vem som helst först kan ta till sig och sedan utnyttja. Retorik (precis som polemik…) är i mångt och mycket något som beskrivs och förklaras subjektivt, trots många stora tänkares förhoppning om att skapa ett objektivt verktyg. Så hur skulle ett påtvingat ämne i retorik fungera i svensk skola? Tyvärr tror jag svaret är…

  15. @Gunnar FN

    För att vara, citat; copywriter, journalist, strateg och idékommunikatiör, har du en väldig märklig syn på retorik och språk.

    Vad menar du till exempel med subjektiv metod? Är det att retoriken är en subjektiv vetenskap i förhållande till objektiva vetenskaper? Inom den retoriska teorin, precis som inom all humanvetenskap, framhålls ständigt att objektiviteten inte existerar. Det betyder nödvändigtvis inte att allting är okej, retoriken är fortfarande en vetenskap, bara en annan typ av vetenskap i förhållande till de så kallade objektiva vetenskaperna, retoriken är likt bland annat lingvistik, historia, idé- och lärdomshistoria, litteraturvetenskap, konstvetenskap och filosofi en humanvetenskap.

    Om du menar subjektiv i betydelsen att retoriken aldrig ger ett svar som alltid fungerar så är inte heller det konstigt. Talande och skrivande är alltid beroende av en situation, och en situation är aldrig den andra lik, alltså finns det inga färdiga, allmängiltiga retoriska tips, hur mycket olika föreläsare om retorik än önskar.

    Du har dessutom en något smal definition av kunskap som du antitetiskt ställer mot förståelse. Att ha kunskap om något är att ha förståelse av det. Genom att retoriken rör frågor som hur vi skapar vår kunskap, hur kunskapen är organiserad, strukturerad, begränsad osv. får vi förståelse på ett djupare plan kring mänsklig kunskap och mänskligt meningsskapande. Retoriken hjälper, inte stjälper, det mänskliga kunskapandet.

    Förstår inte alls hur yttranderätt som en demokratisk rättighet skulle tala mot retoriken? Retorik ger oss kunskap för att förstå vårt eget och andras språkande, och det är genom språket vi bygger upp vårt samhälle. Hur kan det inte stärka demokratin?

    Sen undrar jag hur många gånger jag måste poängtera följande: Det är INTE möjligt att skilja på kunskap och uttryck, på tanke och språk, på innehåll och form! De är beroende av varandra och förändras den ena förändras också den andra. Det är hela grundtanken i den retoriska vetenskapen.

    Självklart är retoriken, precis som all annan vetenskap i västvärlden, färgad av de historiska, kulturella och politiska villkor som format vårt samhälle. Samtidigt är det också därför retoriken har en plats i det västerländska samhället: Retorikvetenskapen fungerar som ett metaspråk kring det mänskliga meningsskapandet, den erbjuder begrepp att tala om vårt språkande. Dessa begrepp är självklart inte objektiva och eviga, de kan de omöjligen vara och ingen retorisk tänkare, dock mängder med filosofer, har heller sökt efter sådana objektiva begrepp. Jag kan dessutom inte se att objektiva verktyg vore något eftersträvansvärt, än mindre något vi i realiteten någonsin skulle kunna uppnå.

    Det fina är dock att du med all tydlighet illustrerar det jag i denna diskussion gång på gång poängterat: Många talar idag om retorik, men alltför få har greppat ens de allra mest grundläggande principerna för denna vetenskap. Jag lägger en stor del av skulden på dem som omotiverat kommit att representera ämnet i offentligheten.

  16. Det kan ibland kanske vara svårt att fatta det man inte förstår. I avsikt att lägga tillrätta kanske följande ord av Kenneth Burke (Estet och retorikanalytiker) kan vara till nytta:

    “We would not deny the mind; but merely remember that as the corrective of wrong thinking is right thinking, the corrective of all thinking is the body”

    För att alls komma någonstans måste man starta någonstans. Till målet når man kanske aldrig, men det är inte bara värt att försöka, det är en nödvändighet.

    Jag ser gärna att mina barn 5 & 7 år gamla får möjlighet att lära sig god språkbehandling; gärna så “retorisk” som möjligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>